Ny regering måste ryta ifrån mot Iran

Ledare
PUBLICERAD:
KD-ledaren Ebba Busch talade vid en manifestation för det iranska folket på Norrmalmstorg i Stockholm under onsdagen.
Foto: Christine Olsson/TT
Den 13 september greps 22-åriga Mahsa Amini av moralpolisen i den iranska huvudstaden Teheran. Motivet till gripandet var att hon bar sin slöja på fel sätt. Den dolde inte allt hennes hår. Tre dagar senare avled hon i påstått hjärtfel.

Aminis familj köper inte regimens förklaring, utan hävdar att hon blivit slagen. I praktiken ihjälslagen. Givet hur dylika gripanden brukar gå till och hur regimen nu möter protesterna efter hennes död, får familjens påståenden anses mer sannolika än regimens förklaring att en 22-åring utan tidigare problem plötsligt dött av hjärtfel.

Hennes död väckte återigen protester mot de religiösa ledarna i Teheran. Regimen har i syfte att kontrollera protesterna stängt ner stora delar av Internet i landet. Det saknas således bekräftade siffror kring såväl protesternas omfattning som antal gripna, skadade och döda. Klart är dock att det är massiva och omfattande protester med många döda.

Det pratats om allt från åtta till 500 döda, även barn, och 5 000 till 8 000 gripna. Trots den stora osäkerheten i siffrorna har iranierna visat priset de är villiga att betala för att få frihet och mänskliga rättigheter. Det är inte första gången det iranska folket försöker resa sig mot regimen. Det är inte heller första gången de möts med våld.

Omvärlden har gett protesterna sitt stöd. Bland annat har SpaceX-grundaren Elon Musk erbjudit iranierna sin satellitbaserade Internetuppkoppling Starlink. Det är dock problem med att få in mottagare i landet, och mottagarna bör väl på plats för säkerhets skull döljas. Förslagsvis med de slöjor kvinnorna nu kastar av sig.

Den svenska regeringen har som vanligt när det gäller Iran varit tyst. Inte ens när utrikesminister Ann Linde (S) den 23 september, alltså efter en vecka med protester som mötts med vapen och död, träffade sin iranske kollega röt hon ifrån. Faktum är att Socialdemokraterna under lång tid haft en förbluffande flat hållning gentemot den iranska regimens övergrepp. Detta trots att vi har en tillräckligt stor andel av den iranska diasporan i landet för att ha god kännedom om missförhållandena.

Iran är en ondskefull teokrati som har ihjäl sina egna medborgare för att de kräver fundamentala mänskliga rättigheter. Människor som kämpar för rättigheter de saknat i 43 år, och som vi tar för givna. De kämpar för kvinnors rätt att sjunga, skiljas, att vara målsman till sina barn och att få välja sin klädsel utan att bli ihjälslagen. De kämpar för att slippa summariska och folkrättsvidriga gripanden och fängelsestraff. Att slippa tortyr och våldtäkter men få yttrandefrihet och pressfrihet. De kämpar för att få sitt land och sina liv åter.

Tänk om Sveriges avgående feministiska regering hade haft lika högt tonläge mot Iran som mot EU-länder som inte kvoterat föräldraledigheten. Med ny regering på plats bör vi därför snarast öka sanktionerna mot de religiösa ledarna och deras familjer samt hjälpa till med att säkra iranskt Internet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.