Vänder blicken mot Värmland: "Det har skrivits för många låtar om Stockholm"

Han har förbandat Mando Diao och jämförts med Thomas Stenström.

Efter många år i band släpper nu Tomas Rimeika sitt första soloalbum där han ser musiken som ett sätt att riva murar.

Han ryggar inte för de stora känslorna när han skriver låtar om livet. För Tomas Rimeika är musik ett verktyg för att skapa gemenskap, visa på likheter snarare än olikheter mellan människor. I helgen spelade han på Karlstad pride.

– Det var underbart, första pride på tre år. Det var väldigt gött – gräsmatta, festivalkänsla och en massa vilda tonåringar.

Din musik bjuder in till glädje?

– Ja, glädjen i musiken är väldigt viktig för mig. Många skapar utifrån att man mår dåligt, men jag skapar bäst när det är mycket rörelse omkring mig, när det händer mycket i livet. Och då kan glädjen vara en kraft även om det finns en driv även i vemodet. För mig är glädje och vemod krafter som sammanflätas.

Tidigare har Tomas Rimeika spelat i banden Scandal Beauty, Frantic Sunday och The Rhymes, men nu fokuserar han på en solokarriär. Ett första steg var att spela förband till Mando Diao i våras.

– Banden kommer alltid att finnas med mig. Men nu lägger jag energin på mig själv.

Alla som medverkar på "Byälvdalen"är från Värmland och musiken är inspelad i Säffle och Gillberga med producenten Johan Ericson. Tomas Rimeika är uppväxt i Säffle, men bor sedan några år i Uppsala. Men Säffle släpper inte greppet om honom.

– Byälvdalen är den västligaste av Värmlands älvdalar. Folk känner till Dalälvsdalen och Fryksdalen, men inte Byälvdalen. Ett syfte med albumet är att sätt ljuset på många av de fantastiska platser som finns där. Mellan Gillberga socken och söderut mot Duse. Vattenvägen i Säffle kommun kan man säga.

Låtarna på albumet har fått namn efter platserna.

– Det är en resa från norr till söder. Plattan är både en geografisk och en livets resa. Jag ser älven som metafor för livet, älvens konstanta strömmande, precis som livet självt. Låtarna handlar om vad vi människor råkar ut för under den där resan på älven genom livet. Sensmoralen är att så länge vi håller ihop så klarar vi oss. Gör vi det inte, försvinner vi i älven.

"Segrarna, misslyckandena”

Även om det är hans uppväxt trakter som fladdrar förbi i musiken, är albumet inte en nostalgisk resa.

– Det är bara första låten, "Sifhälla", som är nostalgisk. Där avhandlas mitt liv – segrarna, misslyckandena och strävan framåt. Låten avslutas med att jag vänder om efter att ha varit ute i världen, vänder blicken mot Säffle i stället för att försöka skriva ännu en låt om New York eller Stockholm.

Han konstaterar att det redan har skrivits för många låtar om metropolerna, men för få om hans hemtrakter.

– Skivan handlar om att försöka hitta det där miraklet – det som väntar runt nästa hörn. Jag vill att musiken ska kännas tidlös. Framåtblickande, men framför allt här och nu. "Oändligt är vårt äventyr", som Karin Boye skrev, jag citerar henne i första låten. Som en metafor för flodens eviga flöde. Även om skivan är geografiskt förankrad, berör den eviga temat som kärlek, död och hopp.

Vid flera tillfällen har Tomas Rimeika jämförts med Håkan Hellström och Thomas Stenström, det finns en smittande energi som går igen.

– Energin är viktig. Live handlar musik mycket om att riva murar för mig. Murar mellan artist och publik. Vi är alla ett och samma. Det är än viktigare nu när det närmar sig val – att visa på det gemensamma i stället för det som splittrar oss. River vi murarna mellan oss, inser vi att vi har mycket mer gemensamt än somliga vill få oss att tro. Energin är ett bränsle för att riva murarna och skapa kärlek. Varje konsert ska vara ett livselixir, det är målet.

På fredag släpps "Byälvdalen" på digitala plattformar. Nu väntar en Sverigeturné för Tomas Rimeika med datum i bland annat Uppsala och Stockholm. Till Åmål och Blå kommer han den 23 september, den 1 oktober gästar han Ritz i Arvika och till Karlstad och Bull Bar kommer han den 15 oktober.