Samtidigt som många soldater tvingas sluta i Försvarsmakten så kommer en stor del av våra stridspiloter att lämna flygvapnet under hösten. Detta i en situation när vi istället borde behålla så mycket militär personal som vi kan.
Ett kraftigt försämrat säkerhetsläge med krig i vårt närområde och ett hotfullt Ryssland, en kommande period av kraftig upprustning och ett Nato-medlemskap inom räckhåll är en situation då det borde vara lätt att rekrytera och behålla folk i Försvarsmakten. Men eftersom vi lever i den omvända världen är det precis tvärtom.
Mängder med soldater, sjömän och gruppbefäl kommer att tvingas sluta sina anställningar. Detta eftersom en lag från 2012 säger att man bara får arbeta högst 12 år i försvaret, och den började tillämpas för första gången i år. Tanken med lagen var att den typen av anställningar inte skulle vara ett livstidsyrke. Vill man fortsätta efter den tiden får man utbilda sig till specialistofficer eller officer.
Men det är orimligt att så många nu får sluta som både kan och vill fortsätta. Erfaren personal behövs av flera skäl, särskilt som vi nu skall rusta upp försvaret. Kontinuitet och kunskap är viktigt för att lära nya upp alla nya rekryter. Alla har inte heller de specialkompetenser, till exempel ledarskap, som krävs för att gå vidare i graderna, men de kan vara utmärkta soldater ändå. Visst, för vissa fysiskt krävande befattningar är det nog nödvändigt med tidsbegränsningar, men det finns ju annat att göra.
Därför måste den här lagstiftningen ses över. Dessvärre verkar försvarsminister Peter Hultqvist (S) inte höra på det örat. I alla fall så länge Försvarsmakten självt inte trycker på.
Detta är tyvärr inte det enda exemplet på Försvarsmaktens undermåliga personalpolitik. Enligt en undersökning av Officersförbundet funderar sex av tio på att sluta. Redan i höst riskerar uppemot hälften av alla stridsflygare att försvinna. Många har ansökt om tjänstledighet för att utbilda sig till civila yrken, men flera har också sagt upp sig. Det blir snart inte brist på Gripenplan utan på flygförare till dessa plan. Redan i dag finns det en femtedels vakanser.
Orsaken är kraftigt missnöje med löner, arbetsvillkor och pensionsåldern. År 2016 höjdes pensionsåldern i ett svep från 55 till 67 år, och i 20 år stod löneutvecklingen i stort sett stilla. Det kan snabbt bli kris i flygvapnet, och detta i en situation där vi behöver kraftigt höjd beredskap.
Stridspiloter går inte heller att ersätta utan vidare. Utbildningstiden är 6,5 år och skall man bli riktigt bra krävs många flygtimmar. Detta förutsätter att man ens lyckas nyrekrytera för att fylla upp för de som slutar i förtid, och det är ju långt ifrån säkert givet anledningarna till att de tidigare lämnade. ÖB Micael Bydén, som själv är stridsflygare, borde förstå problemet.
De anställda i Försvarsmakten gör oftast ett strålande med tyvärr ofta otacksamt jobb. De måste få den uppskattning och omtanke de förtjänar av både den egna myndigheten och av våra politiska beslutsfattare. För ytterst är det de som bokstavligen står i skottlinjen för att försvara vår frihet, självständighet och demokrati.