En konsekvens är att medborgarnas inflytande i Sverige är begränsat till att vart fjärde år rösta i ett val som är ett diffust hopkok av en rad ställningstaganden, skriver Per Andersson.
Fyra år av politiskt kaos kommer förmodligen att fortsätta. Grundproblemet är att vi har parlamentarism, som inte är liktydigt med demokrati. Modellen att riksdagen väljer regering kom till innan vi hade allmän och lika rösträtt som en kompromiss för att behålla monarkin.
En konsekvens är att medborgarnas inflytande i Sverige är begränsat till att vart fjärde år rösta i ett val som är ett diffust hopkok av en rad ställningstaganden, med stor risk för att vara motstridiga och för ovisshet om vad man egentligen röstar på: riksdagsledamot, parti, partikonstellation för regeringsbildning, statsminister, ståndpunkt i otaliga sakfrågor sammanförda i partipaket, godkännande av vilande grundlagsförslag, ansvarsutkrävande från föregående mandatperiod med mera. Flera andra länder har politiska system som är betydligt mer demokratiska.
Följande lösning, som flyttar makt från partierna till medborgarna, skulle öka demokratin och hindra fortsatt kaos:
1. Folket väljer regeringschef. Den högsta politiska ledaren för landet utses av folket genom direkt personval. Alla medborgare får kandidera fritt på lika villkor och utan partimandat. De tio med flest röster går vidare till en andra valomgång. Den som där får mer än hälften av rösterna blir vald. Annars genomförs en avgörande tredje omgång mellan de två som fått flest röster. Ledaren kallas riksföreståndare istället för statsminister (som anger ett föråldrat förhållande till kungen) och utser sina rådgivare i regeringen utifrån kompetens för uppdraget.
Så skriver du en debattartikel2. Riksdagen bestämmer. Folkets valda ombud i riksdagen bestämmer vad som ska gälla i landet, genom omröstning där alla röster väger lika tungt och det förslag som får störst stöd vinner. Riksföreståndarens uppgift är inte att förverkliga sin eller sin regerings egen vilja utan att för riksdagen lägga fram lösningar på samhällsproblem som kan samla ett så stort stöd som möjligt och tillgodose det allmänna medborgarintresset, inte särintressen.
3. Medborgarna deltar maximalt. I ett digitalt Riksforum kan var och en i landet på lika villkor lyfta samhällsproblem, föreslå lösningar och argumentera ända fram till beslut i riksdagen.
4. Personval till riksdagen. Riksdagens ledamöter utses genom direkt personval utan partimandat och utan spärrar. Sådana inskränkningar av medborgarnas fria val är omotiverade när riksdagen inte utser regeringschef. Istället kan den mångfald av synsätt som finns hos medborgarna bli maximalt representerad i riksdagen. Hela riket är en valkrets. Genom att väljaren får ange en andrahandskandidat fördelas de överskottsröster som inte används för ett mandat.
5. Folkvalda ledningar för maktkontroll, tjänstetillsättning och public service. Medborgarna får välja även centrala befattningar som ska vara oberoende av politiker: Rikskontrollen (istället för JO och Riksrevisionen), Rikstillsättningen (övertar regeringens utnämning av myndighetschefer och domare) och Styrelsen för public service.
När både regeringschefen och riksdagen är utsedda av medborgarna vid mandatperiodens början kan all kraft ägnas åt att rationellt lösa samhällets utmaningar i sak.
Så hade SD, som har varit den springande punkten i kaoset, kunnat hanteras enkelt. Förslag som det partiet gillar men alla andra i riksdagen ogillar hade fällts i varje sakfrågeomröstning med 82 procent av rösterna emot, utan att äventyra regeringsmakten, behöva kohandla eller skapa symboliska låsningar kring vem som får tala med vem.
Per Andersson
Statsvetare