Konstnären Amanda Karlsson beskriver sig som konflikträdd, men icke desto mindre är temat våldsamt när hon intar Galleri Ekdahl med en sjuhövdad installation.
– Jag tänker mig det som ett slagsmål där två stycken slåss och så blir andra pepp och vill också slåss. Ett gammaldags handgemängs- marknads-slagsmål!
Den Karlstadsfödda konstnären Amanda Karlsson började arbeta på plats i galleriet på Herrhagen under måndagen. Hon ska fortsätta hela veckan ut med att måla fram karaktärerna på träfigurerna hon har med sig och alla som vill, får komma och titta på när installationen växer.
En figur om dagen ska det bli, så det färdiga verket kommer att visa sju slagfärdiga personer som alla intar olika positioner i en ögonblicksbild av en våldsam sammandrabbning.
– Den där tror jag kommer vinna, för den ser så himla arg ut, säger hon och pekar mot en av figurerna som håller på att få sina färger.
Vad bråkar de om?
– Väldigt oklart!
Utforskar våldsbegäret
Betydligt mer klart är vad hon utforskar genom sina träskulpturer.
– Det handlar om våld och människans behov och begär för våld. Det har varit med sen urminnes tider och det finns ett begär att slåss som man inte riktigt blir av med. Jag tycker det är intressant hur man har behandlat det i samhället, säger hon.
Från början hade våldspotentialen inom oss en funktion:
– Det är väl överlevnadsinstinkt? Man var väl tvungen att slåss för att försvara sig och sin familj.
Nu behöver vi – förhoppningsvis – inte det, men våldet finns kvar i våra gener ändå, menar Amanda Karlsson.
Våldsgenens olika utlopp
– Man lär sig som barn att man får inte slåss. Då blir det att man måste göra på andra sätt.
En del blir huliganer som samlas i skogen för att slåss, andra tar ut känslorna genom sport, spel eller – konst.
– Jag har inte sett det i konsten lika mycket, men de gånger jag sett våld i konsten så tycker jag att det är väldigt intressant.
Dataspel inspirerar
Hennes egna funderingar och utforskningar i ämnet har sin startpunkt i spelvärlden.
– Dataspel var mitt första möte med våld. Jag spelade Tekken när jag var liten. Det är ett spel med två personer som slåss mot varandra. De ser annorlunda ut, men alla poser på gubbarna här är tagna ur Tekken-spelen, avslöjar hon.
Drift som inte försvinner
Hon berättar också om hur roligt hon tyckte det där spelet var. Detsamma gäller för spelet hon gick vidare till: Heroes of Might and Magic, ett strategispel i fantasy-miljö där olika arméer möts. Hon har funderat mycket på det; varför det är så kul med våld.
– Jag tror det är allmängiltigt. Det är väldigt många som spelar den typen av våldsamma spel och i samhället måste man acceptera att det är en drift och ett begär som inte försvinner. Jag tänkte att då gör jag ett slagsmål som man får titta på, men som är säkert.
”Inte en rimlig debatt”
Våld i dataspel är ett ofta debatterat ämne och Amanda Karlsson är tydlig med var hon står.
– Jag tycker inte den debatten är rimlig. Jag tror inte att dataspel är våldsframkallande. Jag tror att våld finns i DNA:t i människokroppen.
Genom hennes verk Slagsmål ges ett tillfälle att fundera över vad detta innebär.
– Det ger besökaren och betraktaren ett sätt att närma sig det på ett tryggt sätt. Det är ingenting som står på spel, det blir inga konsekvenser av det här bråket, utan man får fortfarande begäret tillfredsställt men utan våldet. Ett tryggt sätt att närma sig ett slagsmål.
Till sist: Hur våldsam är du själv?
– Inte alls! Tvärtom! Konflikträdd! Och om jag som är så himla konflikträdd fortfarande har något slags begär och behov av våld, tänker jag att det är något som alla har. Det är någon konstig samhällelig konstant.
Fotnot: Förutom gästspelet hos Magnus Ekdahl är Amanda Karlsson även aktuell med utställningen ”Vargfabriken” på Ebelingmuseet i Eskilstuna, fram till den 28 augusti. Hon är också med i grupputställningen Porträtt av en plats 2.0 på dalsländska NotQuite, som visas fram till den 11 september.
Amanda häller ut diamanter på glömda orterKarlstadskonstnär får nytt stort konstpris