"Påminner om Selma Lagerlöf” – så Nobelpris-gissar och hoppas litterära Värmland

Vem ska ta hem årets Nobelpris i litteratur? På torsdag klockan 13 kommer facit, men fram till dess är fältet fritt för spekulationer.

Här är några röster från litteraturlandskapet Värmland.

Frågan NWT ställde inför 2022 års stora litterära prisavslöjande är dubbel:

Vem tror du får det och vem hoppas du får det?

Malin Lödén, Akademibokhandeln Mitt i city, Karlstad:

– Jag har tänkt att de kanske går på lite kändare namn i år, så jag tror på Jonathan Franzen. Då kommer de långt från det politiska också. Jag tror vi åker till Amerikat! Sen skulle jag alltid vilja att Roy Jacobsen får det för han skriver så himla fint och han kom med ytterligare en bok i år som är mums! Men han är nog för känd. Jag har varit besviken alla år som det varit författare man inte ens kan stava till och som vi inte har böcker av. Det ska inte vara ett folkets pris, men jag vill att folket ska ha glädje av priset.

Ann Edliden, författare med Värmlandsrötter och kulturjournalist på TT:

– Med tanke på att samtliga kulturjournalister i fjol blev helt tagna på sängen av Abdulrazak Gurnah ser det ut som att Akademien gillar överraskningar. Det känns inte som att Akademien vill blanda sig i politik just nu och därför tror jag varken på en rysk exilförfattare eller Rushdie. Kanske ger de priset till Annie Ernaux, för lång och trogen tjänst?

Vem hoppas du på?

– Jag har i TT:s vadslagning tippat Maryse Condé så jag hoppas att hon får priset. Dock är det inte troligt, eftersom hon fick protestpriset av "Den nya akademien" i sviterna av Akademikrisen 2018.

Ninni Schulman, författare:

– Jag skulle vilja att Knausgård fick det. Det kanske är för mycket att hoppas på, men jag tycker han är väldigt egen. Det skulle vara kul med Atwood – det ligger lite back på kvinnor!

Helene Blomqvist, docent i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet och huvudredaktör för verket En värmländsk litteraturhistoria:

– När jag läser listor tycker jag det är ett namn som förekommer väldigt ofta och det är portugisen António Lobo Antunes. En som förmodligen inte får priset, men som skulle kunna vara värd det är Margaret Atwood. Ibland tänker man att de borde ha en fördelning över världen, det blir mycket västerländskt. När Mo Yan fick det hade jag aldrig hört talas om honom, men det var en fantastisk bekantskap, så ibland kan det vara en upptäckt man får göra när någon man inte känner till prisas. Den enda gång jag börjat gråta när Nobelpriset avslöjats var när Tranströmer fick det, eftersom jag och många med mig under så många år tyckt att han skulle vara en värdig pristagare.

Bonusfråga: när kan det bli en värmlänning nästa gång?

– Det skulle vara Lars Andersson i så fall, men det tror jag inte. De kan inte ge det till en svensk igen på länge och det ska vara ett internationellt känt författarskap. Tranströmer var utgiven på 70 språk när han fick det.

Eva Eriksson, ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet:

– Jag satsar på att Jamaica Kincaid får det. Det är briljant läsning som skakar om och handlar om att flytta från en kultur till en annan, hur man möter nya människor. Det är lite i Selmas anda. En stor fördel med henne är att det är berättelser – jag tycker hon påminner om Selma Lagerlöf. Hon är otrolig, orden rullar fram och den är väldigt läsvärd för alla. Det vore roligt med en Nobelpristagare som alla kan läsa, alla kan uppfatta, förlika sig med och känna igen sig i. Sedan finns det en kvinna till: Chimamanda Ngozi Adichie, som berättar om människor i ett krigsdrabbat, fruktansvärt Nigeria. Någon av de två skulle jag vilja!