På Sjösala i Östra Ämtervik arrangeras en musikupplevelse som vill skapa tid för eftertanke och kontemplation. Det blir musik utan refränger, en konsert som inte avbryts av applåder och i avsaknad av en scen ligger eller sitter både musiker och publik på golvet.
– Det kan bli väldigt intensivt för många, säger Nathan Larson bakom The Lumen Project.
Stillhet är en bristvara i den moderna vardagen. Tempot är ofta högt, bruset av intryck konstant pockande. Genom The Lumen Project vill kreatörer genom musik och ljussättning skapa förutsättningar för eftertanke och kontemplation. Publiken uppmanas ta med saker hemifrån att sitta eller ligga på, under konsertens gång får man gärna komma och gå.
En av initiativtagarna till projektet är amerikanen Nathan Larson. För en svensk publik är han kanske mest känd som medlem i trion A Camp, ett popband som han hade tillsammans med sin fru Nina Persson från Cardigans och Niklas Frisk från Atomic Swing. Nathan Larson har även gjort filmmusik till ett stort antal filmer, bland andra "Boys don't cry", "Lija 4-ever" och "The Kids are all right".
– På många sätt är The Lumen Project som en vanlig konsert, börjar Nathan Larson.
– Men intentionen med konserten är en annan än det vanligtvis är. Det ska inte finnas någon gräns mellan publiken och musikerna, det är ingen scen utan alla sitter eller ligger på golvet.
Han beskriver själva musiken som experimentell, den är delvis improviserad utifrån några fasta ramar.
– Hela tanken är att skapa en atmosfär som gör publiken avslappnad. Det är inte traditionella låtar där vers avlöser refränger och de är slut efter tre, fyra minuter utan musiken pågår konstant.
När The Lumen Project intar restaurerade Sjösala i Östra Ämtervik kommer musiken att pågå i ungefär tre timmar, berättar Nathan Larson.
– Konserterna har tidigare pågått i upp till 24 timmar. Man ska kunna komma och gå som man vill, man applåderar inte eftersom musiken hela tiden flyter på. Det är helt ok att somna under konserten.
Magisk musik
Upplevelsen beskriver han som inte bara musikaliskt utan även som meditativ där tankarna gärna får vandra inåt.
– En av artisterna spelar på ett slags bollar som är fyllda med vatten. Det blir nästan som en ljudinstallation.
De medverkande artisterna – Širom, Tomoko Sauvage och Kelly Jayne Jones – kommer från bland annat Japan och Storbritannien.
– Gemensamt har de inställningen att musik är något magiskt. Širom, som kommer från Slovenien, spelar ett slags drömsk folkmusik till exempel. All musik som skapas är väldigt vacker.
The Lumen Project skapades 2017, utifrån en tanke om en icke-religiös, spirituell upplevelse som kombinerade vetenskap och konst.
– Det är en reaktion till det reptilhjärna-snabba värld som lever i. Där du måste reagera på alla intryck inom bara några sekunder.
”Väldigt berikande”
Nathan Larsons arbete med projektet handlar till stor del om att hitta artister och musiker från hela världen som passar in i sammanhanget. Han är också med på plats för att se till att allt flyter enligt plan.
– Arbetet är väldigt berikande. På 90-talet när jag började med musik, var jag en del av punk och rockscenen i New York och där fanns det hela tiden en press på att låtarna skulle passa i vissa mallar och vara direkta och så vidare. I det här projektet är det tvärtom. Här ska musiken verka på ett tidsmässigt mer omfattande sätt. Att musiken får ta tid är en av poängerna.
Efter någon sekunds eftertanke fortsätter han:
– I vår tid har vi distanserat oss mot alla former av ritualer, som vi tidigare bland annat tog del av i kyrkan. Det är på gott och ont, men vi har förlorat den där smått magiska känslan av att vara i ett stort rum tillsammans med andra människor och uppleva någon som är större än summan av delarna. För många har upplevelsen varit väldigt omtumlande, det är inte ofta man får en möjlighet att stanna upp och låta tankarna om livet och en själv bara vandra fritt. Det kan vara väldigt belönande.
The Lumen Project arrangeras den 13 augusti på Sjösala i Östra Ämtervik i samarbete med Alma Löv Museum of unexp. art.
David Ritschard – en lantlig stockholmare som känner sig hemma i Värmland