Matpriserna rusar – så påverkas bönderna

Priserna på vissa livsmedel har den senaste tiden rusat, bland annat som ett resultat av högre produktionskostnader.

En del bönder får dock dras med höga kostnader, samtidigt som deras livsmedel inte ökat nämnvärt i pris.

– Det är lite ömsom vin, ömsom vatten i branschen, säger Patrik Olsson, ordförande för LRF Värmland.

Det råder just nu en stor osäkerhet på världsmarknaden och har gjort så en längre tid. Vid krigsutbrottet när Ryssland invaderade Ukraina steg priserna på spannmål väldigt mycket. Vete, som handlas på spannmålsbörsen Matif i Paris, steg till exempel med 35 procent mellan den 1 februari och den 5 april i år. Här i Sverige var prisstegringen 30 procent på vetet under samma tid. Nu har dock priserna fallit tillbaka något.

Även andra livsmedelpriser har ökat dramatiskt. Torbjörn Jansson, docent i nationalekonomi vid Agrifood Economics Centre vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ställer sig tillsammans med sina forskarkollegor frågande till hur priserna kunde öka så drastiskt. De drar slutsatsen att reaktionen på kriget var orimligt stark.

– Man frågar sig varför priserna steg så mycket, och svaret är att vi inte vet det. Att produktionen minskar är inte förklaring nog, säger han till TT.

Osäkerheten som råder är även påtaglig i Sverige. Det är särskilt osäkert i ett län som Värmland där osäkerheten i odling är större än exempelvis Skåne eller Östergötland.

– Tillgången till gödning för kommande säsong är väldigt osäker, det är bekymmersamt för insatsvaror. Samtidigt ser vi att spannmålspriserna börjar vända ner och då riskerar vi en situation där man skaffar sig dyra insatsvaror och så får man dåligt betalt för det man producerar, säger Patrik Olsson, ordförande LRF Värmland.

Den osäkra marknaden gör att riskerna blir högre.

– Det har ju gått att både sälja till goda intäkter och även skriva kontrakt för framtida leveranser till bra priser som har gjort att vi vågade ta de jättehöga kostnaderna i våras som det innebar med gödning och diesel. Men fortfarande så innebär det ett ökat risktagande i företaget. Nu ser det ut att kunna bli en god skörd och med det också bra intäkter, säger Patrik Olsson.

Några som drabbats hårt är bönderna. Men det är stor skillnad beroende på vilken sorts bonde man pratar om, grisbönder har exempelvis det tuffare medan mjölkbönderna just nu har ett positivt läge.

– Vi ser att flera av de värmländska grisföretagen lägger ner sin produktion idag för att de har inte råd att hålla igång.

– Sen ser vi hur mjölkbönderna får mer betalt än vad de någonsin har fått och det hänger mycket ihop med världsmarknadens efterfrågan för matfett. Smör har blivit dyrt och det i sin tur har drivit prisutvecklingen på mjölken.

För Andreas Strandberg, mjölkbonde i Gunnarskog och ordförande för Arlabönderna i Värmland, är läget för tillfället ljust.

– För oss mjölkproducenter kan man väl säga att vi på något sätt sitter i en unik situation, säger han.

Den höga efterfrågan som råder globalt har gjort att det kompenserar för de höga produktionskostnaderna.

– Sen så vet vi inte om det här blir långsiktigt eller inte men under den här perioden har det fungerat hyfsat för oss i alla fall, det kan jag ju säga att det har gjort.

Det kan dock råda viss skillnad mellan bönder som levererar till Arla, som är ett globalt företag, och de som endast levererar till svenska marknaden.

– Arla är ju ett stort företag och alla vi som levererar till dem är ju delägare och vi har vår verksamhet på en global marknad och det är den som är på uppgång. Det är på den som man ser att produktionen minskar och det gör att priserna ökar. Den svenska marknaden betalar inte lika bra som omvärlden gör, säger Andreas Strandberg.

Vart man bor och hur vädret är där kan vara avgörande.

– Hur mycket det regnar och hur gräset växer är avgörande för hur mycket foder man får in. På vissa ställen har det inte regnat på hela sommaren och man får köpa foder till djuren och då äter det på marginalerna.

– Men det kan ju faktiskt vara så att råvarupriset sjunker och kostnaderna ligger kvar på samma höga nivå och då blir det ju förödande.

Andreas Strandberg tror det blir viktigt att man tittar på det här från politiskt håll framöver.

– Vi behöver mycket mer nyinvesteringar i Sverige för att kunna bygga tillbaka vår livsmedelsproduktion och vår beredskap när det kommer till livsmedel och vår produktion. Livsmedel är ju unikt för ett land, det måste vi ha för att kunna försörja våra medborgare med mat.