Det kan mycket väl vara den största högersvängen i modern svensk politisk historia. Men ett ack så välkommet energitillskott för att råda bot på alla samhällsproblem som ackumulerats under lång tid, och särskilt då under de passiva och åtta förlorade åren med olika socialdemokratiskt styrda regeringar.
Under fredagen presenterade moderatledaren Ulf Kristersson och partiledarna Ebba Busch (KD), Johan Pehrson (L) och Jimmie Åkesson (SD), den politik som de tänker föra under mandatperioden. Det kallas för Tidöavtalet, efter det slott där de ingående partierna samlades för att förhandla fram det.
Alla, inklusive Sverigedemokraterna som hamnar utanför regeringen, har behandlats med respekt och öppenhet, vilket bådar gott för framtiden. Tidöavtalet har den stora fördelen att en majoritet av riksdagen står bakom det, vilket aldrig var fallet med den januariöverenskommelse som S slöt. Det är en tydlig och detaljerad överenskommelse, fördelade på sju projektområden, och som sammantaget blir en veritabel rivstart för Sverige.
Det handlar om ekonomin, brottsligheten, migration och integration, energin, sjukvården, skolan, samt ett antal övriga frågor. Givet hur ingående avtalet är så är det imponerande att de fått fram det så snabbt. Alternativt började de titta på det här en tid innan valet. Ungefär som den gamla alliansregeringen förberedde en äntringsstyrka innan maktskiftet 2006.
Avtalet måste förstås läsas igenom noggrant, men redan nu kan det slås fast att sakinnehållet är mycket bra. Det handlar bland annat om tryggare energiförsörjning, hårda tag mot kriminaliteten och en stram migrationspolitik. Egentligen inga överraskningar för den som följt med vad de fyra partierna sagt och tyckt förut, men det är onekligen skönt att se det på pränt för att bli skarp regeringspolitik. De invändningar som kan ges rör sig mest om randanmärkningar, som bibehållen a-kassa, en eftergift åt SD som kanske ändå är acceptabel då vi är på väg in i en lågkonjunktur.
Samarbetet går till så att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna bildar regering – som förmodligen kan tillträda på tisdag – medan Sverigedemokraterna får inflytande genom tjänstemän på regeringskansliet och i de samarbetsprojekt som Tidöavtalet stipulerar. Eftersom SD är utanför regeringen så förstår man att de ville ha en sådan här konstruktion med ett detaljerat avtal. Det är också en trygghet för de andra partierna när allt skall omsättas i praktisk politik. Utöver det har partierna också en budgetöverenskommelse så att regeringen får igenom sina statsbudgetar.
Kristersson var också öppen med att många av de problem som vi står inför kommer att ta tid – flera mandatperioder – att lösa. Samtidigt finns det en hel del akuta saker att ta tag i, som elkrisen, inflationen, den vikande konjunkturen och säkerhetsläget. Men då känns det tryggt att vi får en handlingskraftig regering som vet vad den vill.