Emma Jennie om att komma ut som homosexuell – vill inspirera andra

Att älska vem man vill är en självklarhet för de flesta.

Men att komma ut som gay kan vara ett stort steg för många. Emma Jennie Larsson, 31, från Arvika berättar om hur det var för henne.

– Jag vill inspirera andra att prata om hur man känner, säger hon.

När Emma Jennie Larsson från Arvika var 19 år kom hon ut som lesbisk.

– Jag hade pojkvän fram till 2010. Men på våren 2010 kände jag att det inte riktigt kändes rätt, säger hon.

Hon började utforska vad hon egentligen kände. Att lyssna på sina känslor.

I dag vill hon inspirera andra till att göra samma sak. Hon vill att människor ska våga prata om sina känslor – alla har rätt vara sig själva.

Bloggar

– Det hela kom smygande för mig. Jag började gå mer på tjejfester och sen kom min syster också ut. Vi hade en gemenskap och trygghet i varandra, säger Emma Jennie.

– Det var aldrig så att jag satte mig ner och berättade för mina föräldrar att jag var lesbisk, de förstod ju. Samma med mina kompisar, de märkte det när jag började träffa andra lesbiska tjejer.

Som ung hade intresset för att blogga växt sig starkt hos Emma Jennie. Hon skrev texter och publicerade bilder från sin vardag, som hon delade med sig av.

Inspirera andra

Året var 2008 när hon startade en egen blogg. Den blev ett sätt för henne att nå ut.

Så småningom kom även sociala medier att ta en större plats i hennes liv.

– Jag vill inspirera andra att prata om hur man känner, att man inte ska leva i förnekelse. Livet är för kort för det, säger hon.

Stockholm

Emma Jennie växte upp i Arvika. Men i dag bor hon i Stockholm, något hon gjort sedan 2010.

– Jag flyttade till Stockholm och började utforska mer vad jag egentligen kände. På olika klubbar träffade jag jättefina människor inom hbtqi-världen. Våren 2012 träffade jag min första riktiga flickvän, säger hon.

I Stockholm upplevde hon det som lättare att leva som lesbisk. Det fanns också fler möjligheter att träffa andra lesbiska i storstaden, berättar hon.

Fördomar

Men i samband med att hon kom ut som lesbisk, fick hon tampas med omgivningens förväntningar på hur hon skulle vara.

– Att komma ut i Arvika, jag drog mig lite för det. Det var som att det fanns en bild av hur en lesbisk tjej skulle se ut och vara på den tiden – och så var inte jag.

Emma Jennie fick höra att hon var ”för tjejig för att vara lesbisk”.

Och när hon berättade om hur hon kände, om sina känslor, fick hon höra ord som:

”Det är bara en period.”

”Du är ung och man provar sig fram. Du kommer att träffa en ny kille snart.”

– Det gjorde mig provocerad.

Okunskap

Omgivningens okunskap fick henne att tveka på sina känslor.

– Men jag tänkte att jag skulle lyssna på mig själv, och sedan dess har jag inte varit i en relation med en man.

– Nu är ju det här självklart för mig, min familj och andra i min omgivning. Jag har fått barn och min storasyster ska bli mamma med sin fru. Det är inget konstigt med det. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att berätta om min flickvän eller vårt barn, säger hon.

Älska vem du vill

För henne är det självklart att alla människor ska få vara de som de är och älska vem de vill.

– Jag vill normalisera det här. Att vara gay är ingen grej, det är inget konstigt.

– Förr, om man fick ett nytt jobb, kunde man komma ut flera gånger per vecka, när man mötte nya personer i olika sammanhang, men det behöver inte den som är heterosexuell göra, säger hon.

Pride

Under sommaren har Pride arrangerats på flera håll i landet för att uppmärksamma hbtqi-personers rättigheter och alla människors lika värde. Bland annat har det varit Arvika Pride.

Nyligen var det också Karlstad Pride.

– Det är en naturlig mötesplats om man vill träffa andra hbtqi-personer, säger Emma Jennie.

Till de som är unga i dag, 2022, och som känner sig nervösa inför att berätta vad de känner – vad är ditt råd till dem?

– Hitta minst en stöttepelare. Det kan vara ett syskon, en vän, mormor, eller morfar, där man känner att ”här får jag mitt fulla stöd”. Berätta precis som du känner. Dina föräldrar och din omgivning kommer inte att bli chockade, de känner dig såpass väl. Och det handlar trots allt bara om kärlek, om vem du älskar. Visst kan det vara nervöst, men jag är helt övertygad om att det finns så fint stöd att få runt omkring dig.

Finns det något råd som du hade velat ge till dig själv som ung?

– Att inte vika sig när jag fick höra från andra att ”det är bara en period”. Jag skulle vilja säga till mig själv att jag inte skulle ha tagit åt mig av det. En annan sak är att man inte ska känna en sådan stress, du behöver inte placera dig i något fack eller bestämma om du är lesbisk, hetero eller bisexuell eller något annat. Man behöver inte bestämma någonting. Man ska inte vara stressad över vad man är eller vad man ska bli – ta dag för dag och var den du är.

FN:s allmänna förklaring

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna inleds med orden ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”.

Sverige är ett av de länder som kommit en bra bit på väg när det gäller hbtqi-personers rättigheter.

Samtidigt, i hela den här världen, är inte orden – i FN:s allmänna förklaring – självklara.

När hbtqia+-personer blir utsatta för förtryck, här i Sverige eller i andra länder, eller när du hör om dåd som det i Oslo i sommar – vad väcks för tankar inom dig då?

– Vi är redan en minoritet. Att utsätta oss för ännu mer rädsla, för brott, bara för att vi älskar någon av samma kön, det är hemskt.

– Det handlar ju bara om kärlek, säger hon.