”Rapport från en skurhink” kom ut 1970 och förändrade den Karlskogafödda författaren Maja Ekelöfs liv för alltid.
– Hennes bok slog ner som en käftsmäll, säger Nina van den Brink, som skrivit den första biografin om städerskan som blev en författarsensation.
Snart gästar hon Litteraturfestivalen på Mårbacka, för att berätta om Ekelöf bortanför Askungesagan.
Maja Ekelöf slog igenom med ett jättebrak, när hon vann en pristävling om Sveriges bästa politiska roman. Plötsligt blev städerskan från Karlskoga inbjuden till tv-studior och förlagsfester, journalister stod på kö och hon var en person att räkna med i den politiska debatten.
– Den här oerhörda kalabaliken tror jag inte att hon väntat sig! säger Nina van den Brink och konstaterar att boken förändrade allt.
– Hon sa själv att priset räddade livet på henne.
Fick släppa slitet
Städarbetet tärde på kroppen, med huvudvärk, spruckna händer och värkande rygg och leder. Prissumman, 25 000 kronor, gjorde skillnad: hon kunde släppa slitet, men priset öppnade också dörrar.
– Hon kom in i nya sammanhang. Hon hade tidigt en längtan att dela tankarna som hon hade i sitt huvud och nu vidgade hon sin värld oerhört mycket. Samtidigt bodde hon kvar i sitt hus och behöll sina vänner som hon tyckte om och hon fortsatte att leva mycket för barnen, säger Nina van den Brink.
Skrev boken som saknades
Hon är journalist och kom i kontakt med Maja Ekelöfs berömda rapportbok när hon skulle skriva en essä om städning. Hon började läsa på om Maja Ekelöf och blev snabbt fascinerad.
Hon letade efter en biografi om henne för att läsa mer om henne och när hon inte fann någon, började hon skriva en själv.
– Det har varit oavbrutet jätteroligt, säger hon. Hon var så mycket mer överraskande än jag tänkt mig. När jag läste hennes bok kände jag direkt att hon var så full av motsatser. Så energisk och så trött på samma gång, stark och kraftfull samtidigt som hon var så trött och försvagad.
Nina van den Brink började forska i orsakerna till dessa inre motsatser.
– Det var som ett spännande detektivarbete som gav belöning hela tiden.
Resa i samhällsskikten
Hon upptäckte exempelvis att Maja Ekelöf hade en nio år äldre syster, som också var författare. Via en självbiografisk roman av systern fick hon en bild av en borgerlig uppväxt i en välmående familj; helt annorlunda mot hur Maja beskrev samma familj.
– Släkten har rört sig upp och ner i samhällsskikten. Maja Ekelöf hade oturen att hamna i en sämre tid, säger hon.
Samtidigt fanns det spår efter de godare tiderna, som gör att det egentligen inte var så överraskande att just Maja blev författare: inte minst moderns positiva syn på utbildning.
– Den hade Maja Ekelöf med sig, en insikt om att utbildning kan förändra liv.
”Så rätt i tiden”
Så kom starten till lyftet också när Maja Ekelöf på 60-talet började gå kvällskurser för att ta igen skolgång hon inte fått. Stora omvälvningar var i gång då i Sverige. Frågor om rättvisa, jämställdhet och delaktighet kom högre upp på agendan.
– Den kom så rätt i tiden, säger Nina van den Brink om ”Rapport från en skurhink”.
– Folk hade förändringen i sina huvuden och var redo för förändring.
Rapportboken är ingen roman i traditionell mening. Grunden är dagböcker som Maja Ekelöf började skriva som ett skolprojekt. Tävlingsbidraget sammanställde hon av texter ur flera års dagböcker, som hon skrev rent i smyg om nätterna på skrivmaskiner på kontoren hon städade.
– Man kan följa hennes personliga resa. 1965 börjar hon på kvällskurser, hon utvecklas, lär sig skriva politiskt, skriver insändare i tidningen och utvecklar sitt skrivande.
Stark utvecklingskurva
Samtidigt syns också den samhälleliga utveckling, som hon var mitt i.
– Det är en oerhört komprimerad berättelse, som har en stark utvecklingskurva både på samhällelig och individuell nivå. Hon kunde beskriva det med stark känsla, som gjorde att man kände självsprickorna och oron för barnen och sorgen över att hon inte kunnat göra det bättre för sina barn. Samtidigt skriver hon med humor, som gör att man orkar läsa boken.
”Som en käftsmäll”
Med sin slagkraftiga prosa gav hon röst till en grupp som inte tidigare synts i samhällsdebatten.
– I Sverige hade allt blivit bättre för varje år efter kriget. Välfärden var stark och man hade åsikten att alla hade fått del av den, men det var en grupp kvinnor som inte fått följa med på den resan. Hennes bok slog ner som en käftsmäll.
Hon är inte Askungen som blir upplyft av en prins, utan hon tar sig dit själv.
Första framträdandet
På lördag, den 30 juli, kommer Nina van den Brink till Mårbacka och litteraturfestivalen, för att tillsammans med Anna Ehnsiö samtala om sin bok och om Maja Ekelöf.
– Det ska bli så spännande! Jag har pratat om boken på ett par bokhandlar i Stockholm, men det här blir det första lite större sammanhanget där jag pratar om boken. Och att det är i Värmland, som var en så viktig del av Maja Ekelöf som person.
Både då och i boken hoppas Nina van den Brink ge en bredare bild av Karlskogaförfattaren.
– Hon beskrevs som städerskan som så överraskande skrev en bok, en Askungesaga, och så var det ju, men hon var så mycket mer. Jag vill berätta om hela människan, följa den fantastiska Askungesagan, men bredda den.
– Hon är inte Askungen som blir upplyft av en prins, utan hon tar sig dit själv.