Träslöjdsläraren som ska laga den värmländska sjukvården: ”Kan inte bli sämre”

Hon har aldrig varit sjukvårdspolitiker.

Nu tar trä- och metallslöjdläraren från Hagfors över som högst ansvarig för den värmländska vården.

Inför sitt nya uppdrag har Åsa Johansson gjort praktik på akuten och barnavdelningen.

– Jag är jädrigt redo att göra det jobb som krävs, säger hon i en stor intervju.

Allén som visar vägen till entrén och parken som ramar in huvudbyggnaden gör miljön runt Uddeholms herrgård närmast slottslik.

Här, intill Rådasjön, väljer Åsa Johansson att träffas eftersom det är den finaste platsen hon vet.

Uddeholm och Hagfors betyder mycket för den blivande ordföranden i regionstyrelsen i Värmland.

– Det här är hemma för mig och det känns det som det alltid kommer vara, säger hon på den karaktäristiska dialekten med ord som ibland kapas mitt i.

Efter en promenad runt herrgården dukar Åsa Johansson fram kaffe och hembakade bullar i radhusköket några hundra meter bort.

Förutom studietiden i Linköping och ett år i Torsby direkt efter examen har hon bott i Hagfors kommun i hela sitt liv. Det är nära till allt och enkelt att bo här, tycker hon. Barnen har kunnat gå direkt från skolan till ishallen eller stallet.

– Och det finns allt. Det är väl möjligtvis kulturutbudet som inte är det allra bästa, men det åker man gärna på till något annat ställe. Jag åker gärna till Västanå och tittar på föreställningar, eller till Säffle eller Karlstad.

Lediga dagar tillbringar Åsa Johansson helst i naturen.

– Jag rör gärna på mig, det är jättehärligt att vara ute i skogen. Gärna med vänner.

Snickrade möbler

I hallen står en vitmålad byrå som hon har snickrat själv. Redan i grundskolan bestämde hon sig för att bli träslöjdslärare. På gymnasiet valde hon möbelsnickeri på Hammarö för att förbereda sig.

Att snickra var länge dessutom ett fritidsintresse.

– Mamma och pappa har något skåp, så det finns lite grejer här och där som jag gjort. När jag fick i skolan alltså, det var då jag gjorde grejer – sen har jag inte gjort det mer.

Det är ingen hobby längre?

– Nej, när jag flyttade till hus gjorde jag också en del. Hyllor som behövde vara en viss storlek och så. Då tyckte jag fortfarande att det var väldigt roligt.

Efter tio år i slöjdsalar på småskolor i Hagfors kommun vidareutbildade hon sig till specialpedagog.

– Vissa elever funkar väldigt bra i träslöjden, men inte alls lika bra i ett klassrum. Vad är det som gör att det är så och hur kan jag hjälpa de barnen även i klassrummet? De kunde centimeter och millimeter perfekt när man skulle mäta brädor med en tumstock, men i matteboken gick det inte alls. Det tyckte jag var väldigt intressant och tänkte att jag kunde göra förändring.

Röd bakgrund

Åsa Johansson är född in i socialdemokratin – med en mamma som var aktiv partiet – och gick med i ungdomsförbundet SSU på högstadiet.

Heltidspolitiker har hon varit i åtta år, först som ordförande i kommunstyrelsen i Hagfors och de senaste fyra åren som regionråd i opposition, med fokus på regional utveckling.

Inför regionvalet i höstas var målet tydligt: Att såga bort Moderaterna och Värmlandssamverkan – som styrt i tolv år – från makten.

Socialdemokraterna och Åsa Johansson lyckades. Snart är det hon som leder regionstyrelsen.

– Det kommer naturligtvis bli en helt annan press än det varit förut. Nu är man nummer ett, och det är för helheten. Det är inte så att jag kan tycka att det där är någon annans frågor. Det är både skrämmande och spännande, man känner sig som ny på jobbet – och det är jag ju.

Hon har aldrig varit sjukvårdspolitiker, men har förberett sig för det nya uppdraget genom att praktisera på bland annat akuten och barnavdelningen.

– Jag har sett hur deras jobb är. Sånt tror jag att jag kommer behöva göra mer för att få en annan sorts inblick, inte bara få berättat för mig hur det är utan också uppleva det i verkligheten.

Förhandlingar in i det sista

Socialdemokraterna gjorde ett framgångsval och knappt en månad senare satte Åsa Johansson spiken i kistan när hon presenterade att partiet är överens med Centern och Vänstern om att bilda en ny majoritet.

Hon avslöjar att ett annat alternativ var aktuellt in i det sista: Ett samarbete med Kristdemokraterna och Liberalerna.

Men det blir S, C och V som tar sig an utmaningen att kapa köerna, förbättra tillgängligheten och säkra tillgången till personal i vården.

– Det kan inte bli sämre, tänker jag. Det vill man inte säga egentligen, för det finns otroligt mycket proffsig hälso- och sjukvård i Värmland, men just tillgängligheten och långa köer, i de mätningarna ligger vi dåligt till. Så kan vi inte ha det, värmlänningarna är värda bättre. Det kommer bli stentufft och det kommer inte vara klart om fyra år, men det kommer vara bättre än i dag.

Hur ska ni vända utvecklingen i vården?

– Jag har pratat om det hela valrörelsen, jag tror det börjar med personalen. I arbetsvillkoren, både så personalen vill stanna och så vi kan få mer personal. För det behöver vi, vi har inte alla tjänster fyllda – varken läkare, sjuksköterskor eller undersköterskor. I den nya majoriteten är vi överens om att det är nyckeln.

Hur lång tid tar det att bli färdig?

– Jag vet inte, det går liksom inte att säga. Det handlar om olika saker längs vägen. Ekonomi, kompetensförsörjning, utvecklingen i hälso- och sjukvården och jättemånga olika saker.

När din tid vid makten summeras – om det blir om fyra, åtta, tolv år eller ännu längre – vad hoppas du skrivs då?

– Att vi tog över i en turbulent tid – för det är det onekligen på många sätt – och att vi sakta men säkert klättrat och sett till att tillgängligheten blivit bättre. Att bättre arbetsvillkor lett till fler anställda och kortare köer.

– Och sen att vi har bemannade vårdcentraler i hela Värmland. Det ser jag som en jätteutmaning som kommer behöva stora nya grepp. Vi får lov att göra en ordentlig research, jag har absolut inte alla svar i dag, men jag är jädrigt redo att göra det jobb som krävs för att hela Värmland ska utvecklas och värmlänningarna ska känna sig trygga med att vården finns där när vi behöver den.