Osäkerhet och otydlighet i säkerhetspolitiken med de rödgröna

Nu går Socialdemokraterna till val med ett splittrat regeringsunderlag där Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet ingår. Särskilt allvarligt är det ifråga om säkerhetspolitiken, skriver Pål Jonson och Hans Wallmark.

Säkerhetspolitiken är viktigare än någonsin. Det rasar ett krig i Europa. Den ryska invasionen av Ukraina och utslungade hot mot andra länder visar på allvaret. I det läget måste Sverige ha en regering som kan stärka vår säkerhet genom att satsa på försvaret och ta in oss i Nato. Socialdemokraternas regeringsalternativ med Vänster- respektive Miljöpartiet som är emot ett svenskt Natomedlemskap vore förödande om det blev verklighet.

Trots fromma förhoppningar vid kalla krigets slut har utvecklingen gått åt fel håll en längre tid. Allt mer har det stått klart att Ryssland utgör ett direkt hot mot sina grannländer. Något som både Georgien och Ukraina bittert fått erfara. Socialdemokraterna och deras stödpartier hävdade ända in i det sista att hotet från Ryssland skulle kunna gå att hantera genom att ha avtal med andra länder utan riktiga försvarsgarantier från Nato.

Det visade sig vara fel. När det blev skarpt läge genom den ryska invasionen av Ukraina 24 februari 2022 rasade S-politiken, den så kallade Hultqvistdoktrinen, samman som ett korthus. Regeringen var inledningsvis paralyserad. Det tog mer än en månad efter att invasionen hade inletts, och under hårt tryck från Finland, innan Socialdemokraterna började öppna för ett svenskt Natomedlemskap.

Statsminister Magdalena Andersson (S) hade dessförinnan påstått att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara destabiliserande. Försvarsminister Peter Hultqvist höjde ribban än mer genom att vid flera tillfällen hävda att Sverige inte skulle gå med i Nato så länge han var försvarsminister. Han gjorde det till och med till ett löfte på en partikongress.

Nu går Socialdemokraterna till val med ett splittrat regeringsunderlag där Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet ingår. Särskilt allvarligt är det ifråga om säkerhetspolitiken. S har gjort en omvändelse under galgen när det gäller ett svenskt Natomedlemskap. Vänstern och Miljöpartiet är fortsatt direkt uttalat emot att Sverige ska gå med.

Ledande vänsterpartiska riksdagsledamöter gör sitt bästa för att sabotera Sveriges möjligheter genom att vifta med den terrorstämplade organisationen PPK:s flaggor. Företrädare för partiet försöker också sprida den osanna bilden av att Nato skulle ha offensiva ambitioner. V var även som enda parti inledningsvis emot att Ukraina skulle ges möjligheten att försvara sitt land med stöd av svenska vapenleveranser när frågan avgjordes första gången i riksdagen.

Det är inte bara Sveriges väg in i Nato som riskeras av de rödgröna partierna. Sveriges trovärdighet när vi väl är med skulle också påverkas negativt. Som Natomedlem behöver Sverige en handlingskraftig regering som kan driva på för ett fördjupat samarbete i norra Europa. Som vet vad den vill inom detta område. Det kommer inte att ske så länge V och MP ingår i regeringsunderlaget – än mindre om de är en del av själva regeringen. Detta är djupt allvarligt.

Vi moderater anser att Sverige borde ha gått med i Nato för länge sedan. Det handlar om det försvarssamarbete som på allvar stärker Sveriges säkerhet. Inom Nato ingår vi i en krets av länder som har stått upp för säkerhet i Europa sedan 1949 och som delar gemensamma försvarsgarantier med varandra.

När Ryssland angriper grannländer militärt och det auktoritära Kina hotar demokratiska stater i sin närhet är det inte läge att spela roulett med Sveriges säkerhet. Det underlag Magdalena Andersson lutar sig emot skapar osäkerhet och otydlighet. En regering och dess stödpartier måste veta vad den vill ifråga om säkerhet, försvar och Nato. Det kan M erbjuda i valet den 11 september.

Pål Jonson (M)

Ordförande i försvarsutskottet, riksdagsledamot Värmland

Hans Wallmark (M)

Vice ordförande i utrikesutskottet, riksdagsledamot Skåne