Replik: Tobakspolitikens viktigaste mål är att skydda unga

92 procent av alla tobaksbrukare börjar i tonåren eller tidigare. En stark och sammanhållen reglering av alla tobaks- och nikotinprodukter är nödvändig för att skydda barn och unga från att fastna i skadliga nikotinberoenden.

Svar till Markus Lindblad (NWT 4/10).

Markus Lindblad, kommunikationschef på Snusbolaget, menar att debatten om tobak och nikotin ofta felaktigt utgår ifrån att alla tobaks- och nikotinprodukter är lika farliga. Hans underliggande intention med detta påstående är dock inte att tillföra kunskap om tobakens olika hälsorisker, utan att förespråka en svagare reglering av snus och nya nikotinprodukter jämfört med cigaretter.

Det som Markus Lindblad har missförstått eller medvetet förbiser är att tobakspolitikens mål är att främja en hälsosam befolkning fri från beroende och missbruk, inte att jämföra eller värdera olika skadliga ovanor.

För att avleda fokus från nikotinets verkligt farliga, och i vissa fall livshotande effekter, väljer Markus Lindblad att lyfta fram forskning om snusets påverkan på ämnesomsättning och hormoner i samband med att användaren äter en måltid. Utifrån resultatet att metabolismen inte höjs dras den förenklade slutsatsen att nikotin har en minimal inverkan på kroppen.

Markus Lindblad har rätt i att cigaretter och snus medför olika skadeverkningar, men det innebär inte att snus är ofarligt eller att produkterna helt saknar gemensamma risker. Den vetenskapliga evidensen visar tydligt att allt nikotin, oavsett produkt, ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, fosterskador och psykisk ohälsa.

För att underminera nikotinets hälsorisker ytterligare framställs snus och nya nikotinprodukter som både rökarnas och samhällets räddning från cigaretternas förödelse. Markus Lindblad och övriga tobaksindustrin påstår ihärdigt att snus och nya nikotinprodukter fungerar som effektiv rökavvänjning, medan oberoende forskning tvärtom visar att försök till rökstopp med hjälp av exempelvis e-cigaretter oftare leder till ett skadligt blandbruk.

Dessutom visar flera studier att snus och nya nikotinprodukter lockar tidigare tobaksfria ungdomar, som senare löper ökad risk att börja röka traditionella cigaretter och missbruka alkohol samt andra droger.

Den ”skademinimeringsprincip” som tobaksindustrin förespråkar är primärt en strategi för att stärka sitt rykte, politiska inflytande och möjligheter att öka sin försäljning. Samtidigt som Markus Lindblad argumenterar för att fler länder borde följa Sveriges valda väg; att acceptera och premiera snuset, ökar användningen av både snus och nya nikotinprodukter drastiskt bland svenska ungdomar. Över 30 procent har använt någon tobaks- eller nikotinprodukt innan de har tagit studenten.

Tobaksindustrin hävdar att de enbart riktar sig till vuxna, men är fullt medveten om att nio av tio bland både snusare och rökare börjar i tonåren eller ännu tidigare. Industrins framtid hotas av politiska åtgärder som hindrar nyrekrytering av kunder bland barn och unga, och det är i själva verket sådana åtgärder som skademinimeringsagendan syftar till att motarbeta.

Vi instämmer med Markus Lindblad om att politikerna måste göra mer för att minska och förebygga den livsfarliga tobaksrökningen, men lösningen är inte att bli mer tillåtande mot andra skadliga produkter. En konsekvent och ännu hårdare reglering av alla tobaks- och nikotinprodukter hindrar inte vuxna tobaksbrukare från att använda eller byta produkt, men skyddar barn och unga från att börja.

Helen Stjerna