Intervju Per Landgren: Kristdemokratin mer beständig än konservatismen

Politik
PUBLICERAD:
Det handlade om en reaktion mot en sekularisering som man ansåg hade gått för långt. Men med tiden har svensk kristdemokrati närmat sig den kontinentala, säger Per Landgren.
Foto: Timbro förlag
Konservatismen förändras med tiden och omständigheterna. Kristdemokratin är mer absolut. Den bygger på värden som är desamma över tid, säger Per Landgren.

Per Landgren är doktor i idé- och lärdomshistoria och verksam vid universitetet i Oxford. Mellan åren 1998 och 2006 var han riksdagsledamot för Kristdemokraterna. Nu är han aktuell som redaktör för boken Kristdemokrati – människosyn, etik och politik, som ges ut av Timbro förlag.

Varför behövs det en bok om kristdemokrati?

– Därför att det överlag saknas böcker om kristdemokrati – trots att det är en ideologi som har betytt mycket för det moderna Europa. Vill man lära sig om kristdemokrati måste man kunna läsa tyska, franska, italienska eller flamländska. På engelska finns väldigt lite. Det skapar problem – inte minst här i Sverige där vi varit väldigt anglosaxiskt influerade. Statsvetare och de som forskat om politisk historia har ofta tittat till England och USA.

Är kristdemokrati verkligen en egen ideologi på samma sätt som socialism eller liberalism?

– Ja, partibildningarna är ungefär lika gamla och kristdemokratin var precis som socialismen och i liberalismen ett slags svar på problemen man upplevde i 1800-talets Europa. Människosyn och etik är grundläggande för all politisk filosofi och kristdemokratin gick tillbaka till naturrätten och den kristna människosynen. Man kritiserade de övriga ideologierna för att vara för materialistiskt orienterade och visade på ett alternativ.

I boken beskrivs olika former av kristdemokrati i olika regioner som Tyskland, Italien och Beneluxländerna. Finns det en skandinavisk kristdemokrati och hur särskiljer den sig i sådana fall från de övriga?

– De kristdemokratiska partierna växte fram senare här och hade till en början en ganska tunn idégrund. Det handlade om en reaktion mot en sekularisering som man ansåg hade gått för långt. Men med tiden har svensk kristdemokrati närmat sig den kontinentala. Det har skett medvetet genom olika beslut och genom förändringar av partiprogrammet. Namnbytet var en viktig milstolpe.

När den kristdemokratiska ideologin växte fram på kontinenten var den romersk-katolska kyrkan viktig. Är inte kristdemokratin fortfarande lite av en inom-katolsk rörelse?

– Det är sant att den romersk-katolska kyrkan hade och har en institutionell och intellektuell styrka och det betydde mycket att påven Leo XIII uppmanade till bildandet av kristdemokratiska partier. Men partibildningar skedde på flera håll samtidigt, bland annat i kalvinistiska delar av Nederländerna. Jag ser den katolska socialläran som ett gemensamt arv som också vi i Norden har del i och kan använda oss av.

Varför blev kristdemokratin så dominerande i Tyskland?

– Det handlade om en moralisk kollaps för de andra partierna efter andra världskriget. Inte bara för nationalism och kommunism, utan också för liberalismen som hade misslyckats under Weimaråren. Konrad Adenauer fick möjligheten att försöka skapa en ny statsbildning som byggde på kristen etik och människosyn. I Sverige förstod man inte riktigt den tyska kristdemokratin. Svenska journalister beskrev länge CDU och CSU som konservativa.

Men är inte konservatism och kristdemokrati faktiskt väldigt lika som ideologier?

– Det beror lite på vad man menar med konservatism. Jag tänker mig konservatismen som en attityd, en disposition. Vad som definierade en konservativ i Sverige för femtio år sedan var tron på kungamakten, kyrkan och försvaret. Men när till exempel Stig Strömholm var i riksdagen för några år sedan och föreläste om konservatism var hans enkla definition att man får se sig om och se vad som är värt att bevara. Konservatismen förändras med tiden och omständigheterna. Kristdemokratin är mer absolut. Den bygger på värden som är desamma över tid.

I boken lägger ni stor vikt vid olika centrala begrepp som solidaritet, personalism och förvaltarskap. Men det här är ju begrepp som finns även i andra ideologier. Vad är det som är specifikt kristdemokratiskt?

– Bara för att man använder samma ord är det inte säkert att man menar samma sak. Kristdemokrater härleder ofta begreppen längre tillbaka. Ta ordet solidaritet som idé- och lärdomshistoriker som står till vänster gärna ser som en idé från upplysningen. Jag menar att man kan hitta begreppet även i klassisk tid och jag ser solidaritet till exempel när Paulus samlar in pengar för den nödlidande församlingen i Jerusalem. Solidaritet är något som människor i alla tider har haft förmåga till.

Ett annat begrepp som återkommer i boken som många av oss förknippar med vänstern är rättigheter. Är det en gemensam sak för kristdemokrati och politisk vänster?

– Det är väl så att många lånar från den kristna etiken och naturrätten. Man vill åt frukterna men kapar bort rötterna. Grunden för kristdemokrati är naturrätten: tanken att människor i alla tider sett värden som liv, hälsa, frihet, sanning etc. I vänsterns fall är min uppfattning att tal om fri- och rättigheter lätt blir ett maktinstrument. De talar om mänskliga rättigheter men så vill de trycka in andra politiska idéer som kanske inte alls fungerar med människans grundläggande värden.

Är boken bara för kristdemokrater?

– Nej, det är ingen partipolitisk bok utan en bok om politisk filosofi. Jag kan se hur politiker i olika partier förvaltar kristdemokratiska idéer. Det är heller ingen bruksanvisning för praktisk politik men mer av kompass för den politiska terrängen. I enskilda sakfrågor kan man komma fram till olika slutsatser utifrån samma grundläggande värden. Vi skriver ingen på näsan hur de ska tycka i en viss fråga. Vi vill lyfta fram och beskriva den kristdemokratiska idétraditionen för alla som är intresserade. (SNB)

Mathias Bred

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.