Kyrkorna finns där i livets alla skeenden. Både i stunder av stor glädje och bottenlös sorg. För många är det också en självklar del av sommarens turistande, att besöka kapell och katedraler. Men vi behöver inte resa utomlands för att få ta del av historiskt intressanta och vackra kyrkorum.

När vi från landsvägen ser en vacker kyrkosiluett och svänger av, konstaterar vi dock tyvärr ofta att kyrkporten är låst. Sommartid är chansen visserligen större att man kan få komma in och se sig om, men det förutsätter för det mesta att det finns en vaktmästare eller volontär på plats. Förr var det betydligt vanligare att kyrkorna stod olåsta så att vem som helst kunde gå in – oavsett om man kom som turist, eller med en törst efter andlig vederkvickelse.

På Gotland har det varit kutym att kyrkorna stått öppna dagtid från maj till september. Men efter att flera kyrkor utsatts för skadegörelse, stängdes förra veckan samtliga kyrkor på norra Gotland.

Förutom skadegörelse är det naturligtvis även risken för stölder, som gör att många kyrkor hålls stängda. Kyrksilver i form av exempelvis nattvardskalk och ljusstakar är lockande föremål för kriminella, men i takt med att kyrkor blivit bättre på att låsa in dyrgriparna har brottslingarna hittat annat att lägga vantarna på. Till och med mässingssiffrorna som sätts upp på en tavla för att ange vilken psalm som ska sjungas, har blivit stulna vid inbrott.

Det är dock inte nödvändigt att komma in i kyrkorummet för att kunna stjäla. Kyrkklockor, stuprör och takplåtar försvinner när tjuvar kommer på jakt efter metall som sedan kan säljas vidare. Och från kyrkogårdar stjäls gravkors samt namnplattor från askgravplatser.

För de människor vars anhörigas gravar skändas på detta sätt, är det naturligtvis en fruktansvärd upplevelse. Men brottslighet av det här slaget är i förlängningen något som skapar ett sår i hela samhället.

Det handlar bland annat om hur det påverkar tilliten. När vi ser någon på väg in på en kyrkogård borde vår första tanke vara att det är en sörjande som går med blommor till en grav, inte någon som tänker skända de dödas vilorum. Misstänksamheten ersätter medmänskligheten.

Det finns också något djupt beklämmande i att det finns människor som inte håller något för heligt. Även den utan religiös tro måste kunna förstå andras bestörtning när det stjäls föremål från den kyrka där de döpt sina barn samt närvarat vid vigslar och konfirmation. Även den som aldrig förlorat en anhörig måste kunna förstå smärtan när inte ens kyrkogården får vara en fredad plats.

Det är en sällsynt låg form av brottslighet som gör vårt land fattigare. Skadan är långt mycket större än vad en eventuell påföljd indikerar. När två män i tjugoårsåldern år 2019 dömdes för flera andra fall av stöld och skadegörelse i gotländska kyrkor, fick de exempelvis skyddstillsyn och samhällstjänst.

Vi förtjänar att få ha våra kyrkor och kyrkogårdar i fred. De som stjäl från dessa platser förtjänar därför att straffas hårdare.