Inget pris på integritet

Ledare
PUBLICERAD:
Partierna tar stora risker när de tummar på lagen om donationer.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Partiföreträdare avslöjas med att försöka ta emot anonyma bidrag. Men inga extra pengar i valrörelsen är värd risken att skada förtroendet.

TV4-programmet Kalla fakta (18/8) avslöjade nyligen hur flera partier tillmötesgått erbjudande om anonyma donationer. Sedan lagen skärptes 2018, efter internationella påtryckningar, måste partierna offentliggöra stora donationer.

Fem partier har tagit lätt på intentionen bakom lagen. Företrädare för Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna föreslagit olika upplägg som skulle skymma vem avsändaren av donationen är eller på annat sätt komma undan kraven.

I programmet är det noga med att det inte ställs några motkrav på partierna som erbjuds pengar, vilket skulle vara korruption, men att lag och etik inte har avstyrt från att tillmötesgå erbjudanden om stora summor pengar är tillräckligt för att skada partiernas anseende.

Socialdemokraternas ekonomichef Magdalena Agrell och Liberalernas Lisa Flinth, med ansvar för donationer, diskuterar båda i programmet hur mellanhänder kan användas för att dölja avsändare. SSU:s förbundssekreterare Diyar Cicek och kommunikationschef Youbert Aziz vill starta en stiftelse för att kunna flytta över pengarna till Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna föreslår något i samma stil.

Kristdemokraternas partisekreterare Peter Kullgren föreslog att donationen kan delas upp till olika kandidater. Medan Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer svarade att pengarna kan skickas till opinionsbildare utanför partiet eller att Moderaterna får mindre än vad som måste redovisas till Kammarkollegiet.

Partierna har på olika sett begått fel. Men att likställa dem är ett misstag. Socialdemokraterna och Liberalerna verkar rent av rutinerade. Men efter avslöjandet var de också snabba med att peta personer som varit inblandade. Sverigedemokraterna dock vill inte ens erkänna att man har gjort fel.

Kullgrens förslag verkar mer improviserad och skulle antagligen inte fungera i praktiken. Revisorer kommer kontrollera hans agerande. Det är desto mer lösryckt att anklaga Strömmer för att ha begått något liknande fel.

Kravet om att donationer till partierna ska redovisas offentligt handlar om partiernas integritet. Att de inte i hemlighet ska vara beroende av givare för att bedriva sin verksamhet. Partierna har lagstiftande makt och behöver uppvisa god integritet för att uppbära allmänhetens förtroende.

Att spendera pengar i en valrörelse är det inte bara partierna som gör. Men andra har inte samma krav på offentlig redovisning. Att säga åt en potentiell givare att göra annat med pengarna än att donera dem till partiet är i sammanhanget korrekt agerat.

De som på olika sätt försökt håva in till partikassan lagom till valet har dock sålt sin heder billigt. Från Socialdemokraternas hundra miljoner kronor i valbudget till Liberalernas femton miljoner är ett tillskott på några hundra tusen inte värt konsekvenserna som nu drabbar dem.

Politiker måste kunna tänka långsiktigt. En skandal skadar förtroendet och förmågan att få igenom sin politik. Det är också vanskligt att tro att summorna som kan spenderas ger ett mer gynnsamt valresultat.

Inte minst Centerpartiet visar att extra miljoner i partikassa inte är mycket värt om väljarna inte tror på politiken.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.