Hon gjorde stor succé med debutboken Osebol. Nu är författaren Marit Kapla redo för nästa boksläpp och den här gången utforskar hon kärleken.
Boken Kärlek på svenska släpps i slutet av augusti och är född ur en film.
Hon bor i Göteborg sedan många år, men är i Värmland och hälsar på – och har lånat ett hus i Osebol, strax bredvid bron över Klarälven. Huset där hon växte upp ligger mot skogskanten och även om hon flyttade härifrån redan 1992, är känslorna för byn fortfarande starka.
– Jag känner värme och trygghet här, säger hon. Det är spännande att vara här och det händer ju nya saker hela tiden, allt från stort till smått. Klart att jag tänker också på dem som inte finns längre, när jag går här. Det är fem i boken som inte lever längre.
I boken Osebol lät hon invånare i bygden berätta om sina liv. Resultatet: en Augustprisad bok där vanliga människors livsöden blev starka berättelser.
”Jättespännande i Osebol”
Att de själva skulle berätta var självklart. Det är ju de som vet:
– Livet i Osebol är jättespännande. Det är innehållsrikt. Det händer allt möjligt här och folk är på alla möjliga sätt och jag tyckte inte att det märktes i medias rapportering. Det var drivet av något slags hallå där, det måste gå att skriva om hur det egentligen är eller ge en lite mer rättvisande bild, med hjälp av dem som bor här.
Hon kände själv stor nyfikenhet på livet i Osebol: hon bodde ju inte här längre och föräldrahemmet var sålt.
– Det kändes helt självklart att den första boken jag skrev skulle handla om Osebol.
Född ur en film
Också den nya boken baseras på intervjuer, men den här gången är det inte hon som ställt frågorna.
– Det är ett samarbete med en dokumentärfilmare som heter Staffan Julén, så boken har kommit till på ett helt annat sätt. Den är född ur hans film.
De beundrar båda den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj och Staffan Julén hade gjort en film om henne, när hon åkte runt och intervjuade människor i Belarus om kärlek, för en bok hon arbetar med. Filmen ”Lyubov - Kärlek på ryska” hade premiär 2017.
Sedan ville han göra en film på samma tema, men i Sverige: ”Kärlek på svenska”.
När han och Marit Kapla tittade på utskrifterna av hans intervjuer till den och diskuterade vad mer man skulle kunna göra av dem, föddes en idé.
”Då måste jag göra det”
– Jag kände att det kan ju bli en bok. Jag kan göra en bok av det. Jag tänkte att om jag säger det nu, måste jag göra det, men jag kunde inte låta bli att säga det! Ibland måste man bara öppna dörren för sånt som visar sig, säger hon.
Hon har läst alla intervjuerna men också haft inspelningarna i öronen när hon varit ute och gått. På så vis kom hon nära materialet.
– Jag lyssnade på dem som poddar kan man säga. Jag blev rörd flera gånger och då tänkte jag ju att det här vill jag ju ta vara på.
31 personer i boken
32 personer intervjuas i filmen, 31 av dem har tackat ja till att också medverka i boken.
Marit Kapla hade inte träffat någon av dem under arbetet med att välja ut avsnitt ur intervjuerna och forma sin text. Men:
– På slutet av processen, när jag skrivit färdigt varje kapitel, då åkte jag runt i hela Sverige och träffade dem.
Då blev det åka av: till Porjus och Karesuando såväl som Gotland, Skåne och Värmland.
– På 25 dagar träffade jag 30 personer. Det var en logistikoperation! säger hon, men tycker att det var viktigt att mötas.
– Personerna berättar så personliga saker och de vet ju inte vem jag är. Om man ger av sig själv till en sån här bok tycker jag det blir roligast för alla om det finns en kontakt mellan mig och dem som är med. Och det var ju helt otroligt kul att åka runt och träffa dem.
”Det är inte lätt”
Boken Kärlek på svenska kommer ut i slutet av augusti.
– Det är svårt att sammanfatta, men det jag tycker att jag lärt mig av det här arbetet och av att umgås så nära med människors kärleksberättelser i två år nu... jag har förstås tänkt jättemycket på kärleken i mitt eget liv också, men det man kan säga är att det är inte lätt!
– Kärleken hänger ihop med så mycket annat. Kärleken är beroende av samhället omkring kärleken. Det är så dubbelt. Det är både något som känns tidlöst och likadant, men det är också helt olika för alla. Det beror ju delvis på i vilka omständigheter man finns, lagstiftning och samhällets normer påverkar ju kärlekens uttryck och villkor. Det finns det här dubbla hela tiden.
Övervinner kärleken allt?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror verkligen att den kan det, men det kan också vara helt orimligt att tro det. Den gör inte det utan hjälp på traven, kanske.
Också i en krigspräglad tid bör vi tala om kärlek, tycker hon.
– Kärlek och brist på kärlek är något väldigt centralt i alla människors liv. Det är inte överkurs, utan jag tror att det är jätteviktigt att prata om det även i en sån här tid med krig i Europa och många människor på flykt, säger hon.
Mycket att lära
Hon hoppas att boken och filmen öppnar för nya samtal.
– Man har mycket att lära av varandra. Det hoppas jag att den här boken och att filmen kan funka som, att man börjar prata mer om kärlek på ett annat sätt. Man pratar väldigt mycket om hur träffades ni eller att man inte träffar någon, men hur är det att fortsätta försöka vara ihop? Vill man ha ett livslångt förhållande eller inte och vad kräver det i så fall och när är man lycklig och vad är det för bild man jagar?
Kanske får man nöja sig ibland?
– Det kanske inte handlar om att nöja sig, det kanske handlar om att bilden man har av vad man kan förvänta sig är orealistisk, den är formad av Hollywood snarare än av vad som ligger inom räckhåll.
Apropå det är kärlek ofta tema i film, litteratur, musik. Varför är vi så besatta av kärleken?
– Nu när religion inte är lika stort som förr, kyrkan som stor auktoritet har lösts upp, är det som att människor gärna vill ha något att underkasta sig och då kan kärleken vara det istället. Kärleken har tagit religionens plats på något sätt. Men alltså, jag är ingen filosof! säger hon.
Det låter inte som att du är redo att starta hjärtespalt nu?
– Nej, säger hon och skrattar.
– Det är väl snarare de i boken i så fall. Allt jag kan har jag lärt mig av dem.
Man kan lära sig saker av det första förhållandet och praktisera det och man kan också göra om samma misstag 10 000 gånger.
Har en pojkvän
Om kärleken i sitt eget liv berättar hon att hon har en pojkvän som hon varit ihop med i tre år, att de är särbo och att hon varit gift förut, men tvekar inför frågan om att bli ihop med någon nu och för tjugo år sedan.
– Då får jag citera en av de intervjuade, författaren Helena Granström. Hon sa att ”det kan ju hända att det senare förhållandet har vinning av att vara just det senare förhållandet”. Man kan lära sig saker av det första förhållandet och praktisera det och man kan också göra om samma misstag 10 000 gånger.
Intensiv höst väntar
I november kommer en systerbok till Kärlek på svenska. Marit Kapla är redaktör för antologin som ska heta ”Jakten på det autentiska”.
– Det sitter jag och jobbar med här. Sen kommer det att vara en utställning på Liljevalchs i Stockholm och så har biofilmen premiär. Vi har så mycket kul jobb att göra framöver!
Hon ser också fram emot september, då hon ska åka till Berlin för att prata om Osebolsboken på en litteraturfestival.
– Osebol fortsätter, konstaterar hon.
Och sedan - vad blir nästa grej? Nästa helt egna bok?
– Det blir något mer personligt. Det är allt jag kan säga. Och jag kommer att fortsätta med det dokumentära, men jag har inte hunnit börja riktigt. Det kommer att ta ett tag att få ihop det. I sinom tid, om några år, blir det kanske något nytt, säger hon.
Inspirerad av Bergman
Hon har dock haft kickoff med sig själv för detta; i somras var hon stipendiat på Ingmar Bergmans Fårö.
– Man får ha hans bostadshus som arbetsplats på dagarna. Det var väldigt speciellt att sitta där och jobba. Det är en otroligt vacker plats och man är väldigt avskild där. Jag jobbade jättemycket. Och så får man se film i hans biograf! Det är en stor upplevelse helt enkelt.
Och visst gavs inspiration.
– Jag tror att han drevs mycket av ångest och jag tror att jag har lite mindre ångest än honom, men man kan ändå inspireras av att han hade sådan drivkraft och vara lite mer som att ”nu ska det bara göras”. Fastän jag är mitt i att göra färdigt de här två böckerna, så vill jag verkligen komma igång med nästa.