När det för några månader sedan stod klart för regeringen att Skogsstyrelsens nya ordning faktiskt hotade det svenska skogsbruket blev det fart uppe på Rosenbad, skriver Martin Berg.
Det var den 10 februari som Skogsstyrelsen meddelade att en ny ordning gäller i skogen. Domar från både EU och svenska mark- och miljödomstolar talade sitt tydliga språk. Hädanefter måste skogsägare ta ett betydligt större ansvar vid avverkning och andra skogsbruksåtgärder, skrev Skogsstyrelsen.
Bland annat skulle man vara tvungna att ta hänsyn till samtliga fågelarter på individnivå. Skogsstyrelsen konstaterade också att miljöbalken måste tillämpas i betydligt fler avverkningsärenden. Som en konsekvens av det bollades det så kallade utredningsansvaret över på skogsägarna.
Det var många skogsägare som satte morgonkaffet i vrångstrupen. Det hör ju inte till vanligheten att en myndighet över en natt konstaterar att en helt ny ordning gäller. Det brukar inte direkt förebåda stabilitet och förutsägbarhet.
Fröet till den nya ordningen såddes när Artskyddsförordningen införlivades i svensk lag 2007. Den är en sammanslagning av EU:s Art- och habitatsdirektiv som, förenklat, skyddar arter på individnivå och Fågeldirektivet som skyddar fåglar på populationsnivå.
Redan från början insåg många att det skulle bli problem när Art- och habitatsdirektivets strängare individskydd blev gällande för båda direktiven i den nya förordningen. Men inga åtgärder vidtogs.
När Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket runt 2015 tog fram nya riktlinjer för hur artskyddet skulle tillämpas tog det stopp. De nya riktlinjerna krockade med det faktum att skogsbruk är klassat som grundlagsskyddad pågående markanvändning.
Nu påbörjades de många och långa rättsliga processer där skogsägare i princip stod helt ensamma mot staten. Lantbrukarnas Riksförbund tog sig an ett antal principiellt viktiga fall men många skogsägare var själva tvungna att driva och bekosta rättegångar för att skydda sin grundlagsskyddade rättighet.
Skogsstyrelsens nya ordning är således en konsekvens av de senaste årens rättstvister och domar.
När det för några månader sedan stod klart för regeringen att Skogsstyrelsens nya ordning faktiskt hotade det svenska skogsbruket blev det fart uppe på Rosenbad.
I juni meddelade regeringen att man ändrat i artskyddsförordningen med syftet ”att skapa ökad tydlighet och förutsägbarhet”. Så vad gjorde man? Det som är känt än så länge är att regeringen begränsar förbudet att störa fåglar om det inte hotar en art på populationsnivå.
Här är regeringen lite sen på bollen här kan man tycka. Först med kniven mot strupen och när statens egen myndighet varnar för att skogsbruk i princip blir omöjligt gör man en panikutryckning.
Men regeringen vidtar inga åtgärder, som man känner till idag, mot det utredningsansvar som i och med att många avverkningsanmälningar ska bedömas inom miljöbalkens ramar faller på skogsägarna. Det betyder att de på egen bekostnad ska dokumentera och bestämma olika arter i skogen.
Just nu pågår det en debatt där Skogsstyrelsen driver linjen att skogsägarna har det ansvaret medan jurister från skogssidan menar att det är staten som vid den här typen av inskränkningar i grundlagsskyddad pågående markanvändning måste kunna visa att inskränkningen är nödvändig.
Det finns inte heller någon rättslig praxis på det här området och scenen är därmed riggad för fortsatta rättsprocesser i skogen. Regeringens förhoppning om ökad tydlighet och förutsägbarhet har en hel del kvar att leva upp till. (SNB)
Martin Berg
Journalist med fokus på äganderätt och näringslivsfrågor