Hon slog igenom med dunder och brak som 14-åring.
Nu kämpar sprintern Irene Ekelund för att komma tillbaka på löparbanorna - och för att trivas där.
Därför väljer hon nu att flytta hem och kommer den kommande säsongen tillhöra IF Götas trupp.
– Jag ser det som en nystart. Nu vill jag göra en hel säsong, det är prio ett, säger sprintstjärnan.
Irene Ekelund kom från ingenstans och ansågs plötsligt vara en av svensk friidrotts största sprinttalanger på många år.
Hon var bara 14 vid genombrottet men blev friidrottens nya golden girl. Det skrevs spaltmeter om den fantastiska tonåringen från Kils AIK.
Men så tog det stopp.
Skada följde på skada.
Nu vill Irene, som hunnit fylla 25, bryta mönster och byta miljö. Efter ett antal år i Stockholm och Spårvägens IF bestämde hon sig för att flytta hem till Värmland - och kontaktade IF Göta.
”Vet att jag kan”
Nu är hon hemma igen.
– Stockholm är en stressig stad och just nu befinner jag mig i ett skede av livet där jag behöver hitta ett lugn. När man är skadad hela tiden syns man inte och då blir det tufft att skaffa sponsorer. Att först jobba åtta timmar och sedan gå till träningen och köra är inte precis optimalt, säger hon.
De senaste månaderna har präglats av ännu en rehab-omgång, men nu är den värmländska sprintern skadefri.
Irene berättar att hon fortfarande, trots alla motgångar, vill mycket med sin friidrott.
Siktet är inställt på 200 meter, både inomhus och utomhus.
– Jag vet att jag fortfarande kan. Men det första steget blir att försöka göra en hel säsong, det kan vara runt fem år sedan senast.
Psykisk ohälsa
Irene Eklund var en av elitidrottens pionjärer när det gäller att prata om psykisk ohälsa.
– Jag var nog rätt tidig att komma ut med det här, ja. Men sedan fick jag efterföljare och någon skillnad kanske man gjorde genom att vara öppen med det.
Hon säger att hon fortfarande lever med nyss nämnda, men att hon kan hantera press och stress betydligt bättre nu jämfört med när hon var tonåring och fått ett plötsligt genombrott.
”Gynnsam miljö”
Det är för att hitta det hon kände från början som hon har kommit tillbaka.
– Jag är säker på att den här miljön är gynnsam för mig. Det är lugnare här på alla sätt. Men det är också tufft att bryta mönster och bryta upp. Det känns som om jag släpper allt och kastar mig rakt ut, säger Irene med ett stort leende.
Götabossen Johan Engberg är förstås mäkta belåten med att Irene ringde upp klubben när hon bestämt sig för att flytta hem.
– Det är jättekul. Vi har redan en stark damtrupp och den blir inte sämre av Irene ansluter.
Första möte och dopningsprov
Engberg minns när han för första gången såg det högklassiga nyförvärvet tävla - ett speciellt minne.
– Hon satte svenskt juniorrekord på 200 meter under Götas Ungdomsspel. Jag var nästan helt grön vad gäller att arrangera galor och fick ringa och begära ett dopningstest eftersom detta krävs efter ett rekord. Det hade jag aldrig gjort förut så jag utvecklades tack vare Irenes rekordlopp jag också, säger Engberg och skrattar.