Bara för att du är känd betyder det inte att du blivit expert på allt möjligt utanför det område som gjorde dig känd från början. Om du försöker riskerar du att bli ökänd.
En sak som är oerhört irriterande med samtiden är tendensen att lyfta fram diverse kända personer som orakler bara för att de är kända. Men den världskände artisten vet oftast inte mer om världspolitiken än charkuteristen i livsmedelsbutiken. Ändå förväntas vi lyssna andäktigt när de uttalar sig om saker långt utanför sitt kompetensområde.
Allra vanligast är det när det gäller skådespelare och sångare, men förekommer lite varstans. Håll tyst och sjung, borde vara det naturliga svaret. Kändisskapet i sig gör dig inte till expert, men är man känd är förstås frestelsen stor att utnyttja sin plattform till att sprida sina åsikter om annat.
Detta är också en anledning till varför det är vanskligt att hålla sig med idoler. Man riskerar bara att bli besviken när det visar sig att ens favoritskådespelerska är en politisk idiot. Eller för allt i världen när en politiker man uppskattat mycket plötsligt ger uttryck för saker man ryggar tillbaka inför. Fast det kanske också är en del i en mognadsprocess att man inte sätter upp några på en piedestal. Själv har jag inte på allvar haft några politiska förebilder sedan Reagan och Thatcher.
En person som jag ändå uppskattat på senare år är superentreprenören Elon Musk, och då framför allt hans rymdprojekt med raketerna Falcon 9 och Starship, som lär revolutionera rymdutvecklingen. På de områdena vet han vad han gör, men tyvärr har han på sistone gett sig långt utanför sin bekvämlighetszon och visat sig vara en lättpåverkad geopolitisk idiot.
Det började med en tweet i början av förra veckan där han plötsligt försökte agera fredsguru i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Hans "lösning" är att Krim erkänns som ryskt och att det hålls nya folkomröstningar i de ryskockuperade områdena i Ukraina, fast denna gång under FN:s överinseende. Allt i enlighet med Kremls propaganda. Det tvistas om han också skall ha samtalat med självaste Vladimir Putin.
Han har sedan följt upp det med att till Financial Times säga att konflikten mellan Kina och Taiwan kan lösas genom att Taiwan ger upp sin självständighet och blir en del av en "särskild administrativ zon" av folkrepubliken. Som Hongkong då, och vi vet hur det slutade!
Vad har det tagit åt karln? Är världens kanske rikaste man så urbota korkad när det gäller säkerhetspolitiken? Det kan han mycket väl vara. Att vara framgångsrik företagsledare och visionär pionjär gör en inte automatiskt till expert på världspolitiken. Nu har han redan alienerat en stor del av den beundrarskara han haft. I våras hjälpte han Ukraina genom att starta upp Starlink, ett satellitbaserat bredbandssystem, men nu är ukrainarna berättigat förbannade på honom.
En sannolik förklaring är att han utsatts för en framgångsrik rysk påverkansoperation. Genom sina hot med kärnvapen har Putin gjort Musk – och en hel del andra lättskrämda fegisar – livrädda för kärnvapenkrig. Hellre än att fortsätta stå upp mot diktatorn så hissar man vit flagg. Ryssland vet hur sådan psykologi fungerar på vissa. Genom att spela på rädslor så blir blotta hoten verkningsfulla.
Synd bara att den 51-årige biljonären visat sig tillhöra denna räddhågsna skara. Han skulle ha hållit sig till det han kan – bygga rymdraketer och elbilar – och inte tro sig kunna mäkla världsfred. Fast han är väl rädd att det skall smälla innan han gjort mänskligheten multi-planetär genom att kolonisera Mars.
Henrik L Barvå
Politisk redaktör