När du läser detta är vi bara några dagar från en revolution. En revolution inom arbetsrätten. För en nörd som mig är det faktiskt så det känns. Den svenska arbetsrätten har en god bit över hundra år på nacken och det som sker nu är den största dramatiken sedan ungefär 50 år när MBL kom.
Beslutade ändringar i Lagen om anställningsskydd (LAS) börjar gälla den 1 oktober 2022. Trots dramatiken och storheten i de stundande förändringarna är det en väl avvägd kompromiss som omfamnar ett antal gamla stötestenar som arbetsmarknadens parter baxat fram genom åren. Stötestenar som verkade omöjliga att komma överens om. En del säger att det är mycket skrik för lite ull. Jag säger att det sätts nya principer som för första gången kan underlätta rörligheten på arbetsmarknaden och tillgodose företagens kompetensförsörjning.
Det är alltså ett tagande och ett givande som har resulterat i denna nya lagstiftning. En process som för övrigt inte liknar något annat i historien eftersom parterna på arbetsmarknaden lite förenklat tilläts sätta sig ner och komma överens och sedan skickade protokollet till riksdagen för lagstiftning.
Heltid blir norm
Så vad är det för förändringar vi har att vänta?
Heltid ska vara norm! Det betyder att har det inte tydligt avtalats om annat så är det heltidsanställningar som gäller. En annan förändring är att tidsbegränsade anställningar får som princip användas fritt, men som utgångspunkt max i ett år. Det blir en ny form av tidsbegränsad anställning; särskild visstidsanställning. Konstruktionen är sådan att efter ett år får arbetstagaren automatiskt en tillsvidareanställning och tanken är att denna anställningsform ska bli både tryggare och vanligare. På så vis stärks arbetstagarnas anställningsskydd.
Arbetsgivarna kommer att kunna göra fler undantag för att säkerställa att rätt kompetens finns kvar på arbetsplatsen.
Och vad innebar kompromissen? Vad har fackliga organisationer fått betala för pris? Jo, det ska bli lättare för arbetsgivare att gå till uppsägning. I landet Sverige där det sägs att ”det inte går att säga upp någon” ska det alltså vara möjligt nu? Jag håller visserligen inte med om att det ”inte går” att säga upp någon redan idag, men reglerna talar för att det kommer bli enklare.
Gammal regel luckras upp
Det handlar dels om att turordningsbestämmelserna luckras upp så att vi inte längre lika benhårt förlitar oss på ”sist in först ut”. Arbetsgivarna kommer att kunna göra fler undantag för att säkerställa att rätt kompetens finns kvar på arbetsplatsen.
Därtill sänks tröskeln något vad gäller uppsägning på grund av personliga skäl. Här är det lite svårare att bedöma vad förändringarna kommer att innebära. De bakomliggande skälen till en uppsägning ska fortsatt vara desamma, men vi kan förvänta oss att bedömningen av arbetstagarens agerande kommer att bli lite strängare. Det blir mindre av ursäktande attityd mot arbetstagaren och mindre av att leta efter förmildrande omständigheter.
En avvägning
Liksom tidigare ska det ske en avvägning mellan arbetsgivarens intresse att avsluta anställningen och arbetstagarens intresse av att behålla anställningen, men efter den 1 oktober kommer det väga ett lite tyngre finger på vågen i arbetsgivarens riktning.
I detta stora revolutionspaket undrar jag om inte den största revolutionen visar sig vara de nya möjligheterna att ställa om och kompetensutveckla sig flera gånger i livet. Utgångspunkten är att det val du gjorde på gymnasiet inte ska prägla resten av ditt arbetsliv utan du ska kunna göra nya val och lära nytt. Både anställda och uppsagda kommer att ha rätt till ett offentligt ekonomiskt stöd under tolv månader för att vidareutbilda sig inom ett område som ger individen en framtida starkare ställning på arbetsmarknaden. Fantastiskt, eller hur?
Lagstiftaren har nu tagit sitt ansvar och skapat förutsättningar för en rörligare arbetsmarknad.
Svensk anställningstrygghet har i alla tider gått ut på att ju längre du stannar på en arbetsplats desto starkare skydd har du. Denna logik hjälper inte någon som tvekar på att ta klivet ut i något nytt. Den hjälper heller inte en arbetsgivare som vill eller behöver vara snabb i att anpassa organisationen efter nya förutsättningar. Lagstiftaren har nu tagit sitt ansvar och skapat förutsättningar för en rörligare arbetsmarknad. Fackliga företrädare och arbetsgivare har chansen att skapa en ny ordning till glädje och nytta för både arbetstagare och arbetsgivare. Makten ligger nu i praktikernas händer – jag hoppas de använder den väl!
Veronica Molander
Arbetsrättsjurist Karlstad