Ur ett samhällsperspektiv har utfallet i brottsbekämpningen blivit bättre med de nya befogenheterna. Dock har medel inte tillförts myndigheten i motsvarande grad som uppdraget har breddats, skriver Johan Lindgren.
Svar till Ulf Parde (NWT 18/8)
Ulf Parde skriver i ett debattsvar till mig den 18 augusti om Kustbevakningens finansiering och arbetsmiljö, och baserat på det tänker jag att det är på sin plats att berätta om Kustbevakningens uppdrag och hur myndigheten arbetar.
Kustbevakningen är en civil statlig myndighet under Justitiedepartementet och är samhällets plattform till sjöss. Myndighetens uppdrag är brett och den så kallade kombinationstanken som ligger till grund för utformningen av hela myndighetens verksamhet är central. Den innebär att beredskapen för miljöräddningstjänst till sjöss kombineras med uppdrag att bistå andra myndigheter kring till exempel brottsbekämpning, men även gällande totalförsvaret i syfte att optimera resurser.
Kustbevakningen har därför ett nära samarbete med flera andra samhällskritiska myndigheter, som till exempel Polisen, Tullverket och Havs- och vattenmyndigheten. Myndighetens särskilda bevakningsansvar innebär också att verksamheten påverkas vid höjt beredskapsläge, något som är extra aktuellt till följd av den ryska invasionen av Ukraina.
Kustbevakningen har fått ett utökat uppdrag under de senaste åren, bland annat att tillsammans med Polisen och Tullverket arbeta mot den organiserade brottsligheten. Kustbevakningen har en mycket central funktion i detta arbete och myndighetens utökade roll gällande brottsbekämpning följer av den nya kustbevakningslagen som infördes den 1 april 2019.
Lagen innebär ett breddat uppdrag för myndigheten, där den största förändringen är att Kustbevakningen fått utökad självständighet och fler rättsliga befogenheter kopplat till brottsbekämpning. Vidare har Kustbevakningens indirekta brottsbekämpningsområde utökats, vilket innebär att Kustbevakningen nu är en allmän ”anmälningsmottagningsmyndighet”, och det innebär att Kustbevakningen ska vara redo att stå till åklagarens och Kriminalvårdens förfogande i större utsträckning än tidigare.
Ur ett samhällsperspektiv har utfallet i brottsbekämpningen blivit bättre med de nya befogenheterna. Dock har medel inte tillförts myndigheten i motsvarande grad som uppdraget har breddats, och antalet kustbevakare i operativ tjänst har inte blivit fler. Myndigheten har fått ökat anslag det senaste året, men givet under hur lång tid myndigheten har förbisetts så täpper anslaget endast ett hål.
Besättningar bemannas tack vare övertid från lojala medarbetare, men situationen är så ansträngd att om en kustbevakare behöver vabba så kan en hel besättning bli tvungen att stanna i land för att det inte finns annan personal att tillgå. Kustbevakningen behöver långsiktighet för att aktivt kunna utbilda och rekrytera fler kustbevakare i operativ tjänst.
Sveriges kustbevakare gör varje dag ett enastående arbete i att bevaka våra svenska vatten, förebygga brott och utföra räddningsinsatser. Jobbet är tungt och ofta farligt och kan handla om att släcka fartygsbränder, undsätta människor, stoppa människosmugglare, eller annan typ av smuggelverksamhet. Och med denna typ av uppdrag är det tydligt att våra kustbevakare behöver fler kollegor, 200 stycken för att vara exakt. Läget är akut.
Johan Lindgren
Ordförande, Tull-Kust