Värmlänning sätter tonen i Tunna blå linjen: Mörker och mänsklig värme

Nu börjar den andra säsongen av polisdramat "Tunna blå linjen". Serien har blivit uppmärksammad på bred front för skildringen av några polisers turbulenta vardag i Malmö.

Musiken har en tung roll i dramat, NWT pratar med musikern Martin Hederos om mörka stämningar och mänsklig värme.

Tillsammans med Irya Gmeyner har mångsidige Martin Hederos skrivit musiken till tv-serien "Tunna blå linjen". Nu inleds en andra säsong där tittarna får fortsätta följa polisernas arbete i Malmö. Redan i premiäravsnittet slungas tittaren in i en känslomässig turktumlare, scenerna avlöser varandra o ett snabbt tempo och avhandlar självmordsförsök, utsatthet och importerad arbetskraft. Bland annat.

– Utan att avslöja något av handlingen så måste jag säga att det är maxat, berättar Martin Hederos efter frukostkaffet.

– Det är ett as-starkt drama. Ibland är det supermörkt. Men serien har så mycket mellanmänsklig värme. Det är tack var den man som tittare orkar se och ta del av allt det mörka. Värmen mellan människorna är väldigt fint gestaltad.

Han ser tillbaka på den positiva responsen som följde fjolårets förstasäsong.

– Jag tror att det var värmen som gjorde att folk blev som besatta av första säsongen. Många upplever att de känner karaktärerna, de fick en så stark kontakt med dem.

Utöver skådespelarna har Malmö som stad en stark roll i dramaturgin, likaså musiken som ofta får ha rollen som andningspauser för tittaren.

– Serieskaparna har gett oss ett stort förtroende. Allt började med att vi fick till ledmotivet, det satte en ton som regissör och klippare tagit vara på. Vi kan jobba med melodier och låta musiken spela en viktig roll i skeendet.

Martin Hederos och Irya Gmeyner har skapat film- och tvmusik i fem år nu. Tre filmer har det blivit – bland annat årets "Comedy Queen".

– Inför varje projekt byter vi färgburkar. Jag och Irya är väldigt lekfulla i vår process, vi jobbar utifrån "vanliga" instrument som viola och syntar, sedan utforskar vi världar av mjukvaru-ljud och annat som gör musiken mer intressant.

– Den där värmen jag pratade om tidigare, den får min viola och Iryas röst gestalta. Det lilla intima, mänskliga som finns mitt i allt kaos.

Beats och kalla syntljud

Till årets säsong av polisserien har de även samarbetat med Povel Olsson som bland annat har producerat Veronica Maggio. Medverkar på soundtracket gör också artisterna Gina Dirawi, Tusse och Elias. Martin Hederos beskriver musiken i den nya säsongen som mörkare.

– Vi använder mycket beats och kalla syntljud i kontrast till violan och akustiskt piano. Den elektroniska sidan av musiken ger mer svärta. I grunden ligger ett hantverk som är hyfsat traditionellt, sedan har vi processat musiken, arbetat med kollagetänk bland annat. Där har Povel haft en bärande roll.

Några ledord har varit storstad och puls.

– Det ska låta innerstad. Natt, fragmentariskt brusigt. Förvirring. Vi använder mycket miljöljud, vi har en ljudbank som heter skrotbanken. Där finns det massa ljud från stads- och verkstadsmiljö. I stället för trummor, kan vi använda sådana ljud.

Vissa scener spelas in till musik, så arbetat för Hederos och Gmeyner börjar med att läsa manus. Musiken läggs inte på sist som grädde på tårtan, utan är en viktig ingrediens redan från inspelningsstart.

– Det första vi skapar är ett gäng stämningar. En lugn, en hetsig, en läskig – några ljudsjok i olika moods. Som vi utvecklar. Sedan skräddarsyr vi till scenerna när klippningen börjar bli klar.

"Fått jobba med egot”

Tidigare har Martin Hederos spelat rock med Nymphet Noodlers och The Soundtrack of Our Lives, visor med Sofia Karlsson och modern pop med Ane Brun. Dessutom är han flitig i jazzsammanhang, inte minst genom banden Tonbruket och Hederosgruppen, och släpper snart en skiva med tolkningar av den klassiska kompositören Erik Satie.

– Grejen med filmmusik för mig är att begränsa mig. När jag som jazzstudent började spela rock fick jag lära mig att inte spela mer än vad som behövs. Jag fick skala bort 80 procent av det jag hade i fingrarna och blev en bättre musiker på kuppen. Så har det varit i samarbetet med Irya också. Jag har fått jobba med egot, lagt band på mig själv.

Han ler och fortsätter.

– Ska filmmusiken funka till dialog kan ett stycke bestå av ett och samma ackord i fem minuter. Men under de minuterna görs små förändringar. Det handlar om texturer och lager – det är verkligen ett finlir.

Musiken till den andra säsongen av "Tunna blå linjen" finns ute nu. Det första avsnittet visas i SVT på söndag.