Katastrofens offer hedras i Värmskog: ”Klamrade sig fast i dödsångest”

För ganska exakt 230 år sedan, närmare bestämt den 21 september 1792 utspelade sig ett fasansfullt drunkningsdrama på Värmelns vatten.

Efter ett marknadsbesök i Edane skulle ett sällskap åter till Värmskog med kyrkbåten.

Av de 23 som fanns ombord på båten drunknade 18.

De kom senare att begravas på kyrkogården i Värmskog. Händelsen har mer eller mindre fallit i glömska, men nu hedrar Värmskog minnet av de omkomna och den dramatiska händelsen. Efter högmässan i söndags var det officiell invigning av ett vackert minnesmärke, placerat på den södra sidan av kyrkan.

Aktualiserat av Arvika Nyheter

Dramat aktualiserades i Arvika Nyheter för drygt ett halvår sedan (2022-01-24). En av AN:s läsare, Anders Borgström kände väl till händelsen samtidigt som han konstaterat att många Värmskogsbor inte hade en aning om dramatiken som hände för 230 år sedan.

– Berättelsen om denna händelse har, i lätt varierad form, gått vidare i muntlig tradition i min släkt. Men riktigt levande för mig blev berättelsen, när jag via Arvika Nyheter hittade Petrus Högwalls egen berättelse om olyckan. Han nedtecknade allt dagen efter begravningen och hans berättelse publicerades i ”Inrikes Tidningar” måndagen 12 november samma år. Och tänk – denna svåra olycka har i och för sig inte gått helt obemärkt förbi, men ändå behandlats på tämligen undanskymd plats. Prästen Isak Stake berättade om den, mer i förbifarten, i sin bok ”Värmskog socken i äldre och nyare tid” som utkom för mer än 100 år sedan. Ingrid Johanson gav den en tydligare plats i sin bok ”Bilder af Värmskog” från början av 1990-talet, berättar Anders Borgström.

Anders Borgström berättar vidare:

– Där, i Värmelns vågor, slutade min farfars farfars farmor, den 65-åriga Anneka Nilsdotter, sina dagar. Hennes dotter, Catrina Jansdotter, och mågen Anders Nilsson, följde hennes kamp för överlevnad, medan de i dödsångest själva klamrade sig fast vid den förlista båtens köl. Och min farfars farmors morbror, Anders Bryntesson, var den vars kvarlevor hittades först nio år efter olyckan. Kanske inte så underligt att berättelsen om den förskräckliga olyckan, vilken vandrat i min släkt som muntlig tradition, har gripit mig alldeles speciellt.

Järnkors med en mässingsplatta

Anders Borgström ville göra något åt den näst intill bortglömda händelsen. Han uppvaktade Värmskogs hembygdsförening om att på något vis hedra de omkomna. Anders fick gehör för sin idé. Börje Willman i hembygdsföreningen var den som fick uppdraget att ordna med någon form av ”minnessak”. Ingen lätt uppgift visade det sig. Det slutade med att Börje själv skissade och tillverkade ”minnessaken”. Ett vackert järnkors med en mässingsplatta finns nu att beskåda på södra sidan av kyrkan. Det var på södra sidan man begravde de avlidna under 1700-talet.

Inskriptionen i mässingsplattan lyder som följer:

”Till minne av de sockenbor som omkom på Värmeln 21 september 1792.

Under hemfärden från en marknad i Edane välte en kyrkbåt från Värmskog i hårt väder varvid 18 av de 23 ombordvarande omkom i vågorna. Alla 18 ligger i omärkta gravar på Värmskogs kyrkogård. För 17 av de omkomna ägde begravningen rum den 4 oktober 1792 med prosten Petrus Högvall som officiant. Kvarlevor efter den artonde hittades och begravdes först nio år senare.”

Dessutom finns namnen på de 18 förolyckade vackert ingraverade i mässingsplattan, med uppgift om ålder och vilken by de kom från.

Officiell invigning

Den 21 september, exakt 230 år efter olyckan, kom korset på plats.

Den officiella invigningen skedde söndag den 25 september efter högmässan. Anders Borgström berättade på ett engagerat sätt hela historien för församlingen. Ett 60-tal intresserade Värmskogsbor fick därefter följa med prästen ut till den södra sidan av kyrkan. Där berättades det detaljer om dramat och där föll skynket som dolde korset med den fina mässingsplattan. Anders Borgström, initiativtagare, och Börje Willman, konstnären, tackades för ett gott arbete.