Konstnären Bill Zetterström är redo att följa med dig hela året runt och påminna om naturens skönhet.
Han är illustratören bakom den vackra Fågeldagboken, vars nya upplaga just kommit ut. Nu är den fågelmålande Molkomsbon också aktuell med en utställning på Galleri Värmland.
Om du tittar i en fågelbok är det goda chanser att det står Zetterström på illustrationerna, och är det inte Bill så är det hans storebror Dan som varit i farten.
Båda blev tidigt fågelskådare och Dan var först in i konsten.
– Tecknat har jag gjort sedan jag var barn, men jag var 27 när jag bestämde mig för att testa att måla också. Jag jämförde och såg ju att hans målningar var så mycket bättre än mina... säger Bill.
Å andra sidan är Dan åtta år äldre och hade hunnit målat fåglar i tio år redan, så han hade ett visst försprång.
Men nu har du väl kommit ikapp?
– Jo, han har tröttnat lite men jag har försökt att hålla i, så jo, jag har nog kommit ikapp.
Växelbruk med två jobb
Bröderna har jobbat ihop ofta genom åren, bland annat med fågeldagböckerna som Bill nu tagit över huvudansvaret för när det gäller bilderna.
– Dem har jag varit med i sedan 2016, berättar han.
Det går åt en hel del fågelbilder till dessa böcker:
– Dem gör jag på vintern. Jag jobbar på Nyeds kyrkogård sju månader per år, sedan har jag fem månader på vintern och av dem går tre-tre och en halv till fågeldagboken. Jag gör 25 målningar under de månaderna plus 10-15 artporträtt. Det är ganska stressigt, för var tredje dag ska jag vara klar med en ny målning hela tiden. Ska man göra det 25 gånger i rad blir man lite småtrött på slutet, erkänner han.
Vackra och spännande
Fåglarna tröttnar han inte på däremot.
– De är vackra helt enkelt, estetiskt tilltalande, och så är det spännande med deras flyttningar. Och ju mer man lär sig desto roligare är det. Det finns hur mycket som helst att lära sig och det triggar igång en också.
Hans fågelintresse har dock tagit sig lite olika uttryck genom åren. Förr reste han mer, han har varit både i Asien och Afrika, men idag ser han större charm i det näraliggande.
– Förr var det mer att man ville se nya och nya, men nu tycker jag det är fint att kolla på allt som hoppar omkring i trädgården.
Vad får dig att släppa allt och dra iväg för att kolla in en fågel?
– Nästan ingenting längre. Jag har aldrig varit så där hysterisk när det gäller artjakt, säger han.
Vilken är den mest sällsynta du sett?
– Jag har sett en fågel som förmodligen inte finns längre, en smalnäbbad spov. Det fanns några stycken som övervintrade nere i Marocko i slutet av 80-talet så dem var jag nere och tittade på.
Ingen snabbkryssare
Att ta en snabb titt på en udda fågel och sedan dra vidare mot nästa för att få sätta ett kryss på en lista är inte hans grej.
– Min drivkraft nu är mer och mer måleriet, jag tittar mycket mer på en fågel och upplever den. Jag kan stå och stirra ganska länge; det gör inte de som kryssar. Jag kan ägna ganska mycket tid åt en enda fågel, säger han.
Inte så många rariteter
Det krävs heller inga exotiska arter för att fånga hans intresse som konstnär. Bland favoritfåglarna finns både skata och sädesärla och även utställningen på Galleri Värmland är i den andan.
– Det är mer vanliga fåglar än rariteter. Här är en tajgablåstjärt och här är en dvärgsparv, de häckar i Sverige, men längst uppe i landet så dem ser inte gemene man. Men kungsfiskare som ser exklusiv ut häckar vid Alsterån, avslöjar han.
Lodjur och varg har också tassat in på utställningen och en framtidsplan är att fortsätta pröva motivvärldar även utanför fågelriket.
– Jag vill måla mer fjärilar, men även landskap är jag sugen på.
Elegant lösning
Bill Zetterström jobbade många år som konstruktör inom pappersindustrin, men kom till insikten att det blev för lite tid till måleriet. Sjumånadersjobbet på kyrkogården blev en elegant lösning.
Med facit i hand tycker han att han borde satsat mer tid tidigare på måleriet, men han hade inte velat ha stressen att försöka leva helt på konsten. Nu har han hittat en tidsmodell som fungerar och målar hemmavid i sitt hus i Molkom, där han till och med har två arbetsrum.
– Det är lyxigt. Förr satt jag trångt i en lägenhet med nåt litet bord, nu har jag gott om plats. Nu kan jag lyxa mig så att jag har ett rum där jag målar akvarell och ett där jag målar i olja, så jag behöver inte flytta runt med grejerna. Så hade jag gärna haft det när jag var 30!
Han trivs uppenbart bra med livet som konstnär, men som naturvän är han bekymrad.
– Vissa arter går det lite sämre för, skogsarter till exempel för att skogsbruket är så tufft. Sedan är det våtmarker och åkermarker som är så hårt uppodlade att häckplatser försvunnit. Många fågelarter har det tufft. Det är ju tragiskt om de som växer upp nu går miste om sånt som en annan tyckte var fantastiskt.