Den ukrainska poeten och journalisten Olena Stepanenko tvekar inte när hon får frågan ”hur kan vi stötta er ukrainska poeter”.
– Stöd den ukrainska armén, blir svaret inför en rörd publik på Litteraturfestivalen på Mårbacka.
Olena Stepanenko flydde från sitt hem i Butja tillsammans med sin son, men lever ändå med kriget ständigt nära i sinnet. Hennes poesi – som presenterades i ett specialutgivet häfte till festivalen – präglas av mörker, hat, skräck och oro för framtiden.
Hon har skrivit om utvecklingen i hemlandet i många år och under lördagen gjorde hon ett starkt framträdande på festivalen, som i år hade det övergripande temat ”Konst som motstånd”.
”Tror du fortfarande på ordets makt?” frågar en kvinna i publiken och undrar om poeten tror att litteraturen och poesin har kraft att förändra.
Den frågan får hon ofta, konstaterar Stepanenko, men:
– Jag kan inte ens säga om det är poesi jag skriver. Det ukrainska författare och journalister gör nu är bevis, säger hon och berättar också om kollegor som med praktiskt arbete stöttar kampen för frihet.
”Kan förändra världen”
Mikael Nydahl, som översatt dikterna till svenska, var säkrare:
– Jag har en stark känsla av att det kan förändra världen, på ett eller annat sätt. Det handlar om att förmedla erfarenheter. När jag läser din poesi känner jag att jag kommer i kontakt med det som händer och det har en enorm effekt för mig. Om vi alla hade läst vad du skrivit sedan åtminstone 2014 om utvecklingen, hade vi inte suttit tysta utan känt smärtan och varit tvungna att agera.
Olena Stepanenko får också frågan ”Hur kan vi stötta er ukrainska poeter”.
– Stöd den ukrainska armén. Annars har vi snart inga ukrainska poeter. Om, Gud förbjude, den ukrainska armén skulle förlora, kommer hela den ukrainska kulturen att vara borta.