Karlstadsgitarristen Mattias Hellberg har tidigare spelat i band som Nymphet Noodlers och Hellacopters. Sedan många år är han en av musikerna i Håkan Hellströms band och nu väntar fyra konserter på Ullevi i Göteborg.
Mattias Hellberg strosar längs Avenyn i Göteborg när han svarar med ett piggt "Halloj". Håkan Hellström och bandet har en ledig dag innan repetitionerna går in i den absoluta finputsarfasen och för Mattias Hellberg är det en välkommen paus från idoga rep där det laboreras med olika setlists och låtar.
– Förberedelserna för de här konserterna började egentligen för tre år sedan, berättar Mattias och syftar på att hela kalaset blivit uppskjutet två gånger med anledning av pandemin.
– Men för sommarens konserter började arbetet med några träffar sent i höstas. I februari drog repetitionerna igång på allvar.
Han har gjort det förut. Första gången han fick möta en publik på ett fullsatt Ullevi och få pojkdrömmen besannad var 2014. Sedan dess har han stått vid Håkan Hellströms sida på den anrika Göteborgsscenen 2016 och 2017. I farten såg de till att sätta ett publikrekord också, drygt 70 000 fanns i publiken på Ullevi vid en av konserterna.
– Det vore drygt att säga att det har blivit vardag, skrattar Mattias Hellberg.
– Men jag var faktiskt på studiebesök på Ullevi häromdagen. Ed Sheeran bjöd på pubunderhållning och faktum är Ullevi kändes lite mindre än jag mindes det. Det har säkert att göra med att jag spelat där några gånger. Men såklart är det stort! Det vet jag ju egentligen.
Han ler och ger sken av att det fortfarande finns stunder då han får nypa sig i armen för att riktigt tro att han verkligen ska få stå på Ullevis scen igen.
– Man blir ju aldrig trött på det här. Det är ett jävligt kul jobb att spela och hänga med underbara människor. Och få pynta musiken och låtlistorna så att det blir en fantastiskt härlig upplevelse för alla som kommer. Och för oss på scenen också.
I replokalen bidrar alla musikerna med idéer och tankar kring musiken.
– Ibland funkar det, ibland inte. Arbetet består till stor del av att testa olika saker. Ofta kör vi sjok om kanske tre, fyra låtar som mer eller mindre sitter ihop och det är överlappningarna som vi jobbar mest med. Ibland gör vi så många olika varianter att man blir osäker på vilken som gäller. Nu när det närmar sig renodlar vi idéerna så mycket det bara går.
"Unika konserter"
De fyra konserterna – den 19, 20, 26 och 27 augusti – kommer alla att vara unika, avslöjar Mattias Hellberg. Och de lutar sig inte mot några av de tidigare årens konserter.
– Jag vet inte exakt hur många låtar vi hade uppe i luften när vi började repa. Vi har fyra stora whiteboards i repan där vi listat säkert över 45 låtar. Sakta men säkert bygger vi upp de olika konserterna, Håkan går fram till whiteboarden och suddar bort låtarna som inte funkar.
Mattias Hellberg berättar om en fin stämning i replokalen.
– Vi har ju spelat mycket tillsammans. Fast det var länge sedan känns det som. Förutom den där överraskningsgrejen vi gjorde i Slottsskogen tidigare i år har nog inte Håkan stått på en scen sedan vi slog ut sista ackordet på Ullevi 2017. Och så medverkade han kort vid en gala för psykisk ohälsa. Vi andra har spelat i andra sammanhang under tiden. Men Håkan är i god form kan jag säga.
Niklas "Pankan" Bergson: "I Karlstad är det enklare att göra skillnad"Hederos och Hellberg sträcker sig mot ljuset– Häromdagen slog åskan ner i ett elskåp i närheten av replokalen. Strömmen slogs ut. Skåpet flög några meter och slet sig loss från elkablarna. Det var spännande, dramatiska repetitioner!
I nästa vecka, dagarna mellan konserterna, kommer bandet att fortsätta repa.
– Vi fortsätter att putsa och komma på nya idéer. Vi finputsar ända fram till konsertstart. Ibland har vi gjort ändringar på soundcheck, samma dag som konsert äger rum. Vi är hela tiden på tårna.
Om du tittar tillbaka på de konserter du medverkat vid på Ullevi, är det något ögonblick som står ut lite extra?
– Många minnen har fastnat. Men man är så jävla inne i konserten och det är en hel del att hålla reda på. Så tyvärr får jag inte så många chanser att bara insupa alltihopa. Jag försöker att bli bättre på det för varje gång, försöker se ut över publiken och känna in det.
Han letar fram ett minne som sticker ut.
– På den första konserten 2014, var det första gången jag använde så kallade in-ear. Alltså hörselsnäckor i stället för de vanliga monitorerna man brukar ha på scenen. Jag hade bett om att få höra vissa instrument och sången, men valt bort att höra publikljudet. Jag var så nojig över att de längs fram skriker så högt, att det skulle distrahera mig. Så när jag springer ut på scenen och slår det första ackordet på "Tro och tvivel" och så är det helt tyst! Hör bara min egen gitarr och piano. Jag tänkte "Fan, vad är det som händer!? Något är väldigt fel". Oerhört märkligt att stå inför 70 000 och det är helt tyst! Jag lärde mig där och då att det är smart att ha med ljudet från publiken.