Diakonia får bidrag från Världens Barn: Unni följde pengarna till Thailand

Unni Jonsson från Skåre sitter i publiken på fredag kväll när SVT sänder tv-galan Tillsammans för världens barn.

Hon arbetar som kommunikatör på Diakonia och i maj i år var hon på plats i Thailand för att se vad bidraget organisationen får av insamlingen Världens Barn används till.

– Jag följde pengarna, säger hon.

Tillsammans med SVT besökte hon fem skolor för migrantbarn som Diakonia stöttar på gränsen till Myanmar och fick möta ett Thailand långt från turiststränderna i söder.

– Det är många som tvingas ta sig över gränsen till Thailand för att arbeta eftersom man inte längre ser någon framtid i sitt eget hemland. Förhållandena i Myanmar är olidliga och har bara blivit värre sedan militärkuppen förra året.

En del av migranterna återvänder efter några år, andra stannar.

– Barnen får gå i thailändsk skola men de kan inte språket, thai, som det undervisas på. Eftersom de inte alls får den hjälp de behöver börjar de i stället arbeta eller hamnar utanför samhället.

Diakonia har varit med och startat ett hundratal skolor som undervisar på burmesiska, men också i thai.

– Då kan migrantbarnen integreras i det thailändska skolsystemet och kan ta examen, samtidigt hamnar inte heller de som återvänder till Myanmar efter.

Unni Jonsson fick chansen att vara med på undervisningen och träffa barnen.

– De berättade om sin vardag och om sina föräldrar som har otroligt långa arbetsdagar. Barnen får klara sig själva den tiden då de inte är i skolan. Jag fick möta barn som gillar att spela fotboll eller måla tavlor, barn som gör danser på Tiktok, helt enkelt barn som liknar barn hemma i Sverige.

Skolorna Unni besökte låg i staden Mae Sot där många migranter tar sig över gränsen, både legalt och illegalt.

– Militären kanske har bombat byn man bodde i och då tvingas man fly utan papper.

Eftersom de illegala migranterna egentligen inte får vistas i Thailand tvingas de bo i så kallade gömda områden. Unni Jonsson fick se de svåra förhållandena som det tvingas leva under.

– Familjerna bor oerhört trångt. I ett rum på 20 kvadratmeter kan det bo tio personer och man delar på duschar och kök.

Hon besökte även fabriker där migrantarbetarna jobbar.

– Det var regnperiod när vi var där, 40 grader varmt, fläktarna surrade och regnet trummade mot plåttaken i fabrikerna. Där satt de och sydde kläder som sedan skeppas vidare till västvärlden. Kläder som vi kanske bara använder två gånger. Det var en ögonöppnare, berättar hon.

Diakonia samarbetar med andra organisationer i alla länder där de arbetar.

– Vi har landkontor där våra medarbetare nosar upp projekt som behöver stöttas. De kan kontexten och förstår problematiken i landet.

Under resan fick hon chans att möta sina thailändska kollegor.

– De är fantastiska eldsjälar som ser människorna som behöver hjälp. Det är tack vare dem som vi har möjlighet att bygga bra relationer som gör skillnad. Många av migranterna är otroligt skeptiska till myndigheter men när de ser oss blir de glada, de litar på att vi står på deras sida.

Hur har resan påverkat ditt eget arbete här hemma?

– Otroligt mycket. Jag är kommunikatör och mitt arbete handlar om att berätta om vad Diakonia gör runt om i världen. Före min resa hade jag bara hört andra berätta, nu har jag sett med egna ögon att vårt arbete verkligen gör skillnad. Det har gett mig en tro på oss som organisation och på människan, att vi kan förändra världen tillsammans.

Har du någon ny resa inbokad?

– Nej, men vi arbetar i 25 länder så det finns fler projekt att upptäcka.

Kommer du att bli intervjuad under Världens Barn-galan?

– Nej men två av mina kollegor kommer att bli intervjuade live. Jag har suttit i publiken under tidigare galor och förra året var jag i kulisserna och svarade på frågor från människor som ringde in för att skänka pengar. Det var fint att kunna berätta om Diakonia och vart pengarna går.

I år ser hon fram mot att "bara" vara en i publiken.

– Det ska bli jättekul att se vad det blir av klippen SVT filmade under resan, säger hon.