Betala bort blodbristen

Ledare
PUBLICERAD:
Bra att ge blod.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Persiljefrön, lotter och presentkort är exempel på vad man kan få när man ger blod. Syftet är att skapa incitament så att fler skall vilja bli blodgivare. Något som hade gjort större skillnad är om det hade varit möjligt att få betalt för sitt blod.

Det råder blodbrist i hela landet berättar Sveriges Radio (1/8) och bristen är akut i vissa regioner. Att sjukhusen har brist på blod är inte ovanligt utan situationen uppstår i stort sett varje sommar. När blodgivare varit bortresta tar lagren slut. Blodet behövs vid exempelvis cancerbehandlingar, förlossningar, operationer och olyckor vilket gör bristen rent av livsfarlig.

Tre av hundra ger blod i Sverige och vi är självförsörjande med knapp marginal. Det behövs med andra ord fler blodgivare. Vad vi inte alls är självförsörjande på är blodplasma. Plasman ges vid massiva blödningar, brännskador och används för framställning av läkemedel till exempelvis blödarsjuka människor.

En majoritet av vår plasma importeras istället från Förenta Staterna. Det är inte en slump utan beror på att Amerika är ett av få länder där man kan få betalt för det. Landet som utgör ungefär fem procent av världens befolkning står för mer än 70 procent av världens globala försörjning av blodplasma.

I Sverige försöker man i stället öka incitamenten genom gåvor som presentkort. Men det räcker uppenbarligen inte som incitament. Vi borde gå samma väg som Amerika och ge betalt för både blod och blodplasma. Hur ofta hör man inte någon säga att den skulle kunna tänka sig att ge blod, men som aldrig har gjort det? Möjlighet till betalning skulle kunna vara incitament som gör att fler tar tag i det.

Att få länder tar betalt för blod i dag handlar dels om att det är i linje med WHO:s rekommendationer. Man skall ge blod av fri vilja snarare än att tjäna pengar på det. Men den typen av moralism leder till negativa effekter – att för få tycker att det är värt att ge blod.

En annan invändning är att vi ändå nästan är självförsörjande på blod och får tag i blodplasma genom att importera det. När människor uppmärksammas på bristen genom nyheterna donerar också fler i solidaritet. Men när marginalerna är så små håller inte det argumentet. Ingen patient skall riskera livet för att vi inte har gjort vad vi kan för att säkra tillgången på blod.

Systemet är också sårbart eftersom vi för blodplasman då behöver lita på några få länder för vår försörjning av något som är så livsavgörande. Det rapporteras dessutom om att bristen på blodplasma globalt kan bli större. Genom att få fler i Sverige att donera plasma kan vi inte bara säkra vårt eget behov utan exportera till andra länder med brist.

Det finns inget moraliskt gott i att människor inte får sitt livsavgörande blod. Fler människor behöver ge blod och då är det i sin ordning att de får betalt för det.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.