Skall man kunna vräka barnfamiljer, eller tvångssälja deras bostäder på exekutiv auktion? Svaret på den frågan måste bli ja, även om det är sorgligt när det sker. Alternativet skulle nämligen vara ett samhälle där människor kan skaffa barn med incitamentet att inte längre behöva ta ansvar.
Varje år tvångssäljer Kronofogden runt 800 bostäder och fastigheter i Sverige. Ungefär tre gånger så många avhysningar, alltså vräkningar, äger också rum årligen. Var och en förstår att det ofta är barn som drabbas, även om det är viktigt att komma ihåg att en vräkning som påverkar ett barn inte behöver handla om deras permanenta boende. Men tittar man nationellt kan man se att ensamstående mammor sticker ut i statistiken.
Enligt siffror från Kronofogden verkställdes det i Värmland 66 avhysningar förra året. 22 barn berördes av dessa vräkningar. I hela landet handlade det under 2021 om 572 barn.
Det finns i Sverige en nollvision gällande barnvräkningar och när kritik riktas mot den rådande ordningen är det ofta med hänvisning till barnkonventionen, där det i artikel 27 fastslås att barn har rätt till mat, kläder och bostad.
Att barn inte skall behöva gå hungriga eller sova ute, är vi nog alla överens om. Men likväl visar detta på vådan i att vi nyligen gjorde barnkonventionen till svensk lag. För när allt kommer till kritan skall barnens intressen balanseras mot det allmänna rättsmedvetandet, där vi förväntar oss att vuxna skall göra rätt för sig.
Det skulle skicka fel signaler om vi sade att barnföräldrar kan strunta i den ena hyresavin efter den andra, utan att det skulle kunna få några konsekvenser. Samtidigt som de barnlösa med dålig ekonomi vände på slantarna och såg till att varje månad prioritera sin boendekostnad. I värsta fall skulle det kunna bli en uppmuntran till personer som är olämpliga som föräldrar att skaffa barn.
Det är också viktigt att betänka att omständigheterna när ett barn tvingas lämna sitt hem kan se väldigt olika ut. Ibland kan barnet flytta in hos sin andra vårdnadshavare, eller så får hela familjen husrum hos en släkting. I vissa situationer kan det bli uppenbart att familjen är dysfunktionell och att barnen behöver tas om hand. Men det kan också vara fullt fungerande familjer där de vuxna behöver hitta ett boende som är mer anpassat för sina ekonomiska ramar.
Är det så att vi får fortsatt stigande räntor kan vi inte utesluta att många dyra bostadsrätter och villor kommer att tvångsförsäljas på grund av att de vuxna belånat sig upp över öronen och inte längre kan betala. Skall skattebetalarna i det läget gå in och subventionera det boendet, samtidigt som en annan familj sålde och flyttade innan situationen gick över styr? Eller samtidigt som den gamla änkan i grannlägenheten kastas ut?
När den vackra barnkonventionen möter den fula verkligheten, måste vi ibland välja den minst dåliga utgången. Det kan vara att barnfamiljer tvingas flytta.
Dock så är det beklämmande att medianvärdet på den hyresskuld som föranleder att hyresvärdar begär avhysning, ligger på 15 241 kronor. Det säger något om vilka små – eller i många fall obefintliga – marginaler många har. Att fler föräldrar får ekonomisk egenmakt, i första hand genom ett jobb med stadig inkomst, är en av de bästa gåvor vi kan ge de barn som i dag hotas av vräkning.