Annah ställde sjukhuset till svars för sin mors död – NWT var med på tuffa mötet

Det blev en drabbning, med hårda ord och mycket känslor, när Annah Henriksson Strand ställde läkare på Torsby sjukhus till svars för sin mammas död.

Men mötet med sjukhusledningen blev en stor besvikelse för de anhöriga.

NWT:s reportage om Gunilla Henrikssons död, och hennes familjs kritik mot vården, väckte uppståndelse. Sms strömmade in, och Bo Henrikssons brevlåda fylldes med brev från när och fjärran.

– Det var mer än 1 000 personer som hörde av sig. De uttryckte stöd för oss, och väldigt många berättade att de själva råkat illa ut inom vården, säger Annah Henriksson Strand.

– Det var enbart positiva reaktioner mot oss, säger Bo Henriksson. Vi fick inte en enda kritisk kommentar om det vi gick ut med i tidningen.

Ekonomisk ersättning

Nu sitter vi här igen, vid Bo Henrikssons köksbord i Torsby, i villan han och hustrun Gunilla byggde åt sin familj för 40 år sedan.

I dag ska Annah Henriksson Strand på möte med de ansvariga för vården på Torsby sjukhus.

– Vi har en väldigt tydlig agenda, säger Annah Henriksson Strand. Detta ska vara det sista mötet; vi ska bli klara i dag. Vi vill ha en ursäkt, upprättelse och ekonomisk ersättning till pappa.

– Sådant här får inte ske, säger Bo Henriksson. Det finns ju svart på vitt i journalen att det inte gått rätt till. Vi vill ha en upprättelse och en åtgärd.

De kommer att bli besvikna.

Jurist från Karlstad

Lena Nyborg, som bor granne med Bo, kommer in för att följa med på mötet. Hon var svärdotter till Bo och Gunilla, och är mor till deras barnbarn.

Sedan svänger Sara Hjalmarsdotter Gund in på uppfarten. Familjen har anlitat henne. Hon är familjerättsjurist från Karlstad, och känd för NWT:s läsare som krönikör.

– Vad är det ni hoppas få ut? säger Sara Hjalmarsdotter Gund under en sista överläggning innan det är dags att åka till sjukhuset.

– Att de står för det, säger Annah Henriksson Strand. Att de erkänner att fel begåtts och bekräftar det vi vet.

– Jag tänker, säger Sara Hjalmarsdotter Gund, att en ursäkt och att de äger upp till att de gjort fel, det tror jag kan vara det de kan ge i dag.

Så blir det inte.

Fem personer tar emot på Torsby sjukhus denna sena eftermiddag.

Det är sjukhuschefen Britt-Louise Frykman som möter upp tillsammans med överläkare Bengt Hansske som är verksamhetsledare för kirurgen, verksamhetsutvecklare Ulla Hens och Jeanette Arvidsson, verksamhetschef medicin.

Rätt eller fel

Annah Henriksson Strand får öppna mötet:

– Anledningen till mötet är att det begåtts fel gällande min mammas bortgång. Rätt tydliga fel.

Familjen har tidigare, i NWT, berättat om en rad fel som de menar begåtts och som till viss del utretts av IVO. Mötet i dag kommer i huvudsak att handla om att Gunilla Henrikssons cellgiftsbehandling avbröts och att en läkare i samband med detta ska ha sagt att hon bara hade en månad kvar att leva.

– Det är ofantligt fel. Den handlingen förkortade mammas liv, säger Annah Henriksson Strand.

– Jag måste säga emot, säger Bengt Hansske. Det finns inget rätt eller fel. Ni upplever det som fel att inte ge fortsatt behandling. Det finns patienter som fullt medvetet säger att jag vill inte ha en behandling som enbart bromsar. Det är individens beslut.

I journalen står det att det var Gunilla Henrikssons beslut att sluta med den palliativa cellgiftsbehandlingen, som inte kunde bota men möjligen bromsa sjukdomsförloppet. Hon mådde väldigt dåligt av behandlingen, och ville inte att det skulle prägla hennes sista tid med familjen.

Det är också den utpekade läkarens uppfattning, säger Bengt Hansske.

– Han upplever att det var ett bra samtal han hade med din mamma. Ett långt samtal.

Bengt Hansske betonar att det aldrig är läkarna i Torsby som tar beslut runt en sådan behandling, det tas av onkologerna på Centralsjukhuset i Karlstad. Det finns inte heller, menar han, någon läkare som kan säga till en patient att du har en månad kvar för det är högst individuellt hur länge en människa överlever med en sjukdom.

Gunilla levde i ett halvår till, och hann också få ytterligare cytostatika efter samtal med läkare i Karlstad.

– Men då var det för sent, säger Annah Henriksson Strand.

Dagbok

Hon och Lena Nyborg har journalutdrag och mammans dagbok med sig.

– Journalen är rena sagoboken, säger Annah Henriksson Strand. Mamma var döende, och hon mådde väldigt dåligt av cytostatikan, det är vi medvetna om, men hon ville inte sluta med behandlingen. Vid mötet med läkaren ville hon få veta om hon kunde få en annan sorts cytostatika eller lägre dos, och bättre medicin mot illamåendet. Läkaren sa att cytostatikan var slöseri. Han säger nu på fullt allvar att det var ett bra samtal. Hon var förkrossad.

– Jag var inte med i rummet, säger Bengt Hansske, det var inte ni heller. Jag har förstått, från min kollega och av det som står i journalen, att det var det beslut din mamma fattade. Hon ville avbryta behandlingen.

”Mötet gick inte som jag tänkt mig”, står det i Gunilla Henrikssons dagbok.

I journalen finns en anteckning från en konferens runt patienten, som hölls dagen innan det ödesdigra mötet med läkaren. Där står att två läkare, båda onkologer, rekommenderar att man ska fortsätta med en lägre dos.

– Vi kan inte vinna, säger Annah Henriksson Strand, för min mamma ligger fem meter under marken på Fryksände kyrkogård.

Spänningen ökar i rummet, starka känslor blir till starka ord. Men längre än så här kommer de inte. Ord står mot ord.

Ber om ursäkt

– Vi kan bara be om ursäkt för att ni upplevt det som ni upplevt, säger verksamhetsutvecklare Ulla Hens.

– Vi lyssnar och förstår vad ni säger, men vi kan inte göra något ogjort, säger sjukhuschef Britt-Louise Frykman. Vi beklagar att det är så här. Det är jättesorgligt. Jag vet inte vad vi kan göra mer för att göra det bättre.

Annah Henriksson Strand döljer inte sin besvikelse efter mötet.

– Det är för djävligt. Min mamma var en eldboll. Hon skulle aldrig sluta kämpa.

Dagen därpå lämnar Annah Henriksson Strand med stöd av sin far ett klagomål till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.