Årets juryperson var sparsmakad och sållade hårt, men det är en händelserik höstsalong med fria format som har vernissage på Värmlands museum på lördag.
– Det är berättelser man kan fundera över, säger Lena Bonnevier i konstföreningen.
107 konstnärer anmälde sitt intresse, men bara 65 kom med i utställningslistan när den enväldige jurymannen Behjat Omer Abdulla granskat alla 206 konstverk och sållat fram 83 verk.
Det är färre än det brukar vara: det kan vara både 140 och 150 verk på Värmlands konstförenings höstsalonger.
– Han har gjort ett sparsmakat urval. Han har valt noga, omsorgsfullt utifrån sin bakgrund och erfarenheter, säger Lena Bonnevier från arrangörsföreningen.
Hänger ihop
Resultatet är en utställning som trots 65 olika upphovspersoner känns väl sammanhållen.
– Det blir en väldigt fin utställning, med det urval som gjorts. Det hänger ihop på ett skarpt sätt, säger Karin Åberg Waern, utställningschef på Värmlands museum.
Svartvit smak
Hon och Lena Bonnevier funderar på om jurymannens egen utställning i Borås i somras är en ledtråd i sammanhanget. Den hette ”What if life is black and white”.
– På ett sätt tycker jag att man ser det, när man gissar vad han gick på när han valde. Men det finns mycket färg här också! säger Lena Bonnevier och lanserar en annan teori.
– Han verkar ha letat efter bilder där det händer något. Det är berättelser man kan fundera över. Man kan stå länge och tänka en bra stund!
Stor bredd i tekniken
Höstsalongen visar också på bredden i det värmländska konstnärslivet.
– Det är otroligt många olika material som finns med. Det är olja, akryl, grafik, tryck på textil, det är textila verk, det är emalj och skulpturer, räknar Karin Åberg Waern upp.
Uttrycken varierar i samma grad.
På vandringen genom utställningshallen möter besökaren såväl en taggig sakletare som en skir tyllkvinna. Här finns målade landskap på duk och metallblommor, grafikromantik samsas med drömsk rakubränd keramik och fotorealistiskt måleri möter fantasieggande foton.
Släpper storleken fri
Variationen innefattar också konstens fysiska mått. Nytt för i år är att tidigare års maxmått på 1,5 gånger 1,5 meter nu är borta och det öppnar för åtminstone ett par konstverk i den större skalan.
– Vi släpper det helt och hållet på försök och jag tror att Johan Damm är den som har flest kvadratcentimeter. Marie Hettwers är också stora, säger Lena Bonnevier.
Vilken känsla får du nu när du vandrar runt här?
– Det är vackert - stillsamt och vackert, säger Lena Bonnevier.
Var är provokationen, det som irriterar?
– Det är nog inte med här kanske... nej, det tror jag inte, säger hon.
Hur mår den värmländska samtidskonsten?
– Det är ett bra tillstånd, det verkar ju hända mycket och många olika saker, säger Karin Åberg Waern.
Stor konkurrens
Det märks även utanför höstsalongen. Även om de sökande var många, har det varit ännu fler tidigare och det tror Lena Bonnevier delvis beror på att konstnärerna idag har fler chanser att nå ut.
– Vi har fått mycket mer konkurrens på senare år och det är inte på ont, utan på gott att konstnärerna får fler möjligheter att ställa ut. Det är fler som arrangerar salonger, som sommarsalongerna på Laxholmen och kraftstationen. De lokala konstföreningarna arrangerar också höstsalonger och julsalonger. Plus att det finns otroligt många gallerier i Karlstad som ger möjligheter till utställningar också.
Till sist: 40 kvinnor och 25 män är med. Är det dags att kvotera in manliga konstnärer?
– Det tycker jag verkligen inte, men jag tycker det är intressant, för när Värmlands konstnärsförbund bildades för 104 år sedan var det bara män som bildade den och gången därpå när de hade höstsalongen var det en kvinna med. Sedan har det sakta men säkert blivit fler kvinnor och till och med flest kvinnor så småningom, säger Lena Bonnevier.