Den 3 augusti 1977 på kvällen började det brinna i Mellansysslets tingshus i Klara.
Ett enormt åskväder hade dragit in över stan och troligen orsakat branden i det som var en av Karlstads mest pampiga byggnader, ritad av stadsarkitekten Carl Crispin.
– Min mor och far räddades ut med brandstege efter att en ny brand hade uppstått på natten.
Det berättar Eva Nyman, dotter till lagmannen Rutger Nyman och hans fru Ingrid.
1899 hade Carl Crispin utsetts till ny stadsarkitekt i Karlstad. Han var son till den kände arkitekten Adrian C. Peterson som var född i Grava utanför Karlstad och som ritade en stor mängd kyrkor i Västsverige, bland annat de storslagna Sunne kyrka och Lysekils kyrka samt många andra byggnader, exempelvis Societetshuset i Marstrand.
– Carl Crispin hade hjälpt sin far med ett antal av dem och det första han ritade som ny stadsarkitekt i Karlstad var tingshuset.
– Arbetet inleddes år 1900 och tog två år att genomföra och det blev nog sammantaget den mest pampiga byggnad som han färdigställde i Karlstad, säger Peter Kleve, en av författarna till boken Klarabor minns.
Byggd i nygotisk stil
Tingshuset byggdes i två våningar samt några vindsvåningar i nygotisk stil och med en stenfasad och byggnaden hade ett högt torn över entrén och flera lägre tornliknande utsprång. Sammantaget hade den drag av en medeltida borg där den låg intill Bryggaregatan strax väster om Malmtorgsparken i Klara.
Tingshuset tillhörde Mellansysslets domsaga som ansvarade för Karlstads, Kils och Grums härader och verksamheten fanns kvar fram till 1975 då den flyttades till Rådhuset där den är kvar som en del av Värmlands tingsrätt.
Onsdagen den 3 augusti 1977 drog på kvällen ett enormt kraftigt åskväder fram över Värmland. Bland annat Karlstad drabbades av skyfall då upp till 130 millimeter regn noterades liksom många blixtnedslag och förödelse.
Räddningstjänsten fick under ovädret rycka ut till flera bränder och en hade uppstått i tingshuset.
– Den var troligen orsakad av ett blixtnedslag eller ett överslag i elledningarna och hade uppstått i allmänhetens rum i tingsrättsdelen av byggnaden i markplanet. Mina föräldrar och jag var då de enda som bodde i tingshuset.
– Vi hade en stor våning en trappa upp och medan jag var på besök hos min syster i Uppsala blev de uppringda om branden och kom till platsen från sin sommarbostad i Älvsbacka, berättar Eva Nyman som är professor emerita i nordiska språk vid Mittuniversitetet.
Började brinna igen
Branden släcktes och en polisman satt, enligt NWT:s artikel om händelsen, kvar som brandvakt till fyratiden på morgonen. Då ansågs han behövas bättre vid eftersläckningen av en brand som tidigare hade uppstått på Herrhagsgatan 52.
– Först vid femtiden på morgonen hade mina föräldrar gått och lagt sig och någon timme senare upptäckte grannar i vaktmästarbostaden bredvid att det brann på andra våningen.
– På något sätt hade den första branden blossat upp via drag och tagit sig igenom trossbotten och sedan spridit sig till övervåningen.
– När min mor vaknade var det av att någon slog in en ruta. Då var alla rum utom deras sovrum helt rökfyllda och mina föräldrar fick räddas ut via en brandstege från en av brandbilarna.
”Väldigt dramatiskt”
– Hon fick tillkalla uppmärksamhet för brandmännen visste inte om det var någon som fanns i byggnaden. Det var väldigt dramatiskt, berättar Eva Nyman.
Det var mycket nära att Rutger och Ingrid Nyman hade omkommit i branden.
– Ja, de hade tur som överlevde med tanke på att den var så omfattande. Skadorna blev stora invändigt i tingshuset. En hel del av våra ägodelar förstördes. Jag minns bland annat en trampsymaskin som helt hade smält av värmen.
– En del saker gick att rädda, bland annat några möbler och efter branden fick vi flytta till en annan våning. Men branden var givetvis en katastrof för oss, säger Eva Nyman.
Hade oändliga ytor
Hon upplevde en hel del av sin ungdom i tingshuset som även innehöll enkla rum för övernattning eller tillfälligt boende högst upp.
– Vi flyttade dit när jag var elva år. Vår våning var väldigt fin med oändliga ytor för ett barn så jag trivdes mycket bra.
Även i markplanet var skadorna omfattande, men en del saker kunde räddas, bland annat några porträttmålningar.
Huset stod efter flytten till Rådhuset 1975 tomt, men det fanns planer på att åter fylla dem med verksamhet. Bland annat hade Karlstads kommun visat intresse för att hyra en del ytor.
Huset revs 1979
Så blev det dock inte. Det ansågs för dyrt att renovera Carl Crispins stora gamla byggnad. 1979 revs den därför och på platsen i kvarteret som heter Rättvisan står i dag ett stort kontorskomplex där bland andra Lantmäteriet, Saab AB och Åklagarkammaren håller till. Byggnaden ägs av Albèr fastigheter.
– Men det finns några rester kvar av tingshuset som har sparats. Det är de fyra stenpelarna som tidigare satt på tornet och två stycken stentavlor.
– Pelarna står utspridda på tomten och stentavlorna som har suttit på fasaden står utanför entrén till den nya byggnaden, säger Peter Kleve.
Det stora smidesstaket som omgärdade tingshuset har flyttats och finns numera utanför Tempelriddaren på Drottninggatan.
”Väldigt fin byggnad”
Peter Kleve tycker att det är tråkigt att inte tingshuset räddades kvar.
– Det var ju en väldigt fin byggnad som hade kunnat använts till andra verksamheter. Jag tycker även att det är synd att den fina plaskdamm som fanns i Malmtorgsparken togs bort 1986. På den spelade vi ungar bandy och ishockey på vintrarna, säger han.
Även Eva Nyman tycker att tingshuset hade fått stå kvar.
– Det kanske var en svåranvänd byggnad, men det hade varit roligt om den hade fått leva vidare. Det var en mycket speciell byggnad, säger hon.
Stadsarkitekten Carl Crispin fortsatte att göra stora avtryck i Karlstad. Han ritade ett stort antal byggnader där flera är klassiska.
– Ja, bland annat Saluhallen (1908-1909), Baptisktkyrkan (1924), Järnvägsgatan 11 tvärs över för Mitticity, Palladiumbiografen (1923) i hörnet Drottninggatan-Östra Torggatan som tyvärr revs 1968.
– Crispin har även ritat mycket annat där en del står kvar och annat är borta. Sparad är exempelvis en villa på Gylleniusgatan 8 på Sundsta och två praktfulla villor längs Museigatan, säger Peter Kleve.
Han beskriver Carl Crispin som avled 1929 i en ålder av 62 år då han fortfarande verkade som stadsarkitekt som en mycket försynt, tillbakadragen och fin man. Han hade sin arbetsplats i Rådhuset och bodde i en stor våning i Sockerslottet tillsammans med sin hustru Ebba.
Paret ligger begravda på Norra kyrkogården i något som nästan ser ut att vara ett grekiskt tempel.
– Troligtvis har han ritat det själv, säger Peter Kleve.