Rasismen gror bakom stängda dörrar på arbetsplatserna

Insändare
PUBLICERAD:
”Fortfarande, år 2022, finns rasismen, men ingen vågar prata om det”, skriver insändarskribenten.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Rasism och diskriminering bakom stängda dörrar i arbetet vågar ingen prata om. Spelar ingen roll om det handlar om en matbutik, en fabrik, vården, barnomsorgen - vi är många som upplever rasism men inte vågar prata.

Det är oftast cheferna som är de som gör skillnad på ”oss” och ”dem”. Det är svårare för oss ”utlänningar” att få jobb, timmar, få bättre lön, då de tar sina egna först. Inom barnomsorgen rings det till cheferna för att se att vi verkligen jobbar och inte bara lämnat barnen på vår ledighet. Om man begär semester för att besöka sin familj i hemlandet sprids rykten om att man är terrorist. Cheferna anställer sina vänner som sitter och gömmer sig i stället för att jobba - vi ”utlänningar” får jobba och blir ändå hotade med sparken. Fortfarande, år 2022, finns rasismen, men ingen vågar prata om det. Risken finns att vi får sparken. Jag är själv drabbad av rasismen i Töcksfors, Årjängs kommun. Många av oss är födda i Sverige, men vi ser inte ut som en svensk. Vi betalar lika mycket skatt för samhället - men ändå är vi inte jämlika.

Anonym

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.