Socialdemokraterna verkar nu vara desperata. Det blev inte minst tydligt när integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) på fredagen kallade till presskonferens om det säkerhetspolitiska hotet från Sverigedemokraterna.
Den minnesgode torde glädjas över att Ygeman äntligen hittat ett rum att diskutera säkerhetspolitik i. När ministerduon Ygeman och Hultqvist blev påkomna med att försöka mörka Transportstyrelseskandalen som faktiskt var ett reellt säkerhetshot, skyllde ju Ygeman på att han minsann inte hittat ett ledigt rum att ta samtalet i.
Det är förvisso inte konstigt att Socialdemokraterna stressas av konkurrensen från Sverigedemokraterna. De senare kan ju bäst sammanfattas som sossar som inte gillar invandrare. Förvisso har både Ygeman och Magdalena Andersson den senaste närmat sig SD i synen på invandring.
Det är inte heller konstigt att S svingar vilt och försöker få valet att handa om SD. S är desperata. De har under hela valrörelsen undvikit att prata politik. I alla fall sin egen. De har i stället försökt få det att handla om Magdalena Andersson som någon form av landsmoder, och bakbundit oppositionen genom att i stort sett aldrig gå i polemik i sakfrågor. Khashayar Farmanbar som ansvarar för valrörelsens mest engagerande fråga, energin, har duckat i stort sett alla debatter, och helst deltagit i intervjuer där han fått stå oemotsagd.
Anklagelserna om SD:s Rysslandsvänlighet S förefaller dessutom vara välkänd skåpmat alla redan kritiserat, projicering eller rent av fel. När organisationen Votewatch gick genom över 280 olika omröstningar i Europaparlamentet sedan 2019 med bäring på Ryssland, fann de nämligen att SD var det mest Rysslandskritiska av de svenska partierna, tätt följt av Kristdemokraterna och Moderaterna även om de röstat fel ibland. Minst kritiska mot Ryssland var Vänsterpartiet. Näst minst kritiska var S. Sedan är det dock så att diverse företrädare (nuvarande och före detta) gjort egendomliga och förkastliga uttalanden ibland, vilket gör att SD inte riktigt är moget för de säkerhetspolitiska finrummen.
När det gäller S extremistanklagelser mot den SD-tjänsteman med polska rötter som bjöd in till fika för att minnas Tysklands angrepp på Polen bör dessa anklagelser även gälla exempelvis Polens president Andrzej Duda och alla andra som deltog i den minnesceremoni som hålls första september varje år. En medieanka läckt av en annan, missnöjd, tjänsteman.
Ingen lär gå på Socialdemokraternas fint. Sverigedemokraterna skall givetvis hållas ansvariga för allt sitt. Så ska även Socialdemokraterna. Men ansvarsutkrävande är till syvende och sist väljarnas uppgift, inte Socialdemokraternas. Det är därför vi har val, och det är därför S har panik. En valrörelse som handlar om vad den ska handla om, politik, avslöjar ju vilken utelämnande sits S försatt Sverige i och slutar med ett val som S förlorar.