Om man ska be om ursäkt behöver man först ångra det man gjort. Amnesty beklagar reaktionerna snarare än sitt moraliska klavertramp.
Amnesty Internationals anseende i den demokratiska världen får sägas är högt. Det har dock tagit sig en ordentlig törn genom dess lättvindiga anklagelse av Ukraina för krigsbrott i sitt försvar mot Ryssland.
I söndags publicerade Amnesty ett uppföljande uttalande som svar till kritiken mot dess rapport om Ukrainas försvar. Någon riktig ursäkt var det inte tal om. Snarare kom ett försök att till anklagelseakten fästa en brasklapp om att man inte försöker ursäkta Rysslands angrepp på ukrainska civila.
Såväl internationella Amnesty som Svenska Amnesty ställer sig bakom påståendet att Ukrainska försvaret bryter mot folkrätten genom att verka i befolkade områden. Att den ryska strategin är att sätta Ukrainas städer under belägring tar man ingen hänsyn till. Inte heller att talet om krigsbrott spelar in i den ryska propagandan som försöker utmåla Ukraina som en skurkstat.
Det tog inte lång tid innan Ryssland propagandaorgan och offentliga kanaler ivrigt spred rapporten och Amnestys anklagelser. Äntligen hade de fått en nyttig idiot i väst som spelade med i deras bisarra bildsättning av att det är Ukrainarna som är förövarna snarare än de invaderande ryssarna.
Försök att ursäkta eller förtiga Rysslands angrepp på det självständiga Ukraina kan oftast ses i extrema politiska läger till höger och vänster. Även fredsrörelsen har på olika sätt pådyvlat att det är fel av Ukraina att försvara sig eller av väst att skicka stöd.
Amnesty gör dock sina uttalanden med avsevärt mer tyngd än de flesta av Rysslands nyttiga idioter gör. Det är ett exempel på falsk balans att påstå att Ukraina genom försvaret av sina städer utsätter sin befolkning för hot. Det är Ryssland som är den angripande parten.
Även om Amnesty försöker spela ned implikationerna av vad som sagts förtas inte själva effekten. Att som observatörer säga att försvaret blandas med civila utnyttjas av angriparna som en ursäkt till att anfalla just civila mål.
I stort avgörs kriget av Ukrainas förmåga att stå emot den ryska krigsmakten. I och med att det blivit ett utdraget krig har mer och mer avgörs av omfattningen på omvärldens stöd.
Amnesty Internationals ukrainske ordförande har lämnat sin post i protest. Svenske författaren Per Wästberg, som var med och grundade Svenska Amnesty, har också gått ur organisationen. Givet hur illa Amnesty bemött kritiken är det inte mer än rätt.
Om man ska verka för demokrati och mänskliga rättigheter i världen kan man inte svartmåla ett land som försöker försvara sig och sin befolkning mot en främmande makts våld.
Det etiska resonemanget kör ner i diket och överlämnar rätten till krigshetsarna i Kreml att medels vapenmakt ta kontroll över regionen. Även neutrala Amnesty behöver inse skillnaden mellan ett angreppskrig och försvar.