På kulturarvsdagen 11 september firas kulturarvet runt om i landet. Det är olika evenemang med berättelser om historiska personer, händelser och miljöer.
Nors hembygdsförening uppmärksammar Värmlands fältjägarregemente, som fanns mellan 1890-1901 och hade sin övningsplats vid Trossnäs fält.
– På kulturarvsdagen har vi haft Trossnäsdagarna i fem års tid. 2021 delade vi upp Trossnäsdagen, vi har Värmlands regementes dag i maj när vi öppnar muséet. Vi har öppet varje söndag till kulturarvsdagen i september då vi har Fältjägardagen, berättar hembygdsföreningens ordförande Jan Bondesson.
Dagen firas med början vid Nors kyrka med korum vilket föregås med lite exercis på kyrkbacken, vilket var en mycket gammal tradition. Där samlades bygdens innevånare på söndagarna, kompanicheferna ville gärna komma in i samhället i lag med bönderna. Kaptener med kaptensboställe var socialt jämställda ungefär med bönder med en halvstor gård, medan de indelta soldaterna med sina soldattorp kanske var lite över drängarna. Fältjägarna hade emellertid inga torp, de var värvade soldater och fick försörja sig själva när det inte var övningar eller krig.
Därefter konserterar Wermlandssextetten i kyrkan och sedan bjuds på lunch från en kokvagn. Eftermiddagen börjar med att visa åskådarna hur man genomför Krigsmans erinran.
Föreningen Wermlands fältjägare
Fältjägarna skulle utföra spaning och strid bakom fiendens linjer och i ödemarksterräng. Fältjägarna skulle bära så lite som möjligt och hade inga trossvagnar, allt de skulle ha med sig skulle de kunna bära på ryggen. De hade inga tält, de sov inomhus där det fanns möjlighet eller så hade man ett vindskydd att sätta upp mellan två träd.
– Vi tänkte bygga upp ett sådant med lite halm och grejer. Sedan ska vi visa hur man övade skärmytsling, säger Peter Holmgren.
Peter är ordförande i föreningen Wermlands fältjägare, vilken är en uppvisningsförening med totalt 20 medlemmar vilka ställer upp i uniform och återspeglar tidsepoken 1790-1815. Medlemmarna är alltifrån Oslo, Halden, Elverum, Värmland förstås och Stockholm. Föreningen bildades 1993 inför det årliga jubileet av slaget vid Leipzig 1813. När det var 200-årsjubileum i Leipzig 2013 var det 6000 deltagare, varav 200 från Sverige och Finland.
– Föreningen sprang ut ur Wermlands karoliner, med Åke Finnpers från början. Sedan blev jag ordförande där och då skaffade vi karolineruniformer. Sedan tänkte vi bredda till sent 1700-tal, vi har två epoker att arbeta på. Karolinerepoken är alltid stor medan den gustavianska tiden är nästan okänd i Sverige, fast den är väldigt stor i Norge där den heter den napoleanska tiden, vi har samarbetat mycket med dem. Kulmen blev jubileet av slaget vid Waterloo 2015. Sen gick luften ur alla föreningar, det har varit mindre grejer. Vi ska försöka att återupprätta det här och finna på något större event, fortsätter Peter.
Åter till Trossnäs, Jan Bondesson berättar varför man genomför Fältjägardagen:
– Vi gör detta för att vi ska minnas Trossnäs läger och fältjägarna. De har tillfört mycket till hela bygden, inte bara som arbetskraft utifrån utan även kulturellt och ekonomiskt. Hela samhället har rört sig runt det här. I Trossnäs läger fanns mellan 1200-1500 militärer på sommaren, vad det drar med sig i arbetskraft, hästar som ska ha foder, vagnar, 1200 man som ska ha mat tre gånger om dan. Det fanns ingen frysbox, man var tvungen att hämta och transportera hit den där maten varje dag. Mycket i den här bygden har byggts upp runt detta läger.
Levande museum
Peter Holmgren ger sin syn på följande sätt.
– Sverige har varit väldigt historiekulturfattigt. När vi är ute på uppvisning säger vi att vi tar museet ut ur montrarna och visa upp det som finns. De uniformer vi har finns inget bevarat så vi har fått gå på arkivhandlingar, oljemålningar, akvareller och återskapat. Det blir ett slags praktisk arkeologi. Vi syr uniformerna, går ut i skogen och går tre mil och känner om det känns rätt. Vi har glömt bort mycket av hantverket och tänkandet. Vi lever i ett informationssamhälle men samtidigt inte, vi tar bara till oss det som är i nutiden. Det finns mycket av värmländsk historia som är bortglömd.