”Gråvargen”.
”Silverräven”.
Eller bara ”Roffe”, rätt och slätt.
Färjestad fyller 90 år idag, och ”Roffe” gör i år sin 60:e säsong i Löfbergs Arena, där han de senaste 33 åren varit domarvärd.
– Han är värd varenda bokstav, varenda bild. Han är ett unikum, säger FBK-legendaren Håkan Loob om trotjänaren Rolf Björk.
Längst inne i spelargången, där har Rolf Björk sitt krypin. I domarrummet sitter han och bläddrar i Färjestads jubileumsbok, från när föreningen fyllde 75 år.
På ett av de första uppslagen i boken berättar Rolf om att han sett 2000 matcher i sina olika roller i klubben.
När vi ses har han precis påbörjat sin 60:e säsong i Färjestad.
Och de 2000 matcherna har fått sällskap av ett rejält lass till nu när Färjestad fyller 90 år, och Rolfs engagemang passerat 60 år.
60 år.
Det är svårt att greppa.
– Min pappa (legendaren ”Bob” Björk, red anm) var lagledare från 1959 till 1971. På så vis kom jag in. Jag brukar räkna att jag varit med från när jag var 15 år gammal, men jag var egentligen med innan det också. Då var jag lite lagmaskot och åkte med spelarbussen.
Han spelade själv ishockey tills han var runt 16 år gammal.
– Sen insåg jag att jag var bättre på att bära klubbor, skrattar Rolf.
Rolf Björk blev först assisterande materialförvaltare, och senare fick han huvudansvaret som materialförvaltare i A-laget.
Och minnena från åren, de är oändliga.
– Jag minns när vi åkte på turné till Toronto på 1970-talet. Vi fick en guidad tur i Maple Leafs Garden och jag hade tagit med mig slipmaskinen från Karlstad. Det funkade ju inte alls, kontakten passade inte i de kanadensiska uttagen, skrattar han.
Rolf minns mycket väl när Conny Evensson tog över som tränare i Färjestad. Kjell Augustsson blev hans assisterande coach och det visade sig bli en match made in heaven.
– De kompletterade varandra helt perfekt och var lite som ”Svennis” och Tord Grip, berättar Rolf.
1981 vann Färjestad SM-guld med Evensson och Augustsson som coacher. Och det guldet – det är trotjänarens favorit från alla år han varit med runt laget.
– Det slår allting, säger han. Det var helt otroligt. Det går inte ens att beskriva.
Rolf fortsatte som materialförvaltare i fem år till, och lämnade uppdraget efter guldet 1986. Men hockeyn, och Färjestad, lämnade han inte. Han blev istället domarvärd.
– Du ser i boken här, säger Rolf Björk och visar i jubileumsboken från 1982. Där står det att jag har fått förtjänsttecken för 20 år i Färjestad. Och då måste det ju vara 60 år i år!
Han ler stort och säger att det är svårt att förstå att det har hunnit bli så många år.
Håkan Loob om Rolf Björk
”För mig var det fantastiskt när jag kom hit, då var det Rolf och hans far och några andra som höll ihop hela Färjestad. Det var på ett annat sätt då. En lidelse, man jobbade mer eller mindre ideellt. Det var ett omhändertagande som heter duga. Det är - ursäkta uttrycket - ett utdöende släkte. Han har jobbat ideellt i så många år på så många positioner. Det är fascinerande, det finns inte många människor som Rolf kvar. Att det går att göra något sånt igen, är omöjligt.
Man hade önskat att det fanns flera av honom. Det är få förunnat att ha människor som Rolf som ställt upp så för föreningen som han gjort och gör. Det är makalöst, tänk om det fanns tio till som Rolf!
Han är värd varenda bokstav, varenda bild. Han är ett unikum!”
En som varit med vid sidan om nästan lika länge, är Rolfs hustru Ulla.
– Hon har stått ut med mig i 52 år, och kanske är det därför det gått så bra. För att jag har varit här och hon slipper ha mig där hemma, skrattar Rolf.
Ulla var värdinna för klubbens sponsorer under många år tillsammans med andra ”mammor” från konståkningen. Ulla och Rolf har sett till att idrottsintresset gått i arv – och det fortsätter det att göra. Döttrarna Cecilia och Carolina var engagerade i Färjestad konståkning, och nu har en ny generation med FBK-hjärta kommit då barnbarnen börjat lära sig texten till ”På den sköld du klär”.
”Lite polis”
Domarrummet, där den här intervjun görs, är som sagt Rolfs krypin. Han vet var allt är och ska vara, och han vet hur domarna ska ha det när de kommer till arenan.
Arbetskvällarnas uppgifter sitter i ryggmärgen på Rolf.
– Ulla säger, ”ska du inte åka snart, klockan är ju tolv och matchen börjar sju. Åk ut!”, ler Rolf. Så jag är nog här en fem-sex timmar innan. Jag ordnar kaffe till sekretariatet och domarna. Hämtar smörgåsar och är länken till att domarna får skridskorna slipade, till exempel. Jag är lite polis utanför domarrummet, och ser till att det inte kommer in någon tränare som är arg eller någon journalist. Det här är en fredad zon för domarna.
Och den fredade zonen – den har varit oerhört viktig. Klimatet runt domarna har hårdnat. En sorglig utveckling, menar Rolf Björk.
– För ett antal år sedan fanns en hotbild, som gjorde att de inte kunde parkera där de brukar. Ordningsvakter fick hämta hit domarna.
Rickard Wallin om Rolf Björk
”Först och främst står han för mycket av familjekänslan runt föreningen. En glad och go kille att ha runt verksamheten som gör mycket som sker i det tysta. Det var den andan Färjestad byggdes på. Han blev inskolad av sin pappa och det är häftigt att ha den anknytningen kvar.
Engagemanget är precis så stort som det var när jag kom hit, och som det säkert var ännu längre innan dess. Det känns fint att han får uppmärksamhet för sitt jobb i det tysta. Jag tycker att han symboliserar mycket av Färjestadsandan och värmlänningen i stort. Ett glatt humör, ganska lågmäld, nära till skratt men inte rädd för att hugga i. Han är en fin symbol både för Karlstad och för Färjestad”.
Snabba ryck och oförutsedda händelser, det har Rolf upplevt i massor. Det är inte mycket som rubbar honom.
– Som när Oskarshamnsmatchen blev inställd på grund av covid, eller när Luleås plan blev försenat i finalserien förra året.
Rolf berättar om den där finalkvällen, när Luleås plan fick tekniska problem, och matchstarten blev rejält framflyttad.
– Då stod jag med Thorsbrink (Tomas, domare, red anm) därute. När siste man från Luleå kom in i omklädningsrummet startade vi klockan och så var det matchstart en timme senare.
När premiären mot Leksand spelades i lördags kastades planerna om hastigt på nytt.
– Vi hade en ny allsvensk domare när Sören Persson fått ryggproblem. Och det gick ju bra det också.
Och precis som på spelarsidan har Rolf Björk sett nya domare ta klivet upp för att döma i Elitserien och SHL.
– ”Då ska vi se om det är så bra här som alla säger”, säger de nya domarna när de kommer hit, skrattar Rolf.
”Känslosamt”
Ryktet om att det är bra att komma till Löfbergs Arena och Färjestad som domare, det har tyngd och har gått i många år i domarkåren.
Domarna röstar varje år fram ”Årets domarvärd”, och Rolf har fått priset nio gånger – hittills.
– Det har varit känslosamt att få priset. Jag tror att jag fick det första gången på tidigt 90-tal. Då hade jag inte varit domarvärd så länge, det var så nervöst att gå ut inför en fullsatt arena att stå där som en tomte och undra ”ska jag vinka med blommorna eller vad ska jag göra?”, säger Rolf med ett stort skratt.
De blir väl omhändertagna, de randigt klädda.
– Jag har en checklista på vad som ska vara förberett när de kommer. Svetthanddukar, schampo, deodorant, rakhyvlar, handduk... Och sen efter matchen går jag till dem med en matlåda från köket.
När domarna går till isen för att börja kvällens uppdrag låser Rolf efter dem. Sen intar trotjänaren sin plats på barstolen precis bakom Färjestads mål.
Blir du nånsin nervös på matcherna?
– Ja, absolut. Jag säger att jag inte engagerar mig i matcherna, men det gör jag ju. Jag har sett bilder från när Linus Johansson gjorde mål nu i premiären. Där ser jag den lilla grå farbrorn sitta med händerna uppsträckta och jubla. Ulla säger det; ”du som inte bryr dig, varför gör du såhär då?”, skrattar Rolf.
Rolf har inte missat många matcher. Ett år var han utomlands i Thailand under säsongen, men fick rapporter från perioderna från sin kompis.
– Barnen är födda i maj och oktober, och förlossningsdagarna har faktiskt inte varit samtidigt som matcherna, ler Rolf.
Det är svårt att inte bli imponerad av Rolf Björk, eller ”Roffe” som han heter bland alla i arenan.
– Domarkåren, där många är från Stockholm, säger ”Roffe”. Sen har jag fått höra ”Gråvargen” av Tommy Samuelsson. Åslund kan säga ”här står silverrävarna” när han går förbi oss i korridoren, säger Rolf leende.
60 år i olika roller i Färjestad. Har du firat det på något sätt?
Rolf skakar på huvudet.
– Jag skrev på Facebook om det och fick 200 gilla och en massa kommentarer. Det är ju kul!
Thomas ”Totto” Rhodin om Rolf Björk
”Det är inte konstigt att han får domarpriset år efter år. Och ett större Färjestadshjärta är svårt att hitta. Han är och hämtar spelare i Finland, han hämtar spelare på Arlanda, han kör mat till olika cuper. Han gör allt. En fantastisk person. Han sprider glädje och ser till att kulturen och andan förs vidare”.
På senaste tid har ”Roffe” fått ännu en boll i luften.
– Färjestad har catering till hockeycuper och nu har jag börjat köra ut mat dit.
Slötid är ingenting för dig, va?
– Nej, nej, skrattar Rolf.
Du har aldrig känt, ”nu räcker det”?
– Nej. Det är så socialt viktigt för mig. Nu är jag här ett par tre gånger i veckan bortsett från när jag är här under matcherna. ”Vad ska du ut och göra nu då?”, säger frugan till mig. Och då säger jag ”Nä, jag ska ut och plocka lite”.