Författaren Salman Rushdie utsattes i fredags för ett mordförsök i New York. I trettiotre års tid har han levt under hot för en bok om Islam.
1989 utfärdade den Iranska regimen en uppmaning till Muslimer att mörda Salman Rushdie över hans bok Satansverserna. I den förekommer bland annat en alternativ tolkning av islams tidiga historia i vilken profeten Muhammed ifrågasätts.
Kort efter publiceringen överlevde han ett första mordförsök. Han själv och flera publicister och översättare har sedan dess levt under mordhot. Bokens japanske översättare Hitoshi Igarashi mördades 1991 och två andra har utsatts för mordförsök.
Hoten som följde Satansverserna känns igen på andra håll. Fasansfulla terrordåd som den som drabbade den franska satirtidningen Charlie Hebdo för att den inte ryggade för att driva med islam. I Sverige har den i höstas bortgångna konstnären Lars Vilks tvingats leva gömd och med personskydd sedan publiceringen av hans teckning av profeten 2007.
Provokationer behöver vara tillåtet och hoten mot konstnärer och författare kan inte förbigås med tystnad . Principer står mot varandra och situationen som följer blir både jobbig och kostsam. Men det behöver accepteras.
I Sverige söker nu islamister politiska mandat för att begränsa yttrandefriheten. Debatten får fortsätta med fredliga medel. Men det är också uppenbart att riskerna för våld och hot likt de som följt Rushdie och Vilks fortsatt är närvarande i Sverige.
Medvetna provokationer att bränna koraner möttes i våras med upplopp på flera håll i Sverige. Utöver all arbetstid som egentligen behövs för annat kostade påskens insatser polisen fyrtiotre miljoner kronor.
Det var inte kostnaden för några brända böcker. Utan för insatsen som krävdes för att hantera alla de personerna som utnyttjade tillfället och religionen som en förevändning för att bruka våld och plundra.
Det finns saker som är mer eller mindre passande. Att medvetet försöka provocera fram våld hör till det senare. Men det förtar inte att det handlar om en fundamental rättighet. Frågan om vad som är tillåtet får inte tummas på bara för att blidka våldet.
Det sägs ibland finnas något icke-religiöst eller avvikande i den tro som motiverat hoten och våldet. Men man kan inte i dagsläget ignorera att det handlar om personer som påstår sig företräda just islam.
Det återkommer gång på gång. Men profetens minne och koranen får faktiskt utstå spe där yttrandefriheten är en grundpelare. Att åren går och detta fortsatt är ett problem - över trettio år sedan Satansverserna kom - är ett av västvärldens stora misslyckanden.
Toleransen ska delas även av de som välkomnas in i samhället. Att ord och teckningar möts med våld visar hur omfattande integrationen har misslyckats.
Även de som påstår sig följa islam behöver kunna samexistera med hädare. Annars har vi inget öppet samhälle längre.