När Dennis Hildeby ställde sig framför den samlade pressen i Toronto kom fråga efter fråga om hans längd.
”The Hildebeast” har blivit ett stort samtalsämne i Torontokretsar, och det är omöjligt att låta bli att förundras över målvaktens resa.
– Men jag inser fakta – jag har väldigt mycket kvar att bevisa, säger Hildeby.
När Färjestad firade SM-guldet lade Dennis Hildeby upp en bild på instagram, där han står bredvid Dominik Furch i omklädningsrummet i Coop Norrbotten Arena. Ett ord står i bildbeskrivningen: #räkmacka.
Hildeby gjorde sju SHL-matcher förra säsongen, men blev en stor favorit hos FBK-fansen direkt. Och även om han inte vaktade kassen i någon slutspelsmatch, och själv använder ”räkmackan” som symbol för guldresan, blev förra säsongen och sommaren som nu gått, en riktig saga.
Det är inte länge sedan Hildeby opererade höfterna.
Sedan dess har det gått fort. Riktigt fort.
I början av sommaren blev han vald i fjärderundan i NHL-draften, och Toronto valde även att sajna honom på ett treårskontrakt.
För några veckor sedan kom han hem från Maple Leafs utvecklingscamp.
– Ja, det har hänt lite grejer, skrattar han. Jag har fått jobba lite för att hålla mig kvar på jorden. Men jag inser fakta – jag har väldigt mycket kvar att bevisa, säger Dennis Hildeby.
”Väldigt bortskämd”
Vi ses för ett snack efter en av träningarna inför Färjestads träningsmatch mot Leksand, som spelas på torsdagskvällen i Malung.
– Det är skoj att spela på olika platser, säger Hildeby. Det känns bra att hockeyintresserade runtom i landet kan se matcher såhär. Jag hade blivit jätteglad om det hade kommit SHL-lag och spelat i Eskilstuna när jag var liten. Sen är det speciellt att spela på andra ställen också, man blir väldigt bortskämd här och det är nyttigt att komma ut.
”Värre trafik”
Toronto ena veckan, Malungs ishall andra veckan. Dennis Hildebys sommar har varit kontrasternas sommar, kan man lugnt säga.
– Toronto var precis som jag trott en stor stad, men lite värre trafik än jag hade väntat mig, skrattar han.
Det var i mitten av juli Hildeby reste till Toronto för att delta i utvecklingscampen.
– Det var otroligt bra uppstyrt, det är så många människor som jobbar i organisationen. Sen kände jag för min egen del att jag inte åkte dit för att kriga om en plats, jag visste att jag kommer att vara här i Färjestad. Det gjorde att jag åkte dit utan en egentlig press på det sättet, istället kunde jag ta in alla intryck.
Tidningen Toronto Star skrev under lägret att målvakterna och utespelarna hade skilda träningar under campen. Jon Elkin, som är ansvarig för målvaktssidan i Toronto tränade Hildeby och de andra målvakterna tillsammans med bland andra Curtis Sanford, målvaktstränare och Hannu Toivonen, som är AHL-laget Toronto Marlies målvaktstränare.
– Vi målvakter hade alla träningar själva med tränarna, och så hade vi två matcher där vi fick visa upp oss. På ett sätt var det lite synd, man ville ju träna med de andra spelarna också, men man lärde sig mycket.
Fick du några riktiga aha-upplevelser?
– Det blev mer som en del påminnelser eftersom det var ett tag sedan man hade varit på is. Sen är det klart att jag fick en del tankeställare i vissa situationer, hur jag agerar. Det tar jag med mig hit och testar. Det var inte så mycket grejer jag inte redan hade hört förut, men en del nya saker som fick mig att tänka till.
Efter träningsdagarna på campen mötte spelarna pressen och Hildeby fick en hel del frågor om sin längd när han mötte media i början av veckan. Hans 197 centimeter blev en snackis.
– De gillar stora målvakter där borta, skrattar Hildeby.
Var du beredd på att just det skulle bli samtalsämnet?
– Jag tror att folk hade sagt lite olika innan om min längd, så jag tror att en del av frågorna berodde på det, för att fastställa hur lång jag faktiskt är. Men de tycker att det är en bra grej att vara lång, och så stor som möjligt så länge man kan röra sig.
Och flera av de andra målvakterna på campen är också långa, tillägger Hildeby.
– Det finns ju långa människor där borta, jag är inte som en alien liksom, skrattar han.
”The Hildebeast”
Sports Illustrated, Toronto Sun, Toronto Star, The Athletic... Det har börjat skrivas en hel del om Hildeby i Nordamerika. På vissa ställen nämns han som ”The Hildebeast”.
Och the beast himself, han bara skrattar.
Har du något smeknamn?
– ”Sållet” kanske?, säger han med ett stort leende. Nej, jag har inget jätteroligt smeknamn så. Inte än i alla fall.
Något såll var han definitivt inte i helgen. Matt Tomkins vaktade kassen i första matchen när Färjestad vann mot Leksand i Strömstad Hockey Classic och Hildeby tog hand om burväkteriet i matchen mot Frölunda. Då höll han tätt i den avgörande straffläggningen.
– Det var skönt att stå igen, det var ju ett tag sedan jag spelade på den här nivån. Skönt att bevisa för sig själv att man klarar det.
Och du har bara segrar mot Frölunda?
– Ja, det var också skönt, skrattar han. Det är alltid roligt med rivaliteten, alla höjer sig. Det var bra drag på läktaren, vi kände verkligen det. Det jublades riktigt högt när vi gjorde mål!
Hur tänker du kring säsongen som kommer, för din del?
– Det är klart att jag vill spela så mycket som möjligt. Men jag ställer inga krav på mig själv på det sättet. Det blev sju matcher förra säsongen och alla de gick ju inte superbra, jag har mycket att bevisa. Det enda jag vill för mig själv är att jag ska ge 100 procent och förhoppningsvis spela så mycket som jag gör mig förtjänt av.
Hur har de första veckorna med Matt Tomkins varit?
– De har varit bra. Jag visste sedan innan att han är en bra kille, och det har han verkligen visat sig vara. Vi delade rum i Strömstad och körde folkrace tillsammans för någon vecka sedan, så vi har bondat lite extra. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans de här veckorna och det känns som att han kommer att stötta mig mycket. Jag hoppas kunna göra detsamma tillbaka. Det är skönare att ha det så, än att ha en konkurrenssituation är man hela tiden jobbar mot varandra.
”Singelbordet”
Slutligen. Efter segern mot Frölunda intervjuades Hildeby av Sportexpressen, och han fick frågan om hur laget skulle fira.
– Vi har någon bankett för spelare och respektive, så det blir väl att sitta ensam, svarade Hildeby.
Såhär några dagar senare – hur blev det, fick du sitta själv på banketten?
– Nej, det var starkt överdrivet av mig, skrattar Hildeby. Vi har ett litet bord där vi singlar sitter så jag satt inte själv. Vi håller ihop!