Naturen deras förebild: Ny metod fick fart på odlingen

Planen var att trappa ner, men i stället har de trappat upp.

Gun-Britt och Hans-Åke Scherp är nästan självförsörjande på grönsaker, frukt och bär från sin stora trädgård i Alster.

Tack vare ett fruktsamt samarbete med mikrolivet i jorden, maskar, pollinatörer och inte minst växterna själva, som med rätt matchning ger varandra näring och växtkraft.

Allt började 1997 när Gun-Britt och Hans-Åke letade boende i Karlstadstrakten. De hittade Villa Solvik och föll pladask. Till huset hörde en enorm trädgård som de för ett tiotal år sedan utökade ytterligare när de fick chansen att köpa tomten bredvid.

Numera har de 10 000 kvadrat till sitt förfogande och de nyttjar dem väl. På tomten som tidigare dominerades av en stor gräsmatta och en tennisbana finns i dag fruktträd och bärbuskar, en köksträdgård på 500 kvadratmeter med allt som går att odla i grönsaksväg, små ängar, en skogsträdgård, ett stäpplandskap, flera dammar och rabatter med perenner och sommarblommor – och en hönsgård.

Kompost

Hjärtat är "Komposterian" längst ner i trädgården där Hans-Åke skapar jord som sjuder av mikroliv genom att ta vara på allt i trädgården: löv, ogräs, gräs och pinnar och grenar som finfördelas i kompostkvarnen och blandas i komposten, men inte hur som helst. Hans-Åke varvar grönt (kväve) och brunt (kol) i komposten. Kväve får han av ogräs som dragits upp innan det hunnit vissna ner, kolet kommer från fallna löv.

– Om man tar ungefär tre gånger så mycket kol som kväve och varvar i olika lager drar det i gång och på ett par dagar brukar det komma upp i 65 grader i mitten av komposten. När det varit 65 grader ett par dagar är det dags att vända den igen. Då tar man det som varit i mitten och lägger det i botten och då drar det i gång igen. Efter några dagar vänder man en sista gång. Efter det ska den svalna till samma temperatur som omgivningen och det brukar ta ungefär tre veckor, förklarar han och fortsätter:

– Jag använder en komposttermometer. Man måste ha en viss koll, kommer komposten upp i 80 grader kan det ta eld, särskilt om komposten är torr och man inte fuktar den. Kommer den upp i cirka 70 grader brukar jag göra en liten "skorsten" i mitten av komposten, krafsa undan lite så att det blir ett lufthål ner. Då stiger värmen upp och sedan kan man vattna lite mer.

När vi hälsar på håller en av komposterna på att svalna, i de andra ligger grönt ogräsrens.

– Nu väntar jag på att löven ska börja falla så att jag kan fylla på dem, säger han.

Mikroliv i jorden

När de flyttade till Alster odlade de som de flesta gör.

– Vi använde konstgödsel och vände jorden varje år. Men den kunskap som finns sedan ett 20-tal år visar att jorden framför allt består av mikroliv, bland annat bakterier och svamphyfer, en massa småsaker som gör att växterna kan ta upp näringen, berättar Hans-Åke Scherp.

Två "experiment" i trädgården visar vad näringsrik jord betyder. De har planterat vete i tre trälårar. I de två som de fyllde med jord från trädgården är säden betydligt frodigare än i låren med köpt jord, men allra bäst växer det vete de satt direkt i marken intill. I närheten har de lagt ut tre små högar jord på en bräda för att se vad som tar sig. Högarna med jord från trädgården skimrar efter några månader i grönt medan högen med köpt jord fortfarande är helt kal.

Permakultur

Med tiden har deras intresse för permakultur, hållbar odling, växt. Utsläppen av koldioxid minimeras tack vare en mångfald av växter, träd och buskar.

– En gräsmatta släpper ifrån sig mer koldioxid än den tar upp. Om alla skulle sätta fler träd och buskar i sina trädgårdar skulle utsläppen av koldioxid i Sverige minska rejält, berättar Hans-Åke Scherp.

Trädgården har växt fram del för del. I dag har de tre köksträdgårdar: Den första längst ner på tomten, den stora på 400 kvadrat och det senaste tillskottet, en liten kryddträdgård precis bredvid huset.

– Det är en grundprincip i permakulturen att man delar in trädgården i olika zoner. Det som behöver mest skötsel och det man använder väldigt mycket ska man ha nära huset, i nästa zon det som behöver lite mindre skötsel och längre bort det som sköter sig självt, förklarar de.

Hägnat in trädgården

Fram till för två år sedan var endast de två största köksträdgårdarna inhägnade men då beslutade de sig för att hägna in hela trädgården för att få ha både träd, grönsaker och lökar i fred.

Då passade de på att sätta en mängd tulpaner i en av rabatterna som sträcker sig längs grusplanen framför den stora verandan.

– Nu kallar vi den delen Holland, berättar Gun-Britt.

Rabatterna som även innehåller perenner, prydnadsträd och sommarblommor omgärdar de två senaste dammarna som de byggde för att tillvarata regnvattnet från taket. Dammarna nyttjar de även till bevattning.

– Och så tycker vi om att höra det stilla porlandet, säger Gun-Britt.

De gillar att sitta här framför verandan där de har en överblick över nästan hela trädgården.

Skugga vid fiskdammen

Riktigt varma dagar slår de sig ner i "grottan" längst ner i trädgården, i trädens skugga vid den största dammen där de planterat in koifiskar. Även här tar de tillvara regnvattnet från huset som via gamla hängrännor de lagt på marken leds till en bäck som rinner ut i dammen. Två pumpar, en för rening och en som syresätter, håller vattnet friskt.

Intill har Hans-Åke dragit ihop grenar och kvistar för att ge skydd åt igelkottar och småfåglar. Men de tycker att det är minst lika viktigt att trädgårdens pollinatörer trivs. Därför har de skaffat tre bikupor som ger honung till husbehov men också att ge bort.

Vid dammens kant finns det en badstege.

– När barnbarnen var mindre gillade de att bada här, berättar de.

Nu funderar de på att plantera in kräftor och de skulle även vilja ha forell.

– Men då är risken att koifiskarna nappar i stället, funderar Hans-Åke.

Tänker om och nytt

De har hunnit tänka om och tänka nytt ett antal gånger under årens lopp.

Från tidig vår till sen höst tillbringar de nästan all tid i trädgården. När säsongen är över passar de på att lära sig mer.

– Hans-Åke sitter och tittar på Youtubefilmer om trädgård på vintrarna och då upptäckte han den holländske trädgårdsdesignern Piet Oudolf som bland annat skapat High Line Park i New York och inspirerat till den konstnärliga utsmyckningen vid nya resecentrum i Karlstad, berättar Gun-Britt.

Baserat på Oudolfs tankar passade de på att bygga upp ett litet stäpplandskap med bland annat olika grässorter bredvid hönsgården när de ändå grävde för att installera kommunalt vatten och avlopp. Här trivs även blomstermorot och jätteverbenan som Gun-Britt frösådde i våras.

– Vi använde grenar och lite gammal ved och kvistar för att få upp lite höjd. Så lade vi på ett lager jord överst och det växer kolossalt, säger Gun-Britt.

Bokgården

Bredvid ligger delen de kallar Bokgården som tidigare var en tennisbana.

– Vi tänkte på vad som skulle växa under de skuggande bokarna, berättar Hans-Åke.

Inspirerade av ett besök i rhododendrondalarna på Sofieros slott i Helsingborg testade de rhododendron på prov och de har inte blivit besvikna. För att det skulle bli lite kuperat byggde de upp bäddarna med halmbalar.

De stora bokarna planterades när huset byggdes i slutet av 1800-talet.

– Jag tycker att träden är så fantastiska och jag önskar att de kunde berätta vad de varit med om, säger Gun-Britt.

När de visar runt passerar vi en äng som väntar på att slås.

– När den blommade tidigare var det så vackert. Den lyste alldeles lila av klätt, berättar Gun-Britt.

Täcker jorden

En bit härifrån ligger både "Komposterian" och den första köksträdgården som fanns när de flyttade in i huset. Här odlar de bland annat potatis.

– Det här är en del av det härliga med att ha trädgård, att kunna gå ner och hämta potatis och lägga direkt i grytan när man ska äta lunch, säger de.

Bredvid sitter en rad med jordärtskockor.

– Dem skördar vi så fort tjälen har gått ur marken.

Marken mellan potatislandet och ett växthus med vindruvor täcks av smultron som även fungerar som marktäckare.

– Vi täcker alla rabatter och odlingar, antingen med marktäckare eller kompost, gräs eller löv. Det bevarar fukten, ger en jämnare temperatur och näring till jorden. Om man inte skapar en hud för jorden fixar naturen det själv, då kommer det ogräs, säger Hans-Åke.

Hügelbäddar

Hans-Åke och Gun-Britt Scherp hämtar inte enbart inspiration på nätet. De är bland annat medlemmar i Karlstads Trädgårdssällskap, träffar andra odlare och besöker olika trädgårdar. En av resorna blev starten på deras skogsträdgård.

– Vi var på Åfallets skogsträdgård öster om Askersund och Hans-Åke blev så otroligt inspirerad att han dagen efter började gräva upp de här hügelbäddarna i gräsmattan, berättar Gun-Britt.

– När jag gjorde dem tog jag bort grässvålen och lite av jorden under, så att jag kom ner en bit. Sedan tog jag grenar, kvistar, hönsskit och löv och byggde upp bädden med. Efter det lade jag på grästorven upp och ner och avslutade med att lägga på ett lager av jorden jag grävt upp ovanpå. Sedan planterade vi i det. De döda växterna, grenar och stockar, blir blöta när jorden är blöt. Sedan håller det fukten i jorden så då behöver man inte vattna någonting, dessutom avger de näring när de bryts ner. Hügelbäddar är något vi använt genomgående, det är ett sätt att undvika jobb, förklarar Hans-Åke.

De har spritt ut planteringarna i skogsträdgården lite som en labyrint.

– Tanken med en skogsträdgård är att den mest ska innehålla ätbara perenna växter och att man kombinerar med växter i olika höjd, dels höga träd som valnötsträden och lite lägre som fruktträden här, berättar de och visar runt.

Bra kombinationer

När de valt ut växter har de inte enbart tänkt på det ätbara utan samplanterat växter som "sköter om" varandra.

– Vi har planterat växter som tillsammans med mikrolivet i jorden skapar kväve. I varje bädd har vi också planterat växter med djupa pålrötter som suger upp näring till ytan och hjälper de andra växterna att få det de behöver. Idén med att kombinera växterna är att de ska sköta sig själva i hög grad, berättar Hans-Åke.

Skogsträdgården innehåller en mängd bär, frukter och örter, bland annat kvitten, mullbär, äppelmynta, vinbär och en speciell sorts vallört (Bocking 14) som lockar bin och humlor.

– Vallörten ska klippas ner nu och läggas på landet. Plantorna är väldigt kvävehaltiga så det blir bra gödsel, både i komposten och som täckmaterial, förklarar de.

Det är skördetid i trädgårdens stora köksträdgård som de anlade för cirka tio år sedan och som gjort dem i stort sett självförsörjande på grönsaker. De odlar i princip alla grönsaker som går att odla och bäddarna dignar så här i augusti.

Maskkompost

I några av dem låter de maskkomposter göra grovjobbet med jorden.

– Jag har stuckit ner fyra till fem decimeter långa plaströr med botten i två av odlingsbäddarna men tanken är att det ska bli i alla så småningom, berättar Hans-Åke.

Små hål i rören gör det möjligt för maskarna att krypa in och förvandla hushållsavfallet, som Hans-Åke och Gun-Britt fyller på med, till jord på några dagar.

– De tar med sig lite jord när de kryper in och ut ur röret. Jag märker att det växer allra bäst precis bredvid, säger Hans-Åke.

Intill har de ett växthus på 40 kvadratmeter som är Gun-Britts domän helt och hållet. Här skapar tomaterna en djungel i ett mindre "växthus i växthuset" men det finns också bland annat gurka, vindruvor, melon och aubergine.

Jag bara matar på med bokashi och gräsklipp. I år är tomaterna ovanligt kraftiga så det märks att det betyder något. Det handlar om bra jord och att vattna hela tiden

– Det är så härligt att gå mellan plantorna och plocka tomater, säger hon.

Hon byter inte ut jorden.

– Jag bara matar på med bokashi och gräsklipp. I år är tomaterna ovanligt kraftiga så det märks att det betyder något. Det handlar om bra jord och att vattna hela tiden, säger hon.

De tomater de inte hinner äta fryser hon in och gör röror av.

Begravde parksliden

På andra sidan köksträdgården ligger "Linus berg" som de byggde upp i samarbete med kommunen när vägen breddades. Tidigare var här ett stort område med parkslide som nu är begravt under två lager tjock duk, sand och jord.

Eftersom det fanns risk för att jorden som grävdes upp innehöll rötter från parkslide hade kommunen varit tvungen att köra iväg den till en speciell deponi, men i stället fick Gun-Britt och Hans-Åke ta emot den och lägga den på högen under duk.

– Grävmaskinisten hette Linus därför kallar vi den Linus berg, berättar Gun-Britt.

Det har gått två år utan en skymt av den invasiva växten.

– Så vi hoppas att det fungerar, säger Hans-Åke.

Den enorma högen, eller berget, består av sandblandad jord. Högst upp finns några stora stenblock där de gärna sitter.

– Det är gott att slå sig ner här och dricka kaffe eller ta en öl och titta på utsikten över Vänern, säger Hans-Åke.

Förra året planterade han 400 revor av jordgubbar runt hela kullen.

– Jag satte dem i små gropar som jag fyllde med jord. I år har vi skördat 64 kilo jordgubbar, berättar han.

Högst upp sitter självsådda hallon som kommer att få vara kvar precis som mycket annat som hittat till trädgården.

– Vi odlar med naturen som förebild. Allt får inte vara så välansat. Vi vill ha en rufsig trädgård. Det ska vara lite naturliv i den och inte finputsat med nagelsaxen, säger de.