Sommarlovet är till ända och det har blivit dags för barn och ungdomar att åter vänja sig vid tidiga morgnar, läxor och prov – ja, allt det som hör skolan till. Förhoppningsvis ser de fram emot att träffa klasskamrater, men även att återse de lärare som står vid katedern redo att förmedla kunskap.
Den fackliga tidningen Skolvärlden (11/8) har undersökt hur det ser ut med annonser för lediga lärartjänster. Genom att gå igenom Arbetsförmedlingens sajt platsbanken har de kunnat konstatera att 118 kommuner inte hade en enda annons ute den 8 augusti. Detta skall ses i ljuset av att andelen lärare med legitimation och behörighet i åtminstone ett av sina undervisningsämnen förra året låg på 71 procent i grundskolan och 83,5 procent i gymnasiet.
Frågan som ställs i artikeln är varför skolor inte söker mer aktivt efter behöriga lärare. En teori som ofta framförs är att det är ett sätt för huvudmän att hålla nere sina kostnader. I takt med att lärarlönerna har stigit – vilket är mycket positivt – kan man tänka sig att det blivit lockande att anställa outbildade lärare som har lägre löneanspråk.
Så kan det säkert vara ibland. Men förmodligen är en minst lika viktig förklaring den att skolor försöker lösa rekryteringen under våren. Kan man då inte få tag på en utbildad lärare anställer man en obehörig vikarie för det kommande läsåret. Det är dock bekymmersamt om rektorer avstår från att lägga ut annonser därför att man har gett upp hoppet om att få sökande med lärarexamen, eller därför att man tänker att annonsering efter lärare är dåligt för skolans marknadsföring eftersom det signalerar att arbetsplatsen inte är attraktiv.
Ett uppenbart problem med många obehöriga lärare, är att arbetsbördan ökar för de legitimerade kollegorna – exempelvis genom att de måste ta ansvar för betygssättning.
När vi pratar om obehöriga lärare måste vi emellertid betänka att det kan betyda flera olika saker. Det finns personer utan lärarutbildning som är fantastiska pedagoger. De har djupa ämneskunskaper och en naturlig fallenhet för att förmedla och skapa intresse hos eleverna. Dessa vikarier kan vara minst lika goda lärare som de som har en lärarutbildning.
Men det finns också obehöriga lärare som varken har personligheten eller kunskaperna som krävs. Ibland är det stora bekymret brist på livserfarenhet, samt avsaknad av den pondus som ofta kommer naturligt med tilltagande ålder. Att ta kommando över en grupp högstadieelever när man just själv har gått ut gymnasiet brukar vara dömt att misslyckas.
När fel personer anställs för att under en termin eller ett läsår vikariera är risken påtaglig att det blir mer förvaring än undervisning. Det bidrar till en devalvering, inte bara av läraryrkets status utan även av skolan som institution. För att få en korrekt bild behöver vi således gräva djupare än bara genom att titta på andelen obehöriga.
Följdfrågor som bör ställas är exempelvis huruvida det krävs fler vägar till en lärarlegitimation för att fånga upp de som söker sig till skolans värld senare i livet. Samt i vilken mån lärarhögskolan på bästa sätt förbereder de som redan från början vet att undervisning är det de brinner för. Och naturligtvis måste vi även fundera på hur vi skall få fler utbildade lärare att vilja och orka stanna kvar i skolans värld ett helt yrkesliv.