Löprundor klockan fem på morgonen, övningar med skyddsmask i en tårgasfylld provkammare och lite hemlängtan.
Tindra Kihl, 18, har nu i en månads tid levt lumparliv på regementet i Skövde.
– Man blir starkare som individ och mer självständig, konstaterar Filipstadsbon.
Senast FT pratade med Tindra Kihl var i juni då hon precis tagit studenten från Spångbergsgymnasiet. Hon berättade då om det äventyr som stod framför henne - utbildningen till radiolänksoldat på Skaraborgs regemente P4 i Skövde.
Nu har det gått drygt en månad sedan hon ryckte in, veckorna som passerat har minst sagt varit omvälvande.
– Det har varit en stor omställning, säger Tindra som för tillfället befinner sig hemma i Filipstad.
– Det är befälsbrist så vi är hemma i en vecka för att de ska planera verksamheten. Det känns skönt.
Tindra berättar att bilden som ofta målas upp i filmer kring hur det är att göra lumpen och hur det är att tränas inom det militära, faktiskt till stor del stämmer.
– De är väldigt stränga – det trodde jag inte riktigt. Vi fick direkt börja öva på att gå i takt. Första morgonen gick vi upp 05.00 och vi skulle vara uppställda utanför kasern klockan 05.06. Och då skulle vi ha på oss springkläder. Man var tvungen att snabba på jättemycket för att vara i tid. Den första tiden gick vi upp väldigt tidigt och jobbade kvällstjänst också så vi la oss sent. Men nu den senaste veckan slutade vi ganska tidigt, så det blir mer och mer avslappnat och sedan kommer man in i det med tidspassningar och sånt.
En annan sak Tindra tar upp är hur viktigt det är med en välbäddad säng. Och visst är det sant, berättar hon, att befälen kontrollerar hur väl bäddningen är utförd genom att kasta ett mynt på sängen.
– De gjorde det första dagen men inte nu, nu kollar de bara att sängen är sträckt och att det är perfekta L i kanten.
Hur kan en vanlig dag se ut i det militära?
– Vi gör jättemycket olika, förra veckan hade vi utbildning i skyddsvakt. Och sen hade vi CBRN -utbildning , då fick man på sig en skyddsmask, vi testa så den passade och sedan fick vi gå in i provkammare där det var tårgas, där skulle man stå en viss tid för att se om masken läckte eller inte. Det gjorde inte min som tur var. Och sen skulle man gå igenom en eldtunnel, sen fick vi lära oss att släcka bränder.
Det låter ändå som en tuff start, är du motiverad att åka tillbaka eller känns det mest tungt?
– Efter de första veckorna då ville jag inte tillbaka men nu har man kommit in i det. Man har fått kompisar nu också. Fast det är jobbigt att lämna alla hemma när man åker tillbaka, men när man är där hinner man inte tänka så mycket - man gör ju saker typ hela tiden. Och jag tror det blir roligare och roligare med tiden.
Tindra ska tränas till radiolänksoldat, den utbildningen startar vecka 40. Tiden fram tills dess består av grundutbildning. Mucka ska hon göra den 9 juni.
Har ni haft några fältövningar?
– Vi har bara haft en fältvecka nu, det var fyra nätter, men det var en bra start tycker jag. Och då fick vi inte använda telefonen alls, så vi visste ingenting när vi kom tillbaka - om något hänt eller så. Så var det även de två första veckorna när vi ryckte in – då fick vi inte använda telefonerna för att vi skulle lära känna varandra. Det var en utmaning – att inte kunna ringa hem.
En annan viktig fråga – hur är maten?
– Den är faktiskt jättebra. I matsalen är det jättegod mat, sen har vi fått Iso-mat när vi är på övningar i skogen. Då är det kärl som man får maten i och det är ganska mycket samma - det är oftast en gryta och pasta, ris eller potatis, det kan bli tråkigt efter att man har ätit det i en vecka. När vi var på fält fick vi testa 24-timmarspåsar och det var inte gott.