Det nya styret, bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet, kommer med sina 42 mandat upp i majoritet i fullmäktige. Redan på valnatten stod det klart att det strängt taget var det enda realistiska alternativet till att ta över makten i regionen.

Socialdemokraterna gick framåt, men det gjorde även Moderaterna och Kristdemokraterna. Emellertid gick det inte lika bra för de övriga partierna i den gamla Värmlandssamverkan. Miljöpartiet åkte till och med ut. Alltså skulle det bli svårt för ett fortsatt M-lett styre.

Nu skulle teoretiskt sett den gamla Värmlandssamverkan (minus Miljöpartiet) ändå kunnat sitta kvar om de hade lutat sig mot Sverigedemokraterna. Men på ett tidigt stadium gjorde Centerns Erik Evestam klart att det inte skulle komma på fråga. För C låg det då närmare till hands att svika sina gamla koalitionskamrater sedan 12 år och byta sida. Precis som C gjort i Karlstads kommun.

Att istället gå i opposition var tydligen inget alternativ då närvaron kring köttgrytorna lockade mer. Ungdomsförbundet CUF var emot men det spelar ingen roll för partiet. CUF Värmland har sedan flera år varit motvalls inom Centern genom att vilja hålla fast vid det borgerliga samarbetet, och motsatt sig Lööf-linjen.

Frågan är vad C tror sig vinna på det här på sikt. Samarbete med S brukar straffa sig och de har redan backat i regionen – från 9,5 procent till 6,5 procent. Även Vänstern är försvagat – de minskade från 6,9 till 5,9 procent. S gick däremot upp från 34,6 till 36,9 procent i regionvalet. De rödgröna samarbetspartierna blir sannerligen svaga och juniora partner till en stor och stark socialdemokrati. Det brukar bara sluta på ett sätt.

Centerpartiet fick vika ner sig i frågan om vårdval. Det sägs förvisso att de privata alternativ som finns skall få finnas kvar, men det blir inga nya. C har annars hårt drivit linjen om vårdval i till exempel psykiatrin som ett sätt att lösa de stora problemen där. Vänstern å sin sida acceptera de existerande vårdvalen. Detta bär prägeln av en dålig kompromiss som alla egentligen är missnöjda med, ungefär som den gamla januariöverenskommelsen.

Att jämföra med den förra mandatperiodens Jök på riksplanet är rätt träffande. Det verkar som Centern i Värmland ligger en sisådär fyra år i ofas med övriga landet. Nu har vi fått en värmländsk version av Jöken, fast i Karlstads kommun och Region Värmland. Egentligen ännu värre eftersom C deltar aktivt i själva "regeringen".

Trots vad man sagt om att hålla avstånden till både SD och V så är det tydligen bara avståndet till SD som är det viktiga. Att styra med V är inga problem, precis som det egentligen inte var något problem för C och Annie Lööf att tillsammans med V stödja en S-regering. Men att stödja ett annat styre tillsammans med SD går inte för sig.

Förvisso har den gamla Värmlandssamverkan, som C nu tagit död på, budgetsamarbetat med V tidigare, och redan då visade ju C att de inte hade problem med stöd från det hållet. M och KD (och kanske även fler) har inte uteslutit eventuellt stöd från något håll. Men på Jök-vis fortsätter de rödgröna och C att särbehandla SD.

Nu får vi se vad som händer. När ett stort S styrde förut så såg vi nedlagda sjukhus och en ekonomi som fick sättas under statlig tvångsförvaltning. Kommer ett svagt C att kunna stå emot eller blir de toppridna?