Dålig politik har försatt landet i en svår sitts. I det läget är inte lösningen ännu mer dålig politik. Ändå är det precis vad som föreslås, skriver Christian Ekström och Erik Bengtzboe.
När dålig politik ger landet svåra problem, är inte lösningen mer dålig politik. Högkostnadsskydd och bidragsregn är inte vad som behövs. Att slopa den från första början feltänkta elskatten är vägen framåt.
Hushållen tyngs under höga kostnader för bolåneräntor, livsmedel, transporter och inte minst de blytunga elräkningarna. Så har det inte alltid varit och så behöver det inte förbli. Omdömeslösa politiska beslut har befordrat energifrågan till att bli en av valets viktigaste frågor.
Man behöver inte gå långt bak i historien för att en situation präglad av elbrist i stora delar av landet hade förefallit närmast otänkbar. Ändå ser vi i dag hur företagsetableringar och välbehövliga jobb uteblir på grund av en politiskt orsakad elkris. Parallellt med detta skenar elpriserna på ett sätt som gör vardagen svår att få ihop för landets hushåll och företag.
Så skriver du en debattartikelDålig politik har försatt landet i en svår sitts. I det läget är inte lösningen ännu mer dålig politik. Ändå är det precis vad som föreslås. Bidragsregn och högkostnadsskydd är två av de senaste förslagen från de rösthungriga partierna mitt i valrörelsen. Båda förslagen är fel väg att gå.
De höga elpriserna beror bara delvis på faktorer utanför svenska politikers kontroll. Till stor del är de helt självförvållade. Den svenska elmarknaden avreglerades 1996. Sedan dess har elpriserna periodvis sjunkit, men samtidigt har politikerna passat på att höja skatterna. Energiskatten baseras på din elanvändning i kilowattimmar, kWh. Sedan avregleringen har skatten på el närmare fyrfaldigats för hushållen, från 9,1 öre till 36 öre per kWh exklusive moms. Momsen tillkommer på elräkningens samtliga delar, det vill säga du betalar bisarrt nog även moms på energiskatten.
Tanken bakom skatten är att du ska använda mindre el. Den svenska energidebatten har under decennier präglats av den felaktiga idén om att elkonsumtion är något problematiskt som måste minska. För att uppnå det har politiker använt straffskatt som verktyg.
På 1980-talet uttrycktes denna ambition med orden ”statsmaktens viktigaste instrument för att direkt påverka priset på energi är energibeskattningen.” (prop. 1984/85:120) I linje med detta har energi belagts med punktskatt på samma sätt som för cigaretter. Det är feltänkt från första början. Ren energi bör inte beskattas alls och smutsig energi beskattas redan för sina utsläpp. Energiskatten är bara en kassako för staten som tynger hushåll och företag, samt försvårar elektrifiering av samhället.
Denna galenskap har fått pågå för länge. Att duscha varmt eller rosta en frukostmacka är inte något klandervärt som ska beläggas med straffskatt. Lösningen är så enkel att den inte borde behöva sägas. Det är inte rimligt att försöka få ner människors elkonsumtion genom att beskatta elen som om det handlar om cigaretter. Fimpa elskatten.
Christian Ekström
Vd, Skattebetalarna
Erik Bengtzboe
Chefekonom, Skattebetalarna