Två av deras konstverk lockar redan både små och stora Karlstadsbor till klättring och kramar.
Nu ger konstnärsparet Ann Carlsson Korneev och Viktor Korneev en bredare bild av sitt skapande, i en utställning på Konst i Karlstad med tyngd(!)punkt på sten.
– Sten är verkligen ett levande material, säger Ann.
I Inre hamn står Viktor Korneevs skulptur ”Smiling”. Ute på Skutberget tronar Ann Carlsson Korneevs skulpturgrupp Portal med puckar.
Båda hör till de tyngre verken bland offentliga konstverk i Karlstad.
– Det väger 12 ton, säger Ann om sitt verk, vars största del är en portal som bjuder in till klättring.
Klättervänlig portal
– Det finns inte en unge tror jag som går förbi den utan att krypa in i den, säger hon nöjt. Jag har sett bilder på nätet på den när hundar varit i den och jag ser att det ofta är upptrampat runt puckarna. En del stannar där och stretchar och värmer upp. De används!
Lite mindre glad är hon över placeringen av ett annat av hennes offentliga verk i Karlstad: det sitter i entrén i bibliotekshuset.
– Nu har den hamnat under en skylt som det står hjärtstartare på. Den har faktiskt varit med både i Dagens Nyheter och i ett inslag i Landet runt om roliga skyltar.
Färgen på stenen är viktig
Verken på utställningen på Konst i Karlstad ska det inte klättras på: den härbärgerar med nödvändighet mindre verk. Å andra sidan är de många och ger en bred bild av parets respektive konstnärskap.
Ann arbetar i många olika stenmaterial: exempelvis alabaster, granit och den blågröna, norska stenen larvikit.
– Jag tänker också mycket på färgen på stenen, säger hon och tillägger att det kan ha att göra med att hon också målar.
Viktors material är sten, brons, trä och plast och tecknar även en del, fast mest för sig själv, hävdar han.
Möttes tack vare sten
För Ann innebär utställningen att hon vänder hemåt: de bor i Fjällbacka, men hon har värmländska rötter.
– Jag har mina föräldrar här och jag gick gymnasiet här. Mamma är från Värmland och pappa från Norrbotten, så jag är uppvuxen hälften i Värmland och hälften i Norrbotten.
Viktor är från Ryssland och de hittade varandra via konsten:
– På stenverkstaden i Bohuslän, säger Ann.
– Det var på ett internationellt symposium, säger Viktor.
– Det var stenen som gjorde att vi träffades!
Stenrik miljö
De blev kvar i Bohuslän, som är en inspirerande miljö, men också har fördelen att där finns en bra kollektivverkstad:
– Det är den enda kollektivverkstaden i Sverige där man kan arbeta med sten. Där har du också alla stenfabrikerna, och du kan köpa all utrustning du behöver. Det är verkligen där man ska bo om man jobbar mycket i sten, säger Ann.
De var båda i högsta grad aktiva konstnärer redan när de träffades och de har fortsatt att skapa sida vid sida, även om deras uttryck skiljer sig åt.
Ständig dialog
– Jag arbetar mer med figurer och hon lite mer med abstrakt och naturen, men hon kommer med synpunkter som hjälper mig och jag hoppas att jag kan hjälpa henne ibland, säger Viktor.
– Om du inte är hemma och jag arbetar, kan jag sakna att fråga dig vad du tycker. Vi har alltid en dialog mellan oss om vår konst och det har vi haft i 25 år nu, säger Ann.
– Det funkar fortfarande, säger Viktor med ett leende.
Stenar allt annat än döda
Ann Carlsson Korneev berättar att hon hade valt inriktning på metall på Konstfack, men ”sen blev det inte så mycket metall”:
– Jag blev bergtagen som de säger.
Inte minst fascinerades hon av hur det gick att ur ett kantigt block få fram ett runda, lena former och snart fann hon också hur olika karaktär olika sorters sten har.
– Man får lyssna in stenen också. Det är så fel det här att man säger ”stendöd” för sten är verkligen ett levande material. De har liksom olika temperament.