Spökskulpturen som vandrat runt på Rottneros Park heter Britt-Inger Ekelund. Hon är skådespelerska, knuten till Västanå Teater och har länge guidat barn i parken och berättat områdets historia.
Nu förbereder hon sig för rollerna i den kommande föreställningen ”En saga om en saga”.
Varje tisdag under juli månad har Rottneros Park haft en temadag som hetat ”Tisdagar i parken”. Besökare har haft möjlighet att strosa runt i parkens enorma grönområden och det har erbjudits diverse aktiviteter för att förstärka upplevelsen.
En specifik guidad tur riktad främst till barn har under alla ”tisdagar i parken” det här året och flera år dessförinnan letts av spökskulpturen Britt-Inger Ekelund.
Hon är en rutinerad skådespelerska som varit en del av Västanå Teater i många år. Hon känner igen de flesta kostymer och kan nämna exakt i vilka pjäser de använts. Nu är hon pensionär, men kan inte låta bli att fortsätta skådespela.
– Man fyller på gladkontot, svarar hon lite finurligt på frågan om varför hon fortsätter jobba trots pensionsåldern. Hon älskar mötet med människor och det är därför hon återkommer varje år till parken som spökstaty.
Britt-Inger är född och uppvuxen i Västergötland och har alltid haft en förkärlek till showrelaterade yrken. Som barn visste hon redan att hon skulle jobba med något i den stilen när hon blev äldre.
– Det är en teaterapa i mig, berättar hon.
Hennes pappa fick tag på självaste Per Oscarsson när hon var liten och frågade om inte dottern kunde få komma till honom och öva. Rätt förvånade blev de över svaret men fick ett ja från Per som sedan banade väg för hennes artisteri.
– Det här har jag alltid velat göra, sen jag var liten, berättar hon om uppväxten och hennes vilja in i den konstnärliga världen och fortsätter:
– När jag fått frågan vad jag vill bli när jag blir stor då var det alltid sångerska eller skådespelerska, säger hon utan tvivel.
Som ung var hon med i ”Sångverkstan” i Torsby och därefter fick hon möjlighet att gå med i Fryken Teatern i Sunne. Genom dem fick hon en fot in och blev anställd på Västanå Teater för pjäsen Kejsaren av Portugallien. Där blev hon kvar.
– Ååååå Kejsaren av Portugallien, minns hon tillbaka och visar upp fotografier där hon är på scen, hängandes längs med väggarna inne på teatern. Hon har även alla minnen sparade i teaterns årliga program.
Att vandra runt i det lilla museum med alla kostymer från de olika pjäser som spelats på teatern är som att få en ”flashback” i hennes livshistoria. Hon har en berättelse till allt som finns i rummet och minns alla roller som om de spelades i går.
– Jag gjorde en liten roll för länge sen i Gösta Berlings saga som kvastflickan. Jag hade inga repliker i den, men den låg mig väldigt varmt om hjärtat. Det var så innerligt, kvastflickan som jag spelade var så sårbar och hon var en så fin själ, säger hon och fortsätter:
– Det kommer alltid finnas i hjärtat.
I bakgrunden ljuder tonerna av fioler och andra instrument som repar inför kvällens konsert. Till musiken sminkar sig Britt-Inger till spökstaty som hon många gånger gjort förr. I dag är det sista dagen för säsongen som hon får göra det. Några plagg som hon har på sig för rollen som spökstaty kommer från Stockholms Stadsteater, som hon köpt när det varit utförsäljning av kläder.
Nu får spökkläderna vila till nästa år då hon troligtvis återkommer till parken. Framöver ska hon nu istället finnas tillhands för Västanå Teater som fyller 50 år. I det sammanhanget behöver Britt-Inger tänka om från improvisationsteater till att istället studera ett välplanerat manus där alla repliker behöver sitta perfekt.
Hon ska nu förbereda sig för rollerna som Sophie Elkan, Bårds hustru, Bergsrådinnan med flera i den aktuella teaterföreställningen ”En saga om en saga”. Det är en föreställning som kommer ge fri tolkning om mötet mellan teatern och Selma Lagerlöf.
– Där måste det sitta direkt. Med manus har man något att jobba med och utforska rollen, mer bakgrundshistoria att ta reda på, berättar hon om skillnaden mellan hennes olika roller.
– Utmaningen är att vara närvarande hela tiden, att inte Britt-Inger kommer fram, ler hon. Och det är också det hon fascineras av, att få vara i nuet i rollerna, för det finns ingen dåtid eller framtid, utan hon kan släppa allt och vara i nuet.
– Den lilla stunden är ganska skön, det är som meditation egentligen, säger hon eftertänksamt.
Det är den magiska övergången som Britt-Inger går igenom för att träda in i rollen som en annan figur. Hon släpper helt sig själv och intar den hon ska spela.
Stor tisdagsfinal med spökskulptur och frisläppta spelmän i Rottnerosparken