Direkt från Europaparlamentet
Energipolitiken är ett tydligt exempel på hur beslutsfattandet i EU alltmer påverkar och sätter ramarna för många beslut i Sverige, skriver Sara Skyttedal.
Med en dryg vecka kvar till riksdagsvalet står ett antal frågor i fokus: Energipolitiken, tryggheten och jobben, för att nämna tre av de viktigaste. Frågor som riksdag och regering i hög grad beslutar – och ska – besluta om. Men också frågor där motsvarande beslut på EU-nivå spelar en allt större roll. Vilken regering som tillträder efter valet, och vilken linje den regeringen därpå kommer att driva i EU, är alltså viktigare än någonsin förr.
Energipolitiken är ett tydligt exempel på hur beslutsfattandet i EU alltmer påverkar och sätter ramarna för många beslut i Sverige. Några läsare minns säkert hur ett antal svenska partier inför valet till Europaparlamentet 2019, när Kristdemokraterna lyfte behovet av mer klimatsmart kärnkraft för att klara elektrifieringen, framhärdade i att ”kärnkraften inte var en EU-fråga”. Ändå kan vi konstatera att en stor strid de senaste månaderna har varit om kärnkraften ska klassas som "hållbar" eller inte i EU:s taxonomilagstiftning. Prioriteringarna på EU-nivå påverkar alltså även de politikområden som många inte har tänkt på som, och vissa inte alls vill kännas vid att är, också EU-frågor.
Även trygghetsfrågorna är, förstås, till stor del avhängiga EU-beslut. Den fria rörligheten är EU:s styrka, men också något som ställer mycket höga krav på hanteringen av EU:s yttre gräns och beslut om vem som ska få resa in i unionen. Även här ser vi tydliga skillnader mellan de politiska blocken inför riksdagsvalet, där Kristdemokraterna och våra samarbetspartners vill prioritera en mer omfattande och effektiv kontroll av den yttre gränsen.
Fler och bättre jobb i Sverige är, liksom tidigare, i hög grad en fråga om svensk – och europeisk – konkurrenskraft. Svensk exportindustri är beroende av såväl en välfungerande inre marknad som EU:s handelsavtal med andra länder. Gemensamma projekt inom forskning och utbildning är också typfall där resultaten har potential att bli bättre än medlemsländernas individuella insatser.
Samtidigt är det helt avgörande att EU inte lägger sig i svensk arbetsmarknadspolitik på det sätt som sker allt mer sedan EU:s sociala pelare antogs 2017. Endast med lagstiftning som tar hänsyn till svenska förhållanden, utan onödiga kompromisser med EU-länder med helt andra förutsättningar och utgångspunkter, kan vi skapa de bästa förutsättningarna för svensk arbetsmarknad.
Listan på frågor där kommande regerings agerande i EU-politiken kommer att sätta ramar för utvecklingen i Sverige under de fyra kommande åren kunde göras mycket längre. Att Sverige vid årsskiftet tar över ordförandeklubban i EU understryker allvaret – och möjligheterna – ytterligare.
En omläggning av EU-politiken, där Sverige tillsammans med likasinnade länder tydligare tar ställning för prioriteringar som en realistisk och effektiv klimatpolitik och hantering av den yttre gränsen, och samtidigt drar i nödbromsen kring sådan överstatlighet som hotar vår arbetsmarknad och konkurrenskraft, har därmed alla chanser att vända utvecklingen även i inrikespolitiken snabbare.
Sara Skyttedal
Europaparlamentariker (KD)