Det behövs politiker med muskler för att vi ska komma till rätta med kriminaliteten. Socialdemokraterna har sagt att de ska knäcka gängen i åtta år, men misslyckats.
”Föräldrar är med rätta rädda för att skicka sina barn till affären på sommarlovet för att köpa glass”, sa Magdalena Andersson (S) i Ekots partiledarintervju i veckan (9/8).
Ja, fy så hemskt. Vilket Sverige har vi fått? Föräldrar törs inte släppa iväg barnen till kiosken. Tonåringar riskerar att förnedringsrånas på väg till träningen, flickor är rädda för våldtas och gamla oroar sig över att plundras av bedragare. Gängkriminellas våld har blivit allt mer hjärtlöst, och oskyldiga har råkat komma emellan. En man dödades på gymmet i våras. Förra sommaren sköts två småbarn i benen. 2020 mejades 12-åriga Adriana ner med automatvapen.
Det är inte omöjligt att rätta till det här. Jag tror absolut att vi med rätt åtgärder kan få Sverige tryggt igen.
Men det är uppenbart att det krävs starkare krafter än Socialdemokraterna för att vända på stenarna.
Andersson säger sig ha ambitioner. Men det räcker inte med ord.
Hon säger sig prioritera frågan. Men det bli svårt när hon måste kompromissa med Vänstern och Miljöpartiet.
När de rödgröna tog över 2014 tyckte fyra procent av svenskarna att lag och ordning var ett viktigt samhällsproblem, enligt SOM-institutet. Nu är det 41 procent. 67 procent är mycket oroade över organiserad brottslighet, och lag och ordning har susat upp som väljarnas viktigaste fråga.
Sverige låg förra året i topp i Europa vad gäller dödligt skjutvapenvåld, enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet. Bara i år har 42 personer skjutits ihjäl. Många, många, många fler har en klump i magen över utvecklingen.
Det har blivit tydligt att rättssystemet inte är rättvist. Vi läser hur brottslingar kommer undan med låga straff och snabbt är ute igen. Många slipper utvisning och får rabatter. Det blir hånfullt mot brottsoffren. Det känns otryggt.
Under åren som S suttit vid makten har de om och om igen sagt att de ska ”knäcka gängen”. I sin regeringsförklaring 2015 berättade förre statsministern, Stefan Löfven (S), att kampen mot den grova, organiserade brottsligheten skulle intensifieras”. I december presenterade justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) insatser som skulle trycka tillbaka kriminella grupperingar och förebygga nya brott.
Men gängen har fortsatt härja. Folk har skjutits ihjäl.
Det är ett mysterium att folk fortfarande tycks gå på snacket.
En anledning till att vänstern misslyckas tror jag är de har en ursäktande inställning till kriminella. I SOM-institutets mätning var de rödgröna mer benägna att säga att orsaken till våldsbrott var psykisk ohälsa, ojämlikhet och brist på fritidsaktiviteter. Högerpartierna svarade i högre grad att orsaken låg i uppfostran och låg risk för att åka fast.
Andersson sa i partiledarintervjun att unga killar väljer att kliva in i gäng för att vi har en sådan segregation i Sverige ”att man inte ser en annan och bättre framtid”.
Men att lägga skulden utanför individen är att låta brottslingar komma undan för lätt. Visst kan externa faktorer som arbetslöshet påverka någons humör eller benägenhet att roffa åt sig. Men jag växte upp utan pengar utan att bli rånare. Många i min situation har också valt en hederlig väg. Sveriges förorter är befolkade av tusentals skötsamma med respekt för andra trots svaga socioekonomiska förhållanden. I årtionden har folk lyckats bli goda medborgare utan fritidsgårdar.
För att finna effektiva lösningar måste man våga skuldbelägga de enskilda våldsverkare som kränker andra och minskar allas vår frihet. Men att säga ”vet hut!” verkar S inte klara.
Det finns också stor skillnad i vilka åtgärder väljare från höger och vänster vill se. V, MP och S är mer intresserade av att minska klassklyftor och starta fler ungdomsgårdar. M, KD, L och SD lutar mer åt sådant som hårdare straff, slopad straffrabatt och mer kameraövervakning.
Sanningen är att behövs mycket för att komma åt kriminaliteten. Både förebyggande insatser och hårda tag måste till. Men man måste agera –inte bara reagera. Göra – inte bara prata. Och flytta stenar – inte bara vända på dem.
Carolin Dahlman
Högerliberal samhällsdebattör